• RN285

    BIM Januari 2017

    Hej. Dags att presentera mig. Är väldigt ny till detta forum men tänkte här får man lite inspiration. Jag är en man på 30 år och har precis gift mig med en fantastisk kvinna på 26 år. Under hela vårt förhållande har vi kört med kondom men nu i november så bestämde vi oss för att börja försöka få barn. Första månaden sa vi att vi kör bara på, se vad som händer. December så gjorde vi äl-test. Den dagen vi började ta testen hade hon fast smiley. Jag tror att man ska köra några dagar innan för att möta ägget. Klart hon blev besviken att hon fick mens men vi gifte oss på nyår så vi hade mycket annat i tankarna. Enligt nya äl-test hade hon ägglossning den 5 januari. Nu till anledningen till att jag är här. Enligt mina beräkningar så borde hon ha mens vid detta laget. Men den har inte kommit och hon säger att hon inte känner på sig att den är påväg heller. Så i min glädje går jag och köper ett test. Hon kissar i behållare och gör testet den kvällen. Ett svagt litet sträck? "Spökstrek"? Så jag åker och köper ett digitalt för att fastställa. Denna gången står det "inte gravid". Tänker inte på det mer utan försöker läsa på inför nästa försök. Senare märker jag att hon gråter i badrummet. Mitt hjärta går sönder men hon vill inte prata om det utan vill vara ensam. Hon vill verkligen detta och såklart klandrar hon sig själv att det blev ett minus. Hur gör ni för att hantera när ni har försökt och det inte tar? Hur hjälper era män er? Jag märkte att jag genast försökte "fixa" problemet men nu känner mig hjälplös.

    Får tillägga att vi inte kommer ihåg när hon hade mens senast. Måste få bättre koll men den är oregelbunden vad jag har förstått.

    Sorry för den långa novellen.

  • RN285
    Kåtisroinen skrev 2017-01-19 08:52:51 följande:
    Hej och välkommen!

    Trevligt med en man i sammanhanget :)

    Ja vart ska jag börja? Jag är själv en sån person som bryter ihop varje gång mensen kommer och får börja om på noll. För mig hjälper ingenting, jag vill bara gråta. Min man är väldigt förstående och finns mest där, ingenting han säger kan hjälpa mig utan jag måste liksom gå igenom det. Men han är duktig att prata med mig, fråga mig hur jag känner osv. Men utan att som du säger, försöka lösa problemet. Det är ett par dagar där som är skit, sen börjar vi se fram emot nästa ägglossning och börjar planera lite kring den. Det funkar bra :) jag har själv väntat i 6 år på att få börja så det kunde liksom inte gå fort nog för mig. Man blir så himla ledsen och det går tyvärr inte att fixa, bara att finnas där och trösta och hjälpa henne om hon behöver hjälp med något :)

    Jag har också googlat sönder mig. Vissa saker har tröstat mig, andra inte. Tex så är det vanligt att det tar upp till 12 månader att bli gravid, snittet är ca 7 månader. Innan det har gått 12 mån finns det alltså ingenting som tyder på att något är fel. Är även om man träffar ägglossningen så är det ändå bara 30% chans att det blir befruktat! I hennes ålder då :)

    Det viktiga är att inte stressa upp sig, och ja det är en halv omöjlighet, men det gynnar ingen att bli stressad, tyvärr.

    Sen vill jag också säga att så länge hon inte haft mens så kan hon fortfarande vara gravid! Vänta några dagar, har mensen inte kommit till på fredag eller lördag, testa igen! :) och testa på morgonurin, det brukar vara säkrast.

    Du skriver att hon har oregelbunden cykel. Ett tips kan vara börja tempa, tex med natural cycles. Då får man väldigt bra koll även om min oregelbunden. Man måste bara vara noga med att mäta på rätt sätt osv men det står i deras instruktioner. Det tar någon cykel för appen att hitta just hennes cykel men det är verkligen värt det! Dessutom så funkar appen som en gravidapp sen när man är gravid :)

    Annars är ju varannan dag-principen väldig bra. Att ha sex varannan dag genom hela cykeln alltså :) spermierna lever i upp till 72 timmar i kvinnan och på så sätt så säkrar man liksom upp sig att det ska finnas spermier där redo oavsett när hon har ägglossning.

