BF Juli 2017 ny

Ursäkta min roman nu men behöver skriva av mig:(

Jag är så besviken/orolig/stressad/uppgiven/maktlös idag. Jag har ju problem med sammandragningar och blödningar som kommer till och från under dagarna. Kände igår att jag började bli mer orolig då det inte är nå kul att se blod flera gånger om dagen. Bestämde mig för att ringa Bm idag. Min Bm har dock gått på semester så är en annan.

Jag ringde imorse och 13 ringde hon upp. Förklarade att jag fysiskt mår bra men att det är riktigt tufft psykiskt. Att jag gärna skulle vilja komma in och lyssna på hjärtat och bara lugna mig lite. Hon blir sur och nästan skäller ut mig för att jag inte ringt förlossningen redan under helgen. Att hon kan inte göra något, att förlossningen finns där för mig och att fortsätter jag blöda såhär så tycker hon dom borde koll varför jag blöder. Inte att jag ska ligga hemma på soffan. Avslutar chockade samtalet och vi säger att vi ses på måndag om inte bebisen är ute. (har en ordinarie tid då)

Ringer sambon och bara gråter, så han får mig att ringa förlossningen. Efter 10 minuters samtal har vi kommit fram till att hon TROR att det är livmodermunnen som blöder pga sammandragningarna, att livmodern och moderkakan såg ju bra ut i vecka 31. Det är ingen fara och jag ska återkomma om blodmängden ökar, värkarna kommer igång eller om jag blir orolig.

Sedan dess har jag gråtit! Det står i min journal om just dessa saker. Rädslan att inte bli tagen på allvar och att dom ska lyssna en gång extra på mig. Båda barnmorskorna var inne och läste journalen varav hon på förlossningen försvann i 2 minuter för att läsa allt.

Så nu ska jag gå i en vecka till och blöda samt vara orolig. Det var pga detta jag har gått till Aurora och ville ha en igångsättning. Med sonen så steg hans hjärtljud sista veckan, men där tog ingen heller mig på allvar. Han kom ut i panik, då två Bm fick hänga över min mage och pressa då hans hjärtljud försvann under krystningen, helt blå i hela kroppen och navelsträngen hårt runt halsen.

Just nu känner jag noll lust och förtroende för detta och jag har gått från att vilja föda barn till att vara totalt livrädd! Kommer bebisen ens klara sig till en förlossning?

Det är INTE ok någonstans att dom behandlar dig såhär! Det är deras jobb att vara lyhörda och att hjälpa dig känna dig trygg i din graviditet. Känner verkligen med dig <3
Jag vet att det är supersvårt att stå på sig när man är i det otroligt känsliga läge vi är i nu men kan kanske din kille ringa upp förlossningen och kräva att du ska få komma in? Du oroar dig ju och mår psykiskt dåligt nu när du behöver ditt lugn och vila. Det är väl självklart att du ska få komma in och kolla bäbisen då.

Jag skickar massa styrka och pepp till dig och hoppas du får komma in och lyssna så du kan slappna av lite mera sen. Det är oroligt nog som det är när man närmar sig förlossning utan att behöva känna sig förminskad.

*Kram*

Nu hoppas jag att du lyssnar på mig. Tycker du ska sätta dig i bilen och åk till fl, säg att du är livrädd och mår dåligt psykiskt!! Att du KRÄVER koll med ul och ctg!!!! Inget snack om det! Dom kan inte neka dig, sen kommer du må toppen :) kram <3

Men åh så jobbigt :(
Kan du inte kräva att få komma dit? Du ska ju inte behöva känna såhär!

Håller med här, åk dit och kräv. De borde lika gärna som du vilja att allting är bra. Om något är fel så är det verkligen bättre att det upptäcks innan det är för sent.

[quote=77770812][quote-nick]Treansresa skrev 2017-06-19 18:48:22 följande:[/quote-nick]Ursäkta min roman nu men behöver skriva av mig:(

Jag är så besviken/orolig/stressad/uppgiven/maktlös idag. Jag har ju problem med sammandragningar och blödningar som kommer till och från under dagarna. Kände igår att jag började bli mer orolig då det inte är nå kul att se blod flera gånger om dagen. Bestämde mig för att ringa Bm idag. Min Bm har dock gått på semester så är en annan.

