Jag o min sambo har försökt i 3 år och 4 månader utan resultat. Vi har gjort 2 inseminationer och fick precis avbryta vår tredje pågrund av en gulkropp på min äggstock så just nu känns de extra tungt och bittert :( men bara till att försöka hålla humöret uppe fram till nästa mens och hoppas den spricker då så vi kan göra vår sista insemination.
Beklagar mensen :( förstår precis hur du känner och de känner nog alla som inte lyckas. Men min erfarenhet dessa 3 år är att få känna sig förtvivlad är lika viktigt som att försöka ta sig upp igen efter att man låtit sig gå sönder en stund och för min del går de i perioder så ibland är de bra ox
Men jag tror ända sättet är att prata o gråta ut, nästa problem där är ju dock att ingen (i alla fall i min närhet) förstår mina känslor för dom har aldrig varit i situationen själva
En sak jag börjat är dock att jag har slutat förvänta mig att bli gravid och inte bygga upp några som helst förväntningar och de hjälper mig i min sorg
Och att ni inte får påbörja utredningen pågrund av att du är under 25 gör mig så arg på sjukvården, de tar ju några månader, för oss tog de 1 år innan vi fick påbörja våra inseminationer.
Förstår även det med att komma ut, känns som en bekännelse varje gång man berättar för någon! Och detta är första gången jag sträcker mig ut mot folk i samma sits också, man behöver nog få höra att ens känslor är okej för de e fruktansvärt att försöka få barn men inte lyckas, de e de svåraste jag vart med om känslomässigt hittills i alla fall
Håller tummar o tår för er ??
Vill bara skriva att frågetecken som syns på min sida blev fel, skulle vart ett hjärta :p
Jag har en dotter på sex år, vilket jsg är evigt tacksam för
Ett tid efter min dotters födsel, upptäckte man stt hag hade livmoderhals cancer. Det var En riktigt tuff period och det slutade med att man opererade bort min livmoderhals,
Min läkste sa stt det inte skulle bli någon problem att bli gravid.
Men nu fyra år senare så räknas vi som sekundära barnlösa. Även om folk säger att jsg ska vara glad att jag ens har ett barn så gör inte det sorgen lättare att vi inte kunnat skaffa ett syskon. Vår dotter frågar ofta varför hon inte har några syskon , det är verkligen jätte jobbigt.
Vi har privat ivf En gång men vi lyckades inte bli gravida. Det är dyrt gå vi får bekosta det själva. Det är min historia, hoppet försvinner aldrig .