    Tips är också att ligga kvar en stund efteråt, gärna hela natten så att inte de små rackarna glider ut :)

    Tänk också på att glidmedel och saliv ofta gör det svårare för spermierna att ta sig fram, vilket inte många vet. Så kan ni vara utan, kör utan! Annars finns det speciella glidmedel så gynnar spermierna (det har funkat väldigt bra för mig). Sök på fertilitetsglidmedel :)

    Hoppas du fått lite svar och tips som ni kan använda. Har du fler frågor är det bara att fråga :)
    Tack för svar. Mycket bra information där.
    Frugan har varit på mycket bättre humör sen gråtstunden. Tror att testet låg kvar på handfatet var ett misstag för när det försvann så släppte hon det. Vi väntar fortfarande på hennes mens, hon verkar också lite förvånad att den inte kommit än. Vi håller hoppet uppe tills den kommer. Men om den ska komma hade det varit bra om den gjorde det nu så vi kan börja igen om någon vecka. Är den inte här på söndag så blir det ett test till. Tänkte inte på hennes mens tidigare förutom att det alltid låg bindor framme då och då. Det är länge sen jag såg bindor nu så till och med jag tänker att att det var längesen nu.

    Ska kolla upp det med tempning. Lite rädd för att det ska bli för mycket planering runt det hela. Vill inte att hon ska känna att det är ett helt projekt, det ska helst ske naturligt. Vi har bara försökt i knappt 3 månader.

    Jag såg att det finns ett test för oss män att testa våra spermier, hög och låg halt, inte kvalitén, tror inte det ska vara nått problem mest för att det vore kul att veta.

    Det med att ligga kvar, får hålla fast henne. Säger att hon ska ligga kvar och mysa men hon går direkt till toaletten. Ge stackarna en chans tänker jag. Glidet visste jag inte om, kanske är värt ett försök.

    Hoppas det blir ett plus för oss alla inom kort.
  • RN285
    tuttifrutti2 skrev 2017-01-19 10:22:22 följande:
    Hej,

    Jag och min man är 26 och 30 år gamla och är inne på vårt 5:e försök. Vi har prickat ägglossningen varje gång men ännu inte lyckats bli gravida. Denna månaden var mensen sen och vi trodde verkligen att vi hade lyckats. Tyvärr dök mensen upp som ett slag i magen. Det var verkligen tufft och jag blev väldigt ledsen. Alla i min omgivning har barn och blir gravida direkt så detta är verkligen frustrerande. Min man är verkligen snäll och förstående och säger att det tar den tid de tar och att vi kommer älska vårt barn när det än kommer och att nån månad hit eller dit inte spelar någon roll i slutändan. Han blickar framåt hela tiden och tänker positivt. Det hjälper faktiskt. Det känns bra för mig att han inte visar någon frustration eller besvikelse, snarare tvärtom.

    Jag antar att det här med att försöka bli gravida är bra för oss med dåligt tålamod. Det är något som är svårt att påverka och man får låta naturen sköta sitt.

    Vi är många i samma situation så ni är inte ensamma!
    Våra närmaste vänner har en 4 månaders pojke och vi älskar att umgås med lillen. Hoppas på lite babyhormoner ökar hos oss båda.

    Frun hade en gång i tiden en tanke på att hon ville ha en april bebis. Wow, slog till att det inte är så lätt som man kanske trodde. Jag bryr mig inte om när den kommer jag skulle vara lika glad för vad som helst.

    En sak som många inte nämner när man pratar med vänner och bekanta är hur ensamma man verkligen är. Ingen vet att vi försöker och när hon eller jag blir ledsna så har man bara varandra. Därför är jag tacksam att ett sånt här forum finns och för era svar.

    Synd att det inte tagit för er än. Hoppas för oss båda att ni får ett plus snart.
  • RN285

    Idag fyller min fru år. Grattis. Samt beklagar. Hon fick mens idag. Vi ses i februari tråden. Grattis till alla som plussar denna månad. Och lycka till för er andra.

Svar på tråden BIM Januari 2017