Sophiieh skrev 2016-12-05 20:03:50 följande:
Beklagar mensen :( förstår precis hur du känner och de känner nog alla som inte lyckas. Men min erfarenhet dessa 3 år är att få känna sig förtvivlad är lika viktigt som att försöka ta sig upp igen efter att man låtit sig gå sönder en stund och för min del går de i perioder så ibland är de bra ox
Men jag tror ända sättet är att prata o gråta ut, nästa problem där är ju dock att ingen (i alla fall i min närhet) förstår mina känslor för dom har aldrig varit i situationen själva
En sak jag börjat är dock att jag har slutat förvänta mig att bli gravid och inte bygga upp några som helst förväntningar och de hjälper mig i min sorg
Och att ni inte får påbörja utredningen pågrund av att du är under 25 gör mig så arg på sjukvården, de tar ju några månader, för oss tog de 1 år innan vi fick påbörja våra inseminationer.
Förstår även det med att komma ut, känns som en bekännelse varje gång man berättar för någon! Och detta är första gången jag sträcker mig ut mot folk i samma sits också, man behöver nog få höra att ens känslor är okej för de e fruktansvärt att försöka få barn men inte lyckas, de e de svåraste jag vart med om känslomässigt hittills i alla fall
Håller tummar o tår för er ??
Tack detsamma <3
Var snart ett år sedan då jag verkligen trodde att jag var gravid, nyår, höll tummarna att detta år skulle bli bebis. Men precis innan tolvslaget kom mensen. Som en käftsmäll, inte i år. Nu är ett nytt år snart slut, snart tolv besvikelser igen liksom. Vissa månader går bättre, försöker intala mig att det inte är dags än.
Har heller ingen i min sits. Min bästa vän och jag följdes åt under barnlöshetslängtan, men sen blev hon gravid. Flyttade. Gled isär. Min partner tror att det kommer när det är dags. Känner mig sjukt ensam, men ser ju online att vi är fler. Hur hanterar era partners det?
Jag försöker bli bättre att faktiskt säga till folk att jag försökt men det inte gått hittills, när de där svidande "bill inte du ha barn då" kommer. Det är lite skönt att se folk tystna, tänker att de kanske fattar att det är en väldigt privat fråga.
