Styvmamma eller mamma?

Vår situation är lite lik er. Vi har också sambons barn boende här på heltid och på grund av mammans psykiska mående och avståndet mellan oss har de inte träffats på över ett år. Barnet och mamman har dock viss kontakt via Skype och förhoppningsvis ska sambon och barnet hälsa på henne i början av nästa år. Till skillnad från er har sambon och jag två gemensamma barn också.

Jag och sambon delar i princip lika på ansvaret för bonusen precis som vi gör med våra gemensamma och varken jag eller sambon gör någon skillnad mellan barnen, jag tar alltså hand om bonusen som om han vore mitt barn. För att låna Brummas uttryck så är jag SOM en mamma för honom men jag ÄR INTE hans mamma och kallar mig därför inte för mamma till honom.

En viktigt skillnad mellan våra bonusbarn är dock att mitt inte kallar mig för mamma. Trots omständigheterna är mamman en väldigt betydelsefull person i hans liv och jag tror att det är viktigt att låta henne vara MAMMA. Jag kan älska och ta hand om min bonus ändå så han slipper känna dåligt samvete eller att jag konkurrerar om hennes plats. Din bonus verkar dock ha andra behov.

När jag presenterar mig i sammanhang som rör barnet eller om någon frågar vad vi har för relation så säger jag att jag är barnets bonusmamma. Frågar någon hur många barn jag har så svarar jag antingen att vi har tre men att äldsta är mitt bonusbarn eller att jag har två och ett bonusbarn på heltid, beroende på sammanhang. Dock så kan jag ju berätta saker som att "i helgen bakade jag och barnen pepparkakor" utan att gå närmare in på saken.