Smärtsamma förvärkar alldeles för tidigt! V.25

Hej!

Väntar tredje barnet och är i vecka 25 (24+2).

Sedan ca V.21 har jag haft rejäla förvärkar, och nu snackar vi inte dom vanliga träningssammandragningarna där magen blir stenhård och man kan känna ett visst obehag eller tryck nedåt, utan dessa förvärkar är brutalt smärtsamma. Typ "öppen-några-cm-smärtsamma" för att ge er något att jämföra med, och kommer med 3-5 minuters mellanrum när det håller på.

Allt för att det skall klassas som en förvärk finns där, magen blir hård, håller man handen på buken så känner man hur bebis pressas nedåt, mensvärks-känslan i ryggen, höfterna, magen, snippan, ljumskarna, låren, som övergår till en tryckande/skärande/brännande känsla när värken är på topp.

Givetvis har jag även de vanliga sammandragningarna titt som tätt, men de reagerar jag knappt på.

De smärtsamma förvärkarna kommer på kvällen och natten, dom väcker mig så jag får upp och traska runt ibland.

Jag vill gärna förklara detta som att jag är stressad eller överansträngd, men jag är i stort sett sängliggande redan som det är för jag är sjukt trött pga sömnbristen. Jag studerar hemifrån för tillfället så jag kan inte skylla på jobbet heller. Sambon lagar nästan all mat och tar hand om tvätt, städ och utomhusaktivering av barnen så jag kan vila. Men likförbannat blir jag inte av med dessa värkar!

Vi var inne på NÄL och kontrollerade tappen, som helt otroligt nog ännu är opåverkad. Den är mjuk, men precis så lång som den ska vara, sa läkaren. "-Skulle förlossningen starta ska du givetvis ringa oss direkt!" ...

Första barnet föddes med akutsnitt, fullgången. -lång historia-

Andra barnet drog förlossningen igång i vecka 25, 28, 33 och sedan vid fullgånget. Vaginal förlossning. Stoppades varje gång med läkemedel, och sjukskrivning i perioder.

Ni som fött flera barn, har ni upplevt det här?? Att det gör så ont så att det känns som att förlossningen startar, men inget händer? Ska det verkligen behöva vara så här *gråt*.. Och hur lindrade ni isf värkarna?