är narcissism i grunden en sjukdom?

Sista meningen "Det sägs att de enda som orkar med borderline-personer är personer med narcissistiska drag" vart har du hört eller läst det? Det är rätt och slätt fördomar och hittepå.. 

Jag har varit väldigt nära vän med en person som jag tillslut insåg hade narcissistisk personlighetsstörning och inte ställde hen låga krav i vår vänskapsrelation - tvärtom! Hen hade extremt höga krav på mig både som person rent allmänt och hur jag skulle bete mig i relationen, blev arg och började skrika på mig om jag inte lyssna väldigt uppmärksamt när hen pratade om sig själv (vilket hen gjorde 98% av tiden) och hen var extremt duktig på att manipulera och lägga skuld på mig. Hen förstod överhuvudtaget inte när jag blev ledsen för vissa uttalanden, samtidigt som hen var väldigt noga med att snacka ner andra som hen ansåg betedde sig illa. Hen ansåg att hen var störst, bäst och vackrast för att beskriva det kort. Samtidigt var hen extremt skicklig i början så det tog flera år innan jag insåg hur utnyttjad och manipulerad jag hade blivit... Skulle vilja säga att narcissistisk personlighetsstörning är en väldigt svår störning att handskas med som närstående.. vad jag än gjorde och sa så var jag aldrig bra nog och hen klankade hela tiden ner på mig, ställde extrema krav och gav samtidigt ingenting tillbaka.. Nu när jag tagit mig ur relationen och har fått distans så ser jag att hen troligtvis också har psykopatiska personlighetsdrag (det är ingen diagnos, men ett beteende som inte beskrivs på bättre sätt) och enligt min psykolog så är den kombinationen inte ovanlig tyvärr..

Ja det är jag väl medveten om att det kan framträda i skoven hos personer med bipolär sjukdom (har en förälder med den sjukdomen), men då är det under en begränsad tid och jag är medveten om vad det beror på. I detta fall med vännen var det dock inte pga bipolär sjukdom.. hade varit lättare att hantera. Nu var hen bara extremt manipulerande och elak :(

Alltså du skrev ju "Det sägs att de enda som orkar med borderline-personer är personer med narcissistiska drag." och då ville jag tala om att det är fördomar och hittepå. Det är ju bara någon åsikt eller ide någon har, en fundering kanske. Men sanningshalten och forskningen på det? Man ska inte tro allt man läser. 

Om du har forskning på det så vore det något.

Så är det om man ser på min "vän" också.. Hens ena förälder har troligtvis också narcissistiskt personlighetsstörning och jag tänker som du, det är inte konstigt att man påverkas av en sådan uppväxt. Dock kan jag av flera skäl inte längre vara vän med hen pga hens gräsliga beteende..

Så är det verkligen! När jag berättat om min tidigare vän för personer som träffat hen några gånger så tror de mig knappt pga hens extremt duktiga manipulativa och socialt utåtriktade sida.

Och för mig tog det flera år innan jag själv såg hen för vad hen verkligen går för.. så jag förstår att det är svårt för bekanta.. Min förra väns partner har fortfarande inte förstått och jag tycker väldigt synd om denne men jag kan ju inget göra eftersom sålänge partnern inte ser det själv så kommer denne inte heller tro mig och jag förklarar :/

Fruktansvärt förödande störning..

Det finns en störning som heter narcissistisk personlighetsstörning... Den går inte att bara gör sig av med om man vill. Det är en svår störning som ofta innebär bristande sjukdomsinsikt, vilket gör att personerna oftast inte söker hjälp.

Och så finns det personer som bara har narcissistiska drag.

En person med narcissistisk personlighetsstörning har inte per automatik psykopatiska drag, vilket jag snarare tycker du beskriver. Men sådana drag är antagligen vanliga tillsammans med denna störning. En person med denna störning kan visst säga till sitt barn att hen älskar det. Huruvida personen menar det eller ej vet bara hen. Men de är experter på att ljuga och manipulera så det tar tid innan man upptäcker en lögn.

Jag har vuxit upp i ett hem med en förälder med antisocial personlighetsstörning med psykopatiska drag så jag har bra koll på det. Min närmsta vän (som jag nu efter 6 år lyckats bryta med) lider av narcissistisk personlighetsstörning, så även hens förälder.

Min förälder var inte farlig fysiskt däremot psykiskt. Min vän är farlig både fysiskt och psykiskt.

Min vän och dennes förälder säger till allt och alla att dom älskar dom - det är en del i deras manipulation.

Det du beskriver längst ned i din text låter precis som min förälder med antisocial personlighetsstörning med psykopatiska drag.

Tänkte att jag postar en förklaring om de olika diagnoserna som jag skrev om ovan.

Narcissistisk personlighetsstörning

Utmärkande för narcissistisk personlighetsstörning är upplevelsen av att vara en särskilt framstående eller betydelsefull person. Upplevelsen står inte i relation till individens egentliga position eller prestationer. Den visar sig i yttre beteenden eller i personens tankar om sig själv. Dessa individer ser på sig själva såsom undantagsmänniskor för vilka vanliga regler inte gäller. Parallellt med fantasier om gränslös begåvning och enastående framgångar finns emellertid en låg självkänsla som gör personerna ytterligt känsliga för kritik och negativa omdömen. De är i behov av uppmärksamhet och beundran från omgivningen och blir kränkta eller rent av förödmjukade, när omgivningen inte behandlar dem som de speciella personer de upplever sig vara.

Andra uppfattar individer med narcissistisk personlighetsstörning i bästa fall som charmiga, i sämsta fall som uppblåsta och högdragna. Till störningens kännetecken hör även ett utnyttjande förhållningssätt till andra, där vänskap värderas i nyttotermer. Individer med narcissistisk personlighetsstörning har ofta stora svårigheter