Jag ringde imorse och 13 ringde hon upp. Förklarade att jag fysiskt mår bra men att det är riktigt tufft psykiskt. Att jag gärna skulle vilja komma in och lyssna på hjärtat och bara lugna mig lite. Hon blir sur och nästan skäller ut mig för att jag inte ringt förlossningen redan under helgen. Att hon kan inte göra något, att förlossningen finns där för mig och att fortsätter jag blöda såhär så tycker hon dom borde koll varför jag blöder. Inte att jag ska ligga hemma på soffan. Avslutar chockade samtalet och vi säger att vi ses på måndag om inte bebisen är ute. (har en ordinarie tid då)

Ringer sambon och bara gråter, så han får mig att ringa förlossningen. Efter 10 minuters samtal har vi kommit fram till att hon TROR att det är livmodermunnen som blöder pga sammandragningarna, att livmodern och moderkakan såg ju bra ut i vecka 31. Det är ingen fara och jag ska återkomma om blodmängden ökar, värkarna kommer igång eller om jag blir orolig.

Sedan dess har jag gråtit! Det står i min journal om just dessa saker. Rädslan att inte bli tagen på allvar och att dom ska lyssna en gång extra på mig. Båda barnmorskorna var inne och läste journalen varav hon på förlossningen försvann i 2 minuter för att läsa allt.

Så nu ska jag gå i en vecka till och blöda samt vara orolig. Det var pga detta jag har gått till Aurora och ville ha en igångsättning. Med sonen så steg hans hjärtljud sista veckan, men där tog ingen heller mig på allvar. Han kom ut i panik, då två Bm fick hänga över min mage och pressa då hans hjärtljud försvann under krystningen, helt blå i hela kroppen och navelsträngen hårt runt halsen.

Just nu känner jag noll lust och förtroende för detta och jag har gått från att vilja föda barn till att vara totalt livrädd! Kommer bebisen ens klara sig till en förlossning?[/

Jag håller också med de som skrivit innan. Det är klart att du måste bli undersökt ordentligt. Ring igen och säg att du vill komma in på en koll för att du känner dig orolig. Inte ok att du ska behöva ha det så!

Har inte lagt upp någon bild på magen innan men här kommer den



Vecka 37 (36 +1)

Tack för era svar! Hon jag pratade med jobbar till 22 så innan dess vågar jag inte göra något:( känner mig så fjantig som inte kan slappna av och stå på mig. Oron bara gnager även fast allt troligen är bra. Och känner mig så liten och det blir inte bättre när hon gör såhär.

Ja åk in bara till bb...Treansresa . Kram

Lägger till mig på listan jag med. Har inte skrivit så mycket här men läser allt. Nu är det vecka 35 och snart dags att gå på semester. Spännande att de flesta av er ligger några veckor före så jag får lite heads up på vad som väntar :)

Bf lista

18/5 78elle. Stockholm. Pojke. Första barnet.

Akut snitt.

19/6 GrönaDruvan. Halland. Pojke. Tredje barnet. Planerad igångsättning.

22/6 Acinnaleh. Örebro. Andra barnet. Planerat snitt.

27/6 Sosozo. Stockholm. Flicka. Tredje barnet. Planerat snitt.

1/7 Haiduchi. Skåne. Flicka. Andra barnet.

1/7. KaffeOchHybris. Linköping. Första barnet.

4/7. frökenmp. Hälsingland. Pojke. Första barnet

5/7. Lillan090815. Flicka. Tredje barnet. Två söner innan.

6/7 Unbroken. Pojke. Igångsättning ca 2 v innan.

6/7. Delilah2001. Pojke. Tredje barnet. Planerat snitt

8/7 Leyasmamma. Dotter. Andra barnet.

11/7 Sobrio88. Pojke. Andra barnet (sambons tredje)

12/7 Sarus85. Kön okänt. Tredje barnet.

14/7 Narie24. Son. Tredje barnet. Vaginal förlossning.

17/7. Hoppfullt. Pojke. Första barnet.

18/7 Any80. Flicka. Tredje barnet. Vaginal förlossning.

18/7 Honeyb. Norrköping. Flicka. Första barnet.

19/7. Treansresa. Gällivare. kön okänt. Tredje barnet + 3 Bonusar.

20/7 Preet90. Pojke. Första barnet.

21/7 TroOchTvivel. Stockholm. Pojke. Första barnet.

23/7. FrökenJo. Småland. Flicka. Andra barnet.

23/7 Noova87. Flicka.

24/7 Joline84. Pojke. Tredje barnet. Planerat snitt.

24/7. Bimbim79. Pojke. Fjärde barnet.

25/7. Leeandra. Gotland. Sjätte barnet.

26/7 Wooden. Flicka. Andra barnet. Vaginal förlossning.

28/7 Tessan87. Värmland. Pojke.

28/7 Kgforlife. Örebro. Flicka. Tredje barnet.

29/7. Florpan10. Södermanland. Pojke. Troligen igångsättning.

30/7. Basio. Gosse. Fjärde barnet.

30/7. Vet hur det känns. Pojke. Tredje barnet. Vaginal förlossning.

2/8. Summerchild. Fjärde barnet.

3/8. LadyK. Karlstad. Pojke. Första barnet