• Anonym (Dendär extramamman)

    Anklagad för att slå bonusbarnet

    Jag har ett bonusbarn på 6 år. Har i snart 5 år tagit hand om honom som om det var mitt eget barn.

    Plötsligt har han börjat anklaga mig för att slå honom. Det har han berättat åt åtminstone sin mamma, och åt sin farmor. Vetefan hur många andra.. Har aldrig ens rört honom när jag varit arg, bara skickat honom på timeout. Alltså aldrig rört honom på ett sätt som kan misstolkas.

    Hur hanterar man denhär situationen? Jag berättade att jag varit väldigt ledsen och mått dåligt över hans anklagelser. Fick inte ens en ursäkt eller ett svar på varför han sagt så..

  • Svar på tråden Anklagad för att slå bonusbarnet
  • Anonym (hmmm)

    Vissa barn ljuger och förstår inte konsekvenserna av det. Du ska inte lägga skuld genom att berätta om dina egna känslor, det är fortfarande ganska abstrakt. Prata istället om att saker kan missuppfattas osv. Prata gärna med professionella hur du ska prata med barnet om detta.

  • Anonym (Dendär extramamman)
    Anonym (hmmm) skrev 2016-12-14 13:00:43 följande:

    Vissa barn ljuger och förstår inte konsekvenserna av det. Du ska inte lägga skuld genom att berätta om dina egna känslor, det är fortfarande ganska abstrakt. Prata istället om att saker kan missuppfattas osv. Prata gärna med professionella hur du ska prata med barnet om detta.


    Han gjorde en väldigt idiotisk sak som verkligen sårade mig. Då måste jag ju få berätta att jag blev ledsen, eller?
  • sextiotalist
    Anonym (Dendär extramamman) skrev 2016-12-14 13:06:46 följande:
    Han gjorde en väldigt idiotisk sak som verkligen sårade mig. Då måste jag ju få berätta att jag blev ledsen, eller?
    Både ja och nej, att visa att man blir besviken eller arg, det får man absolut göra, även att man är ledsen. Men i detta fall, så tror jag det är kontraproduktivt. Fortfarande kan det vara abstrakt, även om barnet just då säger att han/hon förstår, för en femåring.
    Det jag skulle göra i en sådan situation, är att förklara för barnet, att man aldrig får luras med att säga att någon gjort något som inte är sant. Det kan vara slå, ta saker. Det är elakt mot den som man säger något om.

    En annan sak man kan säga, det är att någon som luras (vill inte använda ordet ljuga) många gånger, då tror man personen alltid luras och till slut så bryr man inte om vad personen säger
  • Anonym (Dendär extramamman)
    sextiotalist skrev 2016-12-14 13:12:54 följande:

    Både ja och nej, att visa att man blir besviken eller arg, det får man absolut göra, även att man är ledsen. Men i detta fall, så tror jag det är kontraproduktivt. Fortfarande kan det vara abstrakt, även om barnet just då säger att han/hon förstår, för en femåring.

    Det jag skulle göra i en sådan situation, är att förklara för barnet, att man aldrig får luras med att säga att någon gjort något som inte är sant. Det kan vara slå, ta saker. Det är elakt mot den som man säger något om.

    En annan sak man kan säga, det är att någon som luras (vill inte använda ordet ljuga) många gånger, då tror man personen alltid luras och till slut så bryr man inte om vad personen säger


    Det värsta är att han inte alls verkade bry sig om att jag blivit ledsen. Ingen ursäkt, ingenting. Bara ett "ok!"

    Hade förmodligen känts lättare om det var eget biologiskt barn, då hade jag haft mer "rätt" att prata ordentligt igenom saken. Nu är pappan i huset av den åsikten att det bara är ett barn, man ska inte ta åt sig. Men jag blev verkligen riktigt illa till mods.
  • sextiotalist
    Anonym (Dendär extramamman) skrev 2016-12-14 14:39:22 följande:
    Det värsta är att han inte alls verkade bry sig om att jag blivit ledsen. Ingen ursäkt, ingenting. Bara ett "ok!"

    Hade förmodligen känts lättare om det var eget biologiskt barn, då hade jag haft mer "rätt" att prata ordentligt igenom saken. Nu är pappan i huset av den åsikten att det bara är ett barn, man ska inte ta åt sig. Men jag blev verkligen riktigt illa till mods.
    Det låter inte alls så konstigt, glöm inte att det är en femåring, som ibland kan vara en väldigt klok person och ibland väldigt, väldigt litet.
  • Anonym (m)

    Fast så små barn reagerar inte alltid som man förväntar sig. Häng inte upp dig på att han bara sa ok. 
    Det viktiga är att han inte ljuger igen. 

  • Anonym (hmmm)
    Anonym (Dendär extramamman) skrev 2016-12-14 14:39:22 följande:
    Det värsta är att han inte alls verkade bry sig om att jag blivit ledsen. Ingen ursäkt, ingenting. Bara ett "ok!"
    Hade förmodligen känts lättare om det var eget biologiskt barn, då hade jag haft mer "rätt" att prata ordentligt igenom saken. Nu är pappan i huset av den åsikten att det bara är ett barn, man ska inte ta åt sig. Men jag blev verkligen riktigt illa till mods.
    Om man varit i ett barns liv så länge som du, från barnet var ett år gammalt, så tycker jag nog att du har mycket stor rätt att ta ett samtal med barnet. Under förutsättning att du har kunskap att lägga det på rätt nivå.

    Att du inte nådde fram beror mycket på att ett barn inte alltid kan sätta sig in i en annans känslor i efterhand. Det är alldeles för abstrakt. De förstår att du kan gråta för att du slog dig. DET begriper dom, för de vet att det kan göra fysiskt ont. Men själsligt ont är svårare. Att ord och sånt kan göra ont om de inte är sanna, hur ska de förstå det? Så bortse från dina känslor! Däremot att säga att det är dumt att ljuga och narras, eftersom när man väl talar sanning så är det ingen som tror på dom (att ropa varg alltså).
Svar på tråden Anklagad för att slå bonusbarnet