När man inte kan hjälpa avundsjukan

Finns mängder av människor som anser sig vara förfördelade av massor av skäl och av alla anledningar när det gäller olika saker i livet. Så ensam är du förstås inte. Däremot är det en helt meningslös känsla och sysselsättning att vara avundsjuk och se på dig själv och det du saknar som någon sorts orättvisa.

Är du 35 år och har försökt i ett år har du rätt till utredning och hjälp med de problem som eventuellt uppdagas. Har du mer bråttom (och det kan jag tycka är klokt att ha) så betalar du/ni själv och går till en privat driven fertilitetsmottagning och gör vad ni kan och måste för att bli gravida.

Oj stackare! Jag har inte haft svårt men förstår precis dina känslor. Alla som inte borde få barn då eller som borde haft svårt (äldre, missbrukare etc) blir gravida och inte du trots att du gjort allt rätt. Det blev så för min syster också som väntade, skaffade fast pålitlig partner, gifte sig och köpte hus och fick bra välbetalt jobb etc. Men inga barn trots IVF.

Jag, hennes syster, blir gravid till höger och vänster trots att jag bara flummat mig genom livet och var totalt ostrukturerad på alla sätt och mycket äldre. Kändes jätteorättvist. Hon sade ingenting men jag skämdes nästan.

Men nu några år senare har det lyckats och hon har två fina pojkar.

Du kanske får världens bästa barn när det väl kommer :)

Har det dröjt länge så kolla i Atentråden här på FL, speciellt om du har någon autoimmun sjukdom. Det var troligtvis det som var felet för min syster och det verkar vanligt här i norden där vi har så mycket allergier och eksem och reumatism och grejer. Då hjälper inte ens ivf men om man sätter in två ägg eller blir gravid med tvillingar brukar det gå bra.

Nr 1 och 5 tycker jag man kan glädjas över. Resterande känns tveksamt.

Jo 45 åringen känns ok också

Jo jag vet... det är ju nästan det som gör det värre..... Jag tycker inte om mig själv när jag ler och säger grattis och samtidigt inombords har lust att spotta på dem... 

Det är barnsligt och irrationellt på alla sätt...

Jo vet om att vi kan ta hjälp av vården.. står på kö för ett möte (privat)..... Men det dröjer så känns det som...  

 

Har hypotyreos... så autoimmun sjukdom finns... Hmm får kolla det där med Aten... Tror dessvärre inte min sambo kommer vilja gå så långt.. han är liksom lite mer av den attityden att blir det inget så blir det inget... jag skall gå och kolla vad jag kan göra privat men tror att IVF kommer stöta på patrull....  

Och nej du skall inte skämmas... Som sagt det är en oresonlig och barnslig känsla... Det är ju inte ditt fel... Även om man kan känna avundsjuka så finns det ju inget du kan göra så att säga... 

1 an hoppas jag bara att hon håller sig ren... dessutom vet jag om att hon har en ekonomi som inte håller alls... Hon kan inte ens betala för sitt husdjur (ett litet djur) utan tigger mat och strö på FB.... Så nja... det är en av de som gör mig mest irriterad egentligen.... 

Försöker dock le och vara trevlig... dessutom så vet de inte att vi försöker (vill liksom inte basunera ut för hela världen att det inte går som planerat...) så får ta många "om du bara visste!", "En dag kanske du också får lust att skaffa barn!", och massa annat som gör mig spyfärdig och mordisk.... 

Din sambo kanske inte behöver göra något. Atengrejen är mest medicinering till dig för att dämpa ditt immunförsvar som attackerar embryot så det inte blir något. Kolla upp det, de har bra koll i tråden om vilka mediciner man ska ta :)

GAAAAAAAAAAAAAAAAAAH 

Idag på jobbet så sitter två MANLIGA kollegor och pratar... 

"Jag blev morfar igen ihelgen!"

"Nej men grattis!! Är det din första?"

"Nej det är min fjärde men hennes första! Min äldsta har 3! Bara grabben kvar som inte har några barn nu!"

"Jaså hur gammal är han då?"

"35... Men han är singel och allt än så länge så det är ingen brådska ännu!"

"Nej det är ju så i den åldern så när de träffar någon så går de fort! Så vänta ge det ett år eller två så är du farfar också!"

"Jo i den åldern funkar det så! Det var så för tösen nu också! Hon är 33 var singel ett tag träffade en grabb och nu ett och ett halvt år senare kom en unge!" 

"Ja som du säger i den åldern funkar det så, man träffar någon och så blir det barn på en gång så är det bara! Går fort då!! Bara poff så är de gravida!!"

Sen skrattade de båda gott åt det hela....

 

Satt där och försökte koncentrera mig på jobbet... blinkandes bort tårarna förtvivlat för att ingen skulle se... Hade sån lust att ställa mig upp och skrika "NEJ DET ÄR INTE SÅ JÄVLA ENKELT!!!! DET SÄGER FAN INTE BARA POFF!!!! VISSA FÅR KÄMPA, BE GRÅTA OCH HOPPAS VARJE JÄVLA MÅNAD ATT MIRAKLET SKALL SKE!!!!!!"

GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH

Hmm det kan ju vara något... får ta och kolla upp det :-P 

Men måste man åka till Aten eller är den en metod som man gör här i Sverige?? Liksom svårt att åka dit utan att han är med på det hela känns det som, eller om det kostar massor då kommer han också tycka att vi inte skall göra det... Han kan gå med på vissa saker... Han är med på att jag fått Prasteron utskrivet av min allmänläkare... han är med på att jag äter munkpeppar och epa glandin... Han vet det och är ok med det... Men vet inte till vilken gräns han tycker det är "naturligt" och när det blir för mycket bort från det och med andra ord inte ok för honom..... 

Det är inte ett nollsummespel, du förlorar inget på att andra får barn. Det är inte heller en tävling, eller en konkurrensutsatt situation där du eller andra måste hävda er. Det finns heller ingen exakt mall på vad man måste göra för att göra rätt, eller för att förtjäna barnet, det finns många olika sätt som fungerar och som ger barnet ett bra liv.

Hoppas att det löser sig.

Jag vet ju det och tänker jag bara rationellt så funkar det... Men känslomässigt är det en annan femma... Och jag kan inte hjälpa känslorna....

Jag vet inte men tror att man kan få rådgivning via Skype eller att de säger vilka prover du ska ta och så kan de ta dem i Sverige och berätta resultaten? Jag tycker du får bestämma själv vilka mediciner du vill ta. Är det detta som är felet för er funkar det ju inte för att det är fel på ditt immunförsvar och då är det ju naturligt att man tar medicin som för andra sjukdomar. Det är ju inte naturligt att gå och vara sjuk liksom. Så ta den medicin du vill, det är ju din kropp. Och ppiller är ju inte heller naturligt så att säga.

Måste du åka till aten kanske ni kan göra det som en semesterresa och så går du bara till läkaren där? Men kanske inte behövs ens.