• Anonym (Sandra)

    frustrationen när förhållandet står still och "alla andra" går framåt..

    Många i min närhet har gått ut med att de väntar barn, har förlovat sig, köpt hus efter väldigt kort tid tillsammans osv. Känns som att alla tar nästa steg i sin relation medans det inte händer nånting i min egna. Vi har varit tillsammans i två år nu (inte jätte länge men det känns helt rätt och vi pratat ofta om framtiden tillsammans) jag vill så gärna att vi förlovar oss eller börjar försöka skaffa barn för allt känns så rätt. Är jag för otålig eller?

  • Svar på tråden frustrationen när förhållandet står still och "alla andra" går framåt..
  • Anonym (Beror på)

    Hade du känt likadant även om inte "alla runtomkring" gjorde dessa saker? Hur gamla är ni?

  • nnnnnnnn

    Om ni är 30-40 år så är det dags att försöka få barn innan det blir för svårt.

    Om ni är äldre så börjar det verkligen bli bråttom!

    Är ni yngre så är det ingen brådska.
    Kanske blir du för påverkad av andra? Ska du skilja dej när de andra gör det med?
    Min erfarenhet säger att de som haft bråttom med det som du skriver (och är under 30 år) kör på i högt tempo i ca 5-10 år sedan är det dags att skilja sig och ångra att man hade så bråttom...
    Man hann inte få ett stabilt förhållande som tål påfrestningarna som det är att sköta familj, hus, jobb osv.

    Vi var tillsammans 7 år innan vi gifte oss och fick barn 1 år efter det, då var vi ungefär 30 år gamla.
    Hade vi träffats tidigare så hade vi hunnit vara ihop längre och hade vi träffats senare hade vi nog varit lite snabbare så att vi ändå fått barn före 35 års ålder.
    Men det viktiga för oss var att vi var säkra på varandra - inte att få barn.

    När vi pratat med kompisar som träffats "sent" och skaffat barn snabbt (2-3 år efter de träffats) så har de sagt att de var så sugna på barn att de var beredda att bli ensamstående föräldrar om det visat sig att de haft för bråttom med att gifta sig mm.
    Så även om de inte klarade att hålla ihop, så ville båda så gärna ha barn att de var beredda på krånglet med varannanveckasbarn.

  • MEE83

    Det beror sig väl på. Jag skulle personligen aldrig få för mig att planera ett husköp eller ett barn efter "väldigt kort" tid.

    2 år är ju inget i ett större sammanhang. Vi ligger framför "klungan" skulle jag påstå, de flesta av mina närmaste vänner börjar närma sig 35 och med ett par undantag så är det det varken husköp eller barn på G, detta trots stabila förhållanden. I området där vi bor kände vi oss som udda fåglar när det stod klart att vi skulle bli föräldrar. Jag var 30 och hon 25, barnet var oplanerat.

Svar på tråden frustrationen när förhållandet står still och "alla andra" går framåt..