Behöver hjälp med kärleken!

Hej! (Lång text här)

Jag och min förre detta flickvän firade vår 1 årsdag förra veckan!

Vi har bråkat till och från, vi hade liksom ett system för att växa ifrån vårt bråk och hela förra månaden bråkade vi knappt, i 4 veckor! Därefter bråkade vi stort den 5:e veckan som innefattade vår 1 årsdag.

Vi pratade inte på några dagar och då bodde vi på hotell i Malmö. Hela dagen/natten gick bra, vi shoppade, fikade, åt på resturang, tog bilder, drack, badade på hotellet men ljus och vin. Dagen efter åt vi frukost och pratade om vår resa till USA, därefter checka vi ut och shoppade, sedan på bussen på väg hem började jag få tårar och sa att det var svårt över hur det var nu och hur mycket jag inte ville må såhär. Sedan föreslog hon om att avsluta vårt förhållande och jag tittade förvånat, hon sa att hon verkligen ville det från ingenstans och av frustation och sorg hoppade jag av bussen.

Anledningen till min frustation var för att jag inte förstår varför det kom till denna gräns! Jag gjorde allt för henne.

Låt mig nu förklara allt från dag 1 vi blev tillsammans.

Vi träffades på en fest och hon kom fram till mig och frågade efter min snapchat, därefter skrev vi massor, såga i skolan gick på dejter, sov över och efter 4 månader blev vi officiellt tillsammans! Vi pratade om framtidsplaner, lägenhet, resor , barn osv.

Efter min student började jag jobba och sparade ihop till lägenhet medans hon gick sista året på gymnasiet. Vi bokade resa tillsammans till USA och jag ville ha avbeställningsskydd med hon ville inte för hon var så säker på oss. Detta var 2 månader innan vi gjorde slut.

Vi umgicks ofta och jag har offrat vänner, relationer till folk, tid, pengar (då jag köpte allt hon ville ha, kan ha lagt totalt 7-8000 kr på henne utöver New York).

Stötta alltid henne när hon va ledsen, motivera henne till att göra bra i skolan, gav ofta komplimanger, var social mot hennes föräldrar och vänner, hjälpte henne hemma, köpte blommor och sådana småsaker..

Samtidigt överlag hade jag förlorat vänner sedan barnsben, försvagad relation med min bror och mina föräldrar, ork, tid, pengar och utan att slå mig för bröstet gjorde jag praktiskt allt för henne och gjorde allt som en bra pojkvän behöver göra, det enda hon inte mådde bra över var hennes stress i skolan och att hon inte får tillräckligt med utrymme när jag mycket väl inte ens hörde av mig dem dagarna hon behövde plugga.

Jag känner att jag gick in helt 100 medans hon bara gjorde saker som passade till hennes fördel, hon har aldrig offrat lika mycket som jag och detta är fakta.

Hon hade mycket större känslor för mig än jag för henne när vi först träffades, vi har gått djupt i vårt förhållande..

Nu har vi inte pratat i en vecka och om 2 veckor åker vi till USA och vi båda vill detta.

Så min fråga är: Är det smart att åka med min före detta på en resa i 8 dagar i USA utan att vi faller tillbaka osv?

Jag vet att jag är stark och kan ta hand om allt detta drama, men att åka på resa i 8 dagar efter 3 veckors uppehåll från varandra känns si så där.

Vad tänker ni? Ber om ursäkt för denna långa text men kände att jag behövde lägga ut det så brett som möjligt för er.

Tack på förhand!