Reflektion över FKs konstiga sjukskrivningsregler

Det var ju just det jag försökte säga ; lagen / regelverket har inte ändrats. Förstod det i ditt tidigare inlägg som att du hänvisade till en ändring i FKs regler?

Håller helt med dig vad gäller "fler steg". Jag tror absolut att många människor kommit upp till heltid betydligt snabbare om det inte var så strikt indelat i "kvartar". Skillnaden mellan 10 och 20 timmar per vecka är väldigt stor.. Detta är i min värld ett utmärkt exempel på stelbenthet, kontraproduktiv sådan dessutom.

Verkar vara väldigt olika besked folk får om det här. Jag har 50% sjukersättning och arbetar när jag arbetar max 3 dagar i veckan med 20 timmar fördelade över de dagarna, just nu är jag dock i rehabilitering med arbetsträning för att komma upp där igen efter att det blev lite tokigt och jag blev helt sjukskriven ett tag. För tillfället uppe i 2.5 timmar två dagar i veckan, ska upp i 5 timmar innan det ens är frågan om att vara aktuellt att lägga till en tredje dag. Den största anledningen till att det är korta pass i början är att stressen att börja på ett nytt ställe och vänja mig med det gör att jag inte sover mer än ett fåtal timmar och helt enkelt inte kan hålla mig vaken längre pass. 
Det har aldrig någonsin varit tal om att fördela det på 5 dagar, den dagen det ske måste jag tyvärr bli helt sjukskriven (och i förlängningen på hel sjukersättning) för det går inte om det så bara var 15 minuter per dag. Nu är det en ansträngning i sig bara att ta mig ut och ha kontakt med folk, men det blir inte så stor skillnad på om det är under 30 minuter eller flera timmar - det behövs lång återhämtning i vilket fall som helst. Men om det är 30 minuter "aktiv" tid kanske jag sover i 1.5 timme efter och behöver en dryg dags återhämntning och är det 5 timmar kanske handlar om att jag sover i 2 - 2.5 timmar efter och några till timmars återhämntning. Den största ansträngningen ligger i att överhuvudtaget ta mig ut, iväg och någotsånär i tid samt hem och passandet av det, inte själva arbetandet i sig. Så t ex ta sig ut att handla är nästan lika stort problem som en hel arbetsdag, handlar jag däremot på vägen hem efter en arbetsdag är det inte så stor skillnad från bara arbetsdagen. Kan inte heller ha boendestöd vid fler än ett tillfälle i veckan om jag ska klara av att arbeta oavsett hur mycket det än skulle behövas utan då blir de helt lediga dagarna för få och jag blir snart utbränd (och när jag blir utbränd fixar jag varken att äta eller sova och blir snart närmast katatonisk). De lediga dagarna måste vara helt lediga, inga samtal som behöver göras, inga räkningar att betalas utan helt isolerade och för det mesta spenderade stirrandes i taket - skulle i ärlighetsnamn inte ens kunna gå ut med soporna varje dag under en längre tid, naturligtvis skulle jag inte heller kunna ha t ex hund som måste gå ut. 
Allra mest idealiskt för mig vore att arbeta två 10 timmars pass, men kan acceptera att det inte är ok med mer än 8 timmar, men det är den 3:e dagen som gör att det är fortfarande tveksamt med att få upp det till 20 timmar i veckan och inte vara tvungen att stanna på 10 - vore det inte så stelbent där så vore 15 timmar fördelat på två dagar mer rimligt då jag vid 20 verkligen inte klarar och orkar något annat alls, det ligger alltid på vippen att helt haverera men jag vill väldigt gärna jobba och så mycket som möjligt. För att det ska vara möjligt måste det vara koncentrerat till ganska långa pass och helst inte med för mycket pauser (extrem ansträngning att komma igång och fokusera igen efter varje paus). 

Har som sagt aldrig fått det ifrågasatt från något håll, vare sig vården, AF eller FK - men om de plötsligt skulle göra det och försöka få till 5 dagar (eller ens 4) kommer min arbetsförmåga lika plötsligt tyvärr vara 0% och det tjänar ju ingen på, varken samhället, jag eller de arbetsplatser som uppskattar det arbete jag gör väldigt mycket när jag klarar av att faktiskt vara där och utföra det. Det måste till minst 3 lediga dagar i rad per vecka och aldrig mer än 2 dagar i rad så det är lite oflexibelt hur det går att fördela, men det är väl utprovat att inget annat fungerar i längden. 
Det behövs verkligen inte mer stelbenthet i det här, tycker det redan är tillräckligt orimligt att det för mig i praktiken är helt omöjligt för mig att kvalificera mig för a-kassa med nuvarande gällande regler (trots några år anställd på vad som för mig är heltid - dvs 50% då de få dagar/timmar du har utrymme för att vara sjuk då är för få för mig), innan ändringarna 2007 kunde jag det. (samtidigt ändrades även reglerna gällande överhoppningsbar tid så att jag blev utkastad ur alla socialförsäkringssystem och hänvisad till försöjningsstöd istället för a-kassa efter studier). 

Ingen skulle tjäna på att den arbetsförmåga jag trots allt har går helt till spillo pga stelbenthet, jag vill nämligen väldigt gärna jobba och offrar i princip allt annat för att kunna det. 

De sa inte något om hur jag fick förlägga arbetstiden. Men jag gjorde som jag brukar göra, fördelade arbetstiden jämnt över veckan.

Det jag vill få fram är att det orättvisa är att vi som har flexibla arbetstider och ett flexibelt arbete har troligen en stor fördel att vi kan arbeta friare, även under partiell sjukskrivning.

Jag hade t.ex rätt att vara sjukskriven helt under fyra veckor, men valde att arbeta först 50 och sedan 75% för att återgå till heltid en vecka tidigare. Detta kunde jag göra pga mina flexibla arbetstider (detta skrev jag, men inte ett ord om hur exakt hur jag skulle arbeta)

Medans jag inte ens förstår varför regeln finns. Varför inte låta klienten känna efter och själv bestämma vad som funkar bäst?

Eller finns det någon extensiv forskning bakom som stödjer snabbare rehabilitering vid jämn fördelning av timmarna över veckan?

Om var och en gick besluta kring sin egen sjukskrivning och arbetstidens förläggning så sätter jag mina pengar på att få hade arbetat mer än max 50 % och de hade gärna haft långhelg varje helg. Dvs gjort bort all arbetstid på 2 arbetsdagar.

Det står på sjukintyget om läkaren anser att du ska ha en annan fördelning än samma procent varje dag. Fk fattar beslut utifrån det.

Läkaren sjukskrev mig på heltid

Det är din skyldighet att ta reda på vad som gäller. På 1177 står det:
Vid deltidssjukskrivning är det viktigt att tänka på hur arbetstiderna förläggs. Sjukförsäkringen är en dag-för-dag-försäkring och enligt Försäkringskassans regler ska du därför arbeta alla dina ordinarie pass men korta ned dem.

Om du blir sjukskriven på deltid är det viktigt att du diskuterar arbetstiderna med din läkare. Ibland kan det finnas medicinska orsaker till att du behöver lägga upp arbetstiderna på något särskilt sätt. Då behöver läkaren beskriva de medicinska orsakerna i läkarintyget. Du ska själv kontakta Försäkringskassan för att få arbetstiderna godkända.

Exempel på arbetstider vid halvtidssjukskrivning
Om ordinarie arbetstid är måndag-fredag 8-16.30 så ska du vid halvtidssjukskrivning arbeta varje dag men halva den ordinarie tiden, alltså fyra timmar per dag om du har 30 minuters rast.
Om du har olika långa arbetspass förkortar du varje arbetspass för sig. Om ordinarie arbetstid är 8-13.00 så ska du vid halvtidssjukskrivning arbeta halva den ordinarie tiden, alltså två och en halv timme.

Om ordinarie arbetstid är 8-20 med 60 minuters rast så ska du vid halvtidssjukskrivning arbeta halva den ordinarie tiden, alltså fem och en halv timme.

Det spelar väl ingen roll hur folk förlägger arbetstiden? Det viktigaste är väl att individen själv och arbetsgivaren är nöjda med lösningen. Det borde snabba upp rehabiliteringsprocessen.

Eller finns det någon forskning som säger att rehabiliteringsprocessen går snabbast med en jämn arbetsfördelning?