Sen abort?

Sök "skäl till sen abort" så finner du säkra källor som beskriver att ett skäl till att bli beviljad sen abort kan vara "att mannen lämnat kvinnan ensam".

Självklart är det ett ingrepp i den personliga friheten, men sådana kan vara berättigade. Därför har vi exempelvis föngelsestraff, lvm, lvu och lpt som tillgängliga verktyg i samhället där syftet har ett högre värde än den dagsaktuella personliga integriteten. Och min åsikt är att värdet av att skydda barnet från att avlivas är högre ån den svårighet som den ovilliga modern utsätts för. Däremot förringar jag inte traumat som det skulle innebära för modern och samhället måsye givetvis göra allt de kan för att reducera skadeverkningarna av ett sådant förfarande.

Jaha då får du väl fortsätta leta då för vi är ju tydligen två stycken som sett det.

Förövrigt händer det även att abort av sociala skäl beviljas efter vecka 22 till och med.

Så gott som alla som ansöker om sen abort pga fosterskador får detta beviljat även om det bara handlar om att fostret saknar en arm eller har DS. Vilket också är en absurditet man häpnar över..

Så det är bättre att vi åter fyller institutioner med gravt handikappade barn?

Läste nyligen om en sen abort i v 22(inte i Sverige)där barnet skrek när den kom ut och levde i 10 min.efter förlossningen.Hemskt.Barnmorska bytte jobb efter det och mådde väldigt dålig av detta händelse.

Därför att jag är relativt nyutbildad som bm och vill jobba just på förlossningen. Älskar mina övriga arbetsuppgifter.

Att jag och mina kollegor kan tycka att det är psykiskt tufft att handha sena aborter där fostret visar livstecken, är det konstigt för dig? Tror du att vi är några maskiner utan känslor? Som sagt, lagen ser ut som den gör och jag har inte för avsikt att personligen ta den fighten och försöka få ner abortgränsen.

När vi söker stöd och förståelse hos chefer när det blir för jobbigt får vi ett samtal. Sen pratar man inte mer om det. Har en kollega som nyligen fick gå pga att hon vägrade utföra aborterna. Och det ser jag som rätt. Det ingår i bm arbetsuppgifter att utföra aborter och man
måste se till kvinnan. Klarar man inte det får man söka sig någon annanstans. Men det ändrar inte det faktum att det känns riktigt jobbigt att utföra dessa uppgifter ibland.

Jag hade jag välkomnat en lagändring som säger att abortgränsen går vid 20 veckor. Detta för att minska risken för feldateringar och foster som lever efter aborten.

Jo du är elak. Du kallar mig hycklare. Jag är en person ( förmodligen alldeles för känslig för mitt eget bästa har jag förstått i den här tråden) och jag blir uppriktigt ledsen av att du säger så. Jag har bara beskrivit hur det går till inom abortvården. Ibland är det svårt och etiskt oförsvarbart (enligt mig) men jag har inte för avsikt att försöka få till en lagändring. Det ser jag mig inte tillräckligt stark för. Jag hoppas helt enkelt att det är som många här skriver att fostret inte har ett medvetande och därmed inte kan känna smärta innan det går bort. Får lita på det helt enkelt.

Är det DET denna tråden handlar om? Eller försöker du bara vara dryg nu?

Jag har har ett funktionshindrat barn, och jag är uppväxt med en handikappad mor. En mor som utifrån sitt handikapp uppmanades till att göra abort.

Kanske inte skrika,men lite ljud och viftade med händerna..ville ju leva,så tragiskt.