Sen abort?

Finns det ens statistik över orsaker till abort? För inte så länge sedan läste jag en artikel om abort, där det sades Sverige har den högsta abortfrekvensen i Norden, men att man inte vet varför, eftersom man inte samlar in information om orsakerna till abort.

Lagar stiftas inte baserat på vetenskap, utan baserat på vad de som sitter i riksdagen anser att är rätt och rimligt. Det är ett vetenskapligt faktum(?) att foster kan överleva utanför livmodern efter vecka 22. Det att man inte får döda dem då längre, det är en åsikt, det är inte vetenskap. Lika gärna kunde man säga att foster får dödas när som helst. För det är också ett vetenskapligt faktum, att man kan döda människor utan att de verkar lida. Läs eutanasi. Eller att man inte får döda foster alls. Eller enbart före vecka 12. Eller vad som helst. Allt är bara åsikter, känslor om vad som är rätt och fel.

Myndighetsåldern är fortfarande 18 år, trots att senare forskning har visat att hjärnan mognar helt först i 20 årsåldern. Borde vi höja myndighetsåldern, eftersom nu vetenskapen har visat att en 18 åring inte är vuxen?

Ju generösare abortlagstiftning, detso flera aborter. Och ju flera aborter som görs, desto normalare och lättare blir det att välja abort. I vissa fall verkar det inte ens bara vara tillåtet, utan till och med önksvärt att någon gör abort, om man ska tro alla de som här på familjeliv gråter över att de har tvingats till abort. Hur ska de som faktiskt vill föda sitt barn, trots inte helt ideala förhållanden, förhålla sig till alla dem som uppmanar dem till abort?

Många här nämner det traumatiska i att tvingas föda ett barn man inte har planerat. I tiotusentals år har våra förfäder(mödrar) fött barn. Det har varit något som hör livet till, och evolutionen har effektivt gallrat bort alla dem som inte blev omhändertagna av sina mödrar. Hur är det möjligt att barnafödandet plötsligt har blivit ett så märkvärdigt och främmande fenomen, att man blir traumatiserad för livet om man oplanerat blir förälder? Är det sunt med en samhällsutveckling som går åt det hållet? Har den generösa abortlagstiftningen bidragit till detta?

Många undrar över "hyckleriet" i att man kan anse att abort i vecka 12 är acceptabelt, men inte i vecka 22. Detta "hyckleri" är helt överensstämmande med t.ex. det att värdet på ett föremål anses öka ju färdigare det är. Så fungerar djur i naturen också. Ju äldre avkomman är, dvs. ju mera djuret har investerat i sin avkomma, desto större risker tar det för att försvara den.

Man hänvisar till foster yngre än 22 veckor som livsodugliga och som parasiter. Det är att förvränga verkligheten. Vi människor är däggdjur, varenda en av oss har varit beroende av en livmoder i början av vårt liv. Vi har alla varit livsodugliga och parasiter, innan vi var färdigt utvecklade. För att dra paralleller till den materiella världen, så kunde man lika gärna säga om halvfärdiga hus att eftersom de är obeboeliga och förfular omgivningen, så har de inget värde.

Man må anse vad man vill om aborträtt och kvinnans rätt vs fostrets rätt, men jag tycker det har gått lite "Krig är fred" i argumentationen.

Och din poäng är?

Och det vet du för att?

Jag upprepar mig...
Det vet du för att?

Varför ska livet te sig i plågor bara för att kvinnan som födde barnet inte är redo?
Vad är det för fel på att att man som kvinna  konstaterar att det är väl långt gånget för abort - jag föder barnet och adopterar bort det. 

Abort för att barnet ska slippa en stressande förlossning. Det var bland det dummaste argument för abort jag hört.

Ibland har läkaren sagt fel,eller det skulle inte varit så allvarligt.Det har vi ju sett bevis på att ut kom friskt barn ändå.

Nu läser du in mer än vad jag varken skriver eller tycker. En rätt tråkig attityd att projicera åsikter på mig. 

Det finns få lagar idag som grundas renodlat på vetenskap. Lagar grundas i rätt stor utsträckning på politik och etik. Vetenskap är ett underlag för beslut, men inte underlaget för beslut. Många andra avvägningar görs på vägen.

Av någon anledning har man satt gränsen för abort för alla till en viss vecka och abort efter prövning till en senare vecka. Tror du verkligen dessa tidpunkter är grundade på vetenskap?  Du kan inte tänka dig att de är lite mer pragmatiskt satta? T ex att abort är tillåtet så länge barn som aborteras inte kan räddas till ett liv. När gränsen för vad som kan räddas förskjuts nedåt blir konsekvensen att barn som aborteras definieras som  närmre livsduglighet än  tidigare. Och då behöver man faktiskt omdefiniera vad som är en rimlig abortgräns. 

Det är sällan valet står mellan abort och en miserabelt liv. Hur man nu kommer till slutsatsen att det är bättre med inget liv alls än med ett miserabelt liv. De exempel du räknar upp är inte exempel på miserabla liv. Man kan leva ett gott liv även om den mamma som födde en inte har möjlighet att ta hand om en. Flertalet adoptivbarn är nog ganska tacksamma över att leva, även om det kan vara tufft ibland.

Sen är det klart att om man kommer fram till att barnet är gravt handikappat så kanske beslutet behöver se annorlunda ut. Samtidigt finns det många DS barn idag som lever ett mycket bra liv och faktiskt går ut gymnasiet.

Men för kvinnor som upptäcker graviditeten sent är adoption ett mycket bättre alternativ. För hur skulle de gjort om graviditeten upptäckts i V 26 eller v 28? Någonstans är det för sent med abort. 
  

Till vilken vecka tycker du att det ska vara OK med abort för att man inte har koll på att man är gravid? 

Och även barn med DS kan adopteras bort. Men vi har ett konstigt mindset i detta land att det är bättre att inte finnas än att leva med funktionshinder. 

Att göra en sen abort är ett val man gör. Så det är något man vill givet de förutsättningar man har. Tyvärr ges sällan alternativet att adoptera bort vid sen rådgivning inför abort. Vilket gör att det sällan blir ett alternativ.  
Rätt beslut är liksom givet ett kontext av möjliga alternativ. 

Och jag tror många kvinnor skulle må bättre av att adoptera bort ett barn än att ha ångest över att man tagit bort ett barn sent.

Sen har jag rätt att ha en åsikt - det är ett diskussionsforum

Och hur ska man lösa situationen i vecka 24, 26, 30 och 34?
Ändra lagen så att supersen abort blir möjlig?

I USA hamnade jag en gång i diskussion med en person som tyckte att det skulle vara möjligt ta bort barnet efter födseln om det var handikappat, Dvs aktiv dödshjälp för att bespara barn och förälder från lidande. Är det något du ser som en möjlig väg?

Någonstans finns en gräns. Det svenska ligger för långt fram. Påven Johanna skrev om Norge. Hur skulle de ha löst liknande situationer där?

Hur ofta är det att någon blir nekad abort i sen vecka? Vad är särskilda skäl? Tycker det verkar som att det räcker med att man inte vill ha barn att bli beviljad sen abort.