BIM Januari 2017

Äter både rosenrot och bidrottninggele, så hoppas det funkar :)

Förstår precis vad ni pratar om att man ska försöka hålla masken... liksom försöka leva ett normalt liv samtidigt som man går i genom den här jävla bergochdalbanan. Omöjligt ju! Vi har precis avslutat vårt tredje försök vi med (också BIM 12/1 :D ) så inte så länge, men när man väntat så länge på att få börja så känns det som en evighet. Nu börjar det bli riktigt svårt att hålla masken när alla andra blir gravida (var svårt innan vi ens började försöka men nu är det olidligt :'( ) men min älskade sambo förstår och försvarar/skyddar mig så gått det går. Det är jag otroligt tacksam för.

Jobbigast tycker jag ändå är de här humörssvängnignarna som är hela tiden. Jag har varit hormonfri i två år men nu när vi börjat försöka så är hormonerna och humöret verkligen vilda västern alltså. Ena dagen är jag glad och positiv och andra är jag så ledsen att man kunnat tro att jag fått besked att jag verkligen inte kan få barn alls :/ även över dagen kan det skifta, oftast är det värst om kvällarna när jag kan totalt bryta ihop för ingenting. Har slutat med både Facebook och instagram för att jag helt enkelt inte kan hantera det. Det funkar faktiskt hyfsat. Någon annan som känner igen sig på de där extrema humörssvängnignarna? Det tar så mycket energi och jag är trött på att vara ledsen mer eller mindre hela tiden.

Ikväll skickade vi upp rislyktor med en önskan (det behövs ju bara en). Långt inlägg det blev. Var bara tvungen att skriva av mig lite, ikväll var en sån där kväll :/

Hej!!

Vi är ett gäng fl tjejer som gjort en Facebookgrupp. Tanken är att slippa byta bim-tråd varje månad och att den ska vara liten och familjär. Nu är det många som plussat, och vi som fortfarande försöker tänkte att det vore kul med lite nya tjejer i gruppen.

Vi peppar varandra, stöttar och analyserar allt från gravtest till tempkurvor och ältest.

Har ni lust att vara med så skicka ett pm till mig så lägger jag till!

Kram

Har en såndär deppdag idag då jag känner att jag aldrig kommer att få bli gravid. I princip alla runt om har eller väntar barn utom jag känns det som! Det är gravidmagar överallt.

Idag var även en nära vän på ultraljud och fick veta att dom väntar en lite flicka. Självklart är jag jätteglad för deras skull men jag vill ju också vara i den sitsen! Känns så surt, så ska man vara glad och gratta när man egentligen bara vill gråta och vara självisk.

Jag och sambon är inne på 5e försöket, hade förmodligen ÄL ungefär två veckor senare än vanligt (tempar) så vet inte alls när bim är. Borde vara om en vecka kanske. Har liksom tappat lusten för att tempa/testa med stickor och allt... och då är vi "bara" på 5e försöket också...

Någon som känner igen sig? Hur peppar man sig själv till att inte deppa helt under denna tid? :(

Om jag räknat rätt så är jag idag V5 (4+6)

Alltså imorgon går jag in i en ny vecka och det är även en vecka efter bim imorgon,

Jag har hållt mig med att göra ett digitalt men nu kunde jag inte låta bli så jag beställde hem ett som förhoppningsvis kommer redan imorgon,

Min tanke är bara, så långt dfter bim spelar det väl ingen roll om jag kissar med morgon urin eller när som helst på dagen för rätta resultatet gällande veckor?

Eller hur det är lite så jag känner. Har gjort om klädkammaren hehehe 
Man får bara hoppas att man hittar andra aktiviteter att sysselsätta sig med ;)

Kanske dags för mig att sticka klart halsduken jag började med för 5 år sen som aldrig blir klar hahahahahaaa

Igår fick jag mitt efterlängtade + :)

Bf 4 oktober!