Orkar inte behålla mina hundar, är jag ond?

Hua, jag känner igen mig (ungefär..)! Är 23 år och fick mitt första barn för nästan 5 månader sedan. Har två hundar, 5 1/2 och 4 år gamla. Har aldrig varit något problem innan. Älskar dom så sjukt mycket!! Har aldrig ens tänkt tanken på omplacering. Sambon är allergisk, väldigt allergisk, men jag har sagt att han får leva med det eftersom jag älskar dom som familj. Första månaderna med bebis va ok. Lite jobbigt när dottern precis somnat och dom skäller (vi bor i lägenhet och det är väldigt lyhört). Känslan har kommit smygandes och jag började leka med tanken att omplacera dom redan någon månad efter bebis kom. Har verkligen funderat på det senaste månaden. Hundarna har inte varit sig själva sedan bebis kom, dom verkar nästan deppiga. Jag hinner inte gosa och busa med dom lika mycket som förr. Det gör så ont i hjärtat och jag känner att jag inte räcker till, orkar inte, hinner inte ge dom lika mycket uppmärksamhet blir stressad och irriterad på dom när dom skäller. Och sen sambon som är fruktansvärt allergisk. Så varför har jag dom? Inte för hundarnas skull. Inte för sambons skull. Inte för min dotters skull. Bara för min skull. Vi ska ju även ha fler barn också så hundarna kommer inte få mer tid om något år.. utan det kommer bara gå utför.. Så pratade med deras uppfödare, som redan har 10 st chihuahua, och hon tog som gärna! Då får dom ett liv på landet, i en stor trädgård, i ett hem utan barn. Där matte har tid för dom. Dom har hundkompisar att leka och ligga i chihuahuahög med. Va först orolig över att de kanske inte blir lugn och ro med så många hundar, men tror dom har det bättre där än här. Så nu sitter jag här och ska lämna bort dom efter jul. Hade aldrig ens kommit på tanken för ett år sen. Har så blandade känslor. Ska bli skönt, men sorgligt. Och tomt. Tror att jag pressar undan min sorg och mina tankar om det. Får så fruktansvärt dåligt samvete med då jag har sagt hela mitt liv att jag aldrig ska lämna dom och "jag förstår inte sånna som skaffar hund och sen ÖVERGER dom!". Vilken jävla hycklare jag är :(

Ja tack! Plus att sambon är allergisk :/ ja jag har tur! Kännee uppfödaren och hon är otroligt bra också <3

Även små hundar behöver stimulans :) mina kan gå flera timmar, och om dom har vintertäcke kan dom gå långt. Så länge dom håller igång så håller dom även värmen. Om mina får köldkramp åker dom någon minut under vagnen och sen är det full fart igen

Ja det har varit lite kämpigt men funkar. Om inte sambon varit allergisk skulle jag bitit ihop. Är ju ganska skönt att komma ut med vagnen på långpromenaden. Hundarna springer antingen löst eller går fint i koppel bredvid vagnen. För kortare promenader bär jag bebis i bärsjal då det är bökigt att krångla ner i barnvagsrummet först. Hade ju underlättar om man bodde i hus och inte lägenhet :)Inte min heller.. ursäkta!