Sen abort?

Gravida kvinnor är inte statens egendomABORTETIK · Nils Karlsson om de svenska abortgränserna:

Jag jobbar på en neonatalavdelning och har behandlat barn födda från v.21+5. Vi har även haft flerbördsgraviditeter i v.22+0 där barn klarat sig fint under hela sjukhusvistelsen innan de slussats vidare till andra sjukhus för lättare vård. Även de hjärnforskare som nått längst i frågan om vad medvetande är och när det uppstår är ödmjuka nog att erkänna att vi inte kommit fram till det ännu. Ett antagande är runt vecka 22 pga att hjärnan är helt slät innan dess men då vi inte vet om medvetandet enbart är kopplat till hjärnfunktion så är detta alltså ett antagande. Jag håller med TS om att abortgränsen bör sänkas i takt med att neonatalvården utvecklas. Den liberala svenska abortlagen sticker ut i ett internationellt sammanhang på ett pinsamt sätt och det bör ändras. Bedömningar med rutinultraljud är dessutom alltid plus minus en vecka, så en sen abort i v. 21+6 kan avsluta ett barns liv i v. 22+6. Nya riktlinjer för barnläkare har kommit under 2016 att alla barn födda från v.22+0 ska komma ifråga för neonatal intensivvård oavsett var i landet de föds. Tyvärr gäller detta inte om barnet föds levande i v.22 under en sen abort, då måste barnet lämnas att dö. Trots att dateringen med ultraljud alltid är osäker skiljer det alltså en dag juridiskt vilket är väldigt problematiskt och obehagligt. Hoppas att fler får upp ögonen för detta.

Att låta naturen ha sin gång borde ju per definition innebära en avveckling av all slags sjukvård och medicinsk forskning som inte enbart är i lindrande syfte. Där tror jag inte att så många håller med dig om att det är rätt väg framåt. Och hur du får ihop det med att införa en ny sjukvårdsåtgärd som på begäran framkallar missfall och prematura födslar är ju inte begripligt någonstans. Du är emot att vi försöker rädda barn för att det finns risk för funktionshinder, samtidigt tycker du att vi ska låta kvinnor med helt problemfria graviditeter bli igångsatta för tidigt och sedan överge sina barn, vi ska därefter låta naturen ha sin gång (och alltså inte reglera temperatur, blodtryck, ge andningsstöd, solning, blodtransfusioner eller nutrition). Du tror inte att det skulle leda till fler och värre funktionshinder i samhället? Dessutom är det onödigt att haka upp sig helt på en viss graviditetsvecka för att avgöra prognos och risk för funktionshinder då alla barn utvecklas olika under graviditeten och prognosen är beroende av födelsevikt, kön, etnicitet, ev missbildningar, infektioner, moderns hälsa, apgar vid förlossning och föräldrarnas möjlighet att stötta barnets utveckling. Trillingar i v. 22/23/24 har givetvis sämre prognos än ett friskt ensamt barn fött i samma vecka. Däremot kan de trillingarna ha bättre prognos än ett fullgånget barn som får syrebrist vid förlossningen. Precis som när det gäller barn som varit med om en bilolycka eller fått spridd cancer så försöker vi rädda livet när det finns en liten chans att det kan gå bra, och oftast går det också jättebra på sikt för de extremprematurer som överlever första tiden, även om det såklart finns mycket att jobba på för ännu bättre resultat. I v.22 överlever fler än 10%, i v.23 överlever ca 55% och i v.24 är siffran ca 70%. Vid 30 månaders ålder har ca 45% av extremprematurer ingen utvecklingsmässig avvikelse alls, 30% lindrig avvikelse, 15% måttlig avvikelse och 10% svår avvikelse (express-studien 2004-07, troligen ännu bättre resultat nu).

Du bör kanske betona att det är vad Du och några få forskare med dig anser! Det är inte ett faktum utan en åsikt. Jag är av åsikten att människan visst finns till, oavsett hur utvecklad hjärnbarken är. Jag skulle kunna samla ihop betydligt fler människor som anser att barnet "blivit till" som dom sörjer än antal som hävdar att barnet "aldrig blivit till". Vem säger att livet bara leder till smärta? Du låter högst okunnig på området .