Gravid med stark ångest

Jag käkat sertralin (samma) försökte trappa ner innan jag blev gravid eftersom jag har mått bra i flera år nu. Men efter ett par.månader på 75 mg så fick jag trappa upp igen. Det blev helt svajigt i humöret. Pratade med min läkare om det för det är så frustrerande att vara tvungen att ta anitdepp men han förklarade för mig att jag antagligen har brist på serotonin därför måste jag ta medicin precis som en diabetiker måste ha sitt insulin.

Jag förstår ju hur det fungerar men efter 3 års försök att bli med barn så vill jag verkligen inte riskera något och det var därför jag slutade helt. Jag tänkte att det skulle ge lite stöd att hitta andra som varit med om liknande.. Eller som kan vittna om att det faktiskt vänder senare i graviditeten.. 
Tack för ditt svar!

riskera vadå?? Barnet tar inte skada. Jag har ätit förra grav och äter 40mg citalopram nu.

Jag har ätit 50 mg sertralin från halva graviditeten pga att mina andra mediciner inte kändes lämpliga. Jag slutade med alla mediciner när jag blev gravid vilket slutade i kaos ochvjag blev djupt deprimerad, och då rådde min läkare mig till att börja med sertralin pga att den medicinen är väldigt mild eller vad man ska säga i jämförelse med andra preparat, ex den jag egentligen äter. Och barnet kan ta mer skada av att man mår psykiskt dåligt och är stressad och har ångest under graviditeten.

Så jag skulle säga att du borde verkligen överväga om det är värt att må skit under graviditeten och riskera att fostret också mår dåligt av det eller att äta ett preparat med små risker och må bra och njuta av den här tiden istället.

Ja, riskera :)
Som jag förstått det har det forskats relativt lite på hur ssri-preparat fungerar under en graviditet men som alltid så väger man för och nackdelar. En bebis mår såklart inte bra av att ha en mamma som är på spänn och har supermycket ångest hela tiden.
Jag pratade med vår läkare vid reproduktionscentrum som även forskar på ångest och depressionssjukdomar under graviditeten och han sa att i dagsläget vet man mest om hur Sertralin påverkar foster under en graviditet och att det finns en nåååågot högre missbildningsrisk(alltså inte jättemycket högre) vid användande av ssri. Dessutom brukar man i de allra flesta fallen trappa ner medicineringen när förlossningsdatum närmar sig. 

Jag äter i dagsläget Lergigan vid behov och det känns ganska passande.
Eftersom jag inte har en depressionssjukdom utan en ångestsjukdom som är hanterbar så har jag valt den vägen.
Och som jag förstått det så är Sertralin eller Citalopram att föredra när man är gravid.

Men, jag skrev inte tråden för att få råd huruvida jag skulle medicinera eller ej för det kan jag vända mig till läkare för  :) Jag ville möta kvinnor med liknande problematik. 

Hej, jag har också en mycket svår graviditet med både depression och graviditetsrädsla med ångestattacker (skräckslagen att bebisen ska dö i magen mm). Det har blivit så handikappande att jag inte kan ta mig ur sängen de flesta dagar mer än för att åka till MVC eller förlossningen för att se om han lever därinne.. Nu i vecka 38 så vet jag inte hur jag ska orka fram till förlossningen. Jag får ingen hjälp av vården mer än tröstande ord och medicin vågar jag inte äta pga rädslan för bebisens hälsa. Jag har varit väldigt öppen med hur jag mår på Facebook och inför vänner som frågar och upplever att folk faktiskt uppskattar att jag är ärlig och att fler än man tror mår jättedåligt under graviditeten men inte vågar prata om det. Det borde verkligen vara mindre tabubelagt!

Men det finns ju generellt ingen missbildningsriskökning (om vi pratar strukturella missbildningar) efter utgången av den första trimestern och ännu mindre efter utgången av den andra trimestern. Så det beror ju helt på hur långt gången du är.

Generellt finns det i princip ingen statistiskt säkerställd riskökning alls, helt oavsett trimester, men du verkar ju lite nojigt lagd.

Enda tillfället som jag pratade med läkaren som jag refererade till var ju precis i början av min graviditet och då var min ångest väldigt låg. Sedan råkade jag bevittna ett självmord som skedde typ 5 meter ifrån mig som hjälpte till att trigga igång ångest igen(misstänker att det var så i alla fall) och som alltid så blir ångest gärna en ond spiral. 

Nåväl, som jag skrev tidigare är jag inte intresserad av att diskutera en eventuell medicinering med förståsigpåare på internet utan det lämnar jag till min läkare. Om det känns viktigt för dig så får jag svara som jag gjorde i ett tidigare inlägg; Jag äter i dagsläget Lergigan vid behov vilket jag trivs med då jag endast har ångest på kvällarna och då har Lergigan visat sig fungera ypperligt.

Jag uppskattar att få höra att man inte är ensam. Tråkigt att höra att det har varit en sådan plågsam resa. 

Jag känner igen att vara lite extra orolig och det är jag också, dock inte för att bebisen ska dö i min mage utan snarare inför förlossning vilket inte hjälper till när man har ångest till vardags. 
Du är ju snart klar, bebisen kanske till och med tittar ut tidigare om du har tur ;)