Mallemamma skrev 2016-12-04 15:58:05 följande:
Jag har läst dina inlägg som fakta och har förstått att jag inte vet din personliga känslomässiga inställning till abort.
Jag tycker allt du skriver är logiskt och jag förstår också att gränsen som är satt är satt på så sätt för att om man sätter gränsen tidigare behövs väldigt många argument för att inte sänka gränsen ytterligare.
Rent logiskt och faktamässigt skulle det vara konstigt att ändra gränsen till t ex vecka 20 utan att ha någon anledning, för då måste så många argument besvaras om varför just den veckan, och inte tidigare eller totalförbud.
Därför hade det varit intressant att se om det finns någon statistik på felmarginal på fostrets ålder för det känns som att det kunde vara ett giltigt argument för att sänka gränsen lite.
Det är det jag försöker säga, att jag förstår allt du skriver, jag förstår logiken i beslutstagandet, men som både gravid och mamma har jag svårt att känslomässigt acceptera det (och känslor har inte alltid logik). Jag har inga bra argument för att sänka gränsen till vecka 12, men det är min instinktivt känslomässiga personliga gräns för abort.
Kanske vänder du någon med dina faktainlägg, men förmodligen inte dom som deltar i "debatten". Inläggen verkar vara baserade på mestadels känslomässiga anledningar och erfarenheter. Men jag tror många läser dina inlägg och säkert någon som fått en annan syn på det, iaf delvis.
Jag har lärt mig en hel del av dina inlägg, och kan bättre förstå varför lagen ser ut som den gör, men som sagt, mina modersinstinkter har ändå väldigt svårt att acceptera abortgränsen, i mitt dagsläge.
Så tack för dina inlägg, jag läser, jag förstår, jag håller med faktamässigt och lokigmässigt, men jag är av annan känslomässig åsikt.
Såklart att det kan vara en ännu svårare fråga om man själv är gravid, mår bra trots att man själv en gång funderade på abort. Precis som någon som har barn med någon form av funktionsnedsättning eller sjukdom kan har jättesvårt att ta in diskussionen kring att man väljer bort foster som har vissa sjukdomar eller funktionsnedsättningar. För att det krockar med våran egen verklighet. Framförallt när det gäller så känsliga saker som föräldrar och barn, finns nog få föräldrar som inte skulle gå igenom eld för att skydda sina barn. En diskussion om dessa saker blir ju liksom ett slags indirekt hot (om än bara teoretiskt) mot sitt barn. Det förstår jag både intellektuellt och som en kännande människa. Och det är fritt fram för alla er som känner så att känna så, men mina motsättningar är allra främst mot de som använder dessa helt känslomässigt baserade argument som tillräcklig anledning för att ändra i lagstiftningen. Som till och med säger att vi borde helt se förbi alla siffror och vetenskap och endast gå efter detta. Det funkar för oss på individnivå; vad vi själva fattar för beslut för oss som personer, men det funkar verkligen inte när det handlar om att ta beslut som påverkar alla kvinnor i Sverige. Så jag har inga problem med att du känner så och att det främst styr din åsikt, det är okej - vi kan tycka olika. Men så länge du inte sitter och egenhändigt styr över svensk abortlag är det heller inget problem.
Ja, jag ser jättegärna statistik eller studie kring felmarginal i åldersbestämmande efter v.20. Hur ofta det blir fel och vad pratar vi om angående
hur fel det kan bli samt
hur fel brukar det bli. Ska forstätta leta som sagt, men de som kommit med det påståendet i tråden har inte själva någon siffra på det, så vi får se om det ens existerar. Om det inte finns sådana rapporter eller studier, så är ju det ett ypperligt tillfället att fylla ett hål i forskningen.
". Min åsikt om att det ska vara lagligt med samkönat äktenskap eller abort (även sen sådan) påverkar inte andras rättigheter. Jag kan personligen välja att inte nyttja den rättigheten om jag anser att det inte är etiskt rätt eller rätt väg för mig, men det påverkar inte att andra har de rättigheterna. Om din din åsikt är att det inte ska vara lagligt, då är din åsikt ett direkt hot mot de som berörs av de rättigheterna och vill nyttja de rättigheterna. Jag kan inte och kommer aldrig acceptera det.