MrsBroderTuck skrev 2016-12-30 03:21:09 följande:
Oj, hur orkar du försöka bibehålla en sådan kontroll, även efter dagen du dött! Tom skriva ditt eget griftetal, det lät som höjden av kontrollbehov! :P
Men ja, för mig är det mer än okej att mina efterlevande fattar besluten kring min begravning, det är ju ändå dessa som ska närvara, inte jag! Jag skulle faktiskt vilja att mina nära hade folk med sig som kan finnas där som stöd och en axel att gråta hos, även om jag aldrig ens träffat dessa!
Nae, för mig är en begravning för de levande och något jag anser att dessa får bestämma över så att de kan sörja mig på det sätt som passar dem. Jag är ju redan borta och lär ändå inte märka någon skillnad, haha!
För övrigt skulle jag aldrig neka någon att närvara vid en begravning, varken min egen eller någon annans! I så fall endast där extrema skäl föreligger!
Jag har inte skrivit något inför min begravning, för om jag plötsligt skulle dö i någon olycka, så får det konsekvenser för mina anhöriga som är så svåra, att min begravning är en bagatell i sammanhanget.
Om jag däremot skulle drabbas av t.ex. cancer och veta att jag skulle dö inom den närmaste framtiden, så skulle jag nog ta mig tid att tänka igenom detta, och författa några önskemål (om än inte "krav"). Eller kanske förmedla dom muntligt.
Bland annat skulle jag säga att jag inte vill att dödsannonsen sätts ut innan jag är begravd, utan efter med en formulering av typen "jordfästningen har ägt rum i kretsen av de närmaste". Just för att undvika det som hände på min fars begravning: att ett par som knappt kände mina föräldrar anmälde sig till minnesstunden. Varken min mor eller jag hade ens kunnat föreställa oss något sådant, utan vi satte ut annonsen och informationen om var man skulle anmäla sig, p.g.a. vi tänkte att det kunde finnas vänner till min far - t.ex. före detta arbetskamrater - som vi inte hade kontaktuppgifterna till.
Men jag ser hellre att några personer som jag ändå inte sett på flera år inte får chansen att komma på min begravning, än att några helt olämpliga ska dyka upp och göra mina barn mer upprörda. Och tänker jag efter nu, så är kanske inte alla mina vänner och bekanta - hur roliga de än har varit att gå ut med när man var ung t.ex. - lämpliga människor att träffa mina barn när de är i sorg...
Det är ju så känsligt med en begravning, för till skillnad från nästan allt annat här i livet så går den aldrig att göra i repris. BLIR den förstörd så blir sorgearbetet svårare för de anhöriga, och de kan komma att bära med sig tråkiga minnen resten av livet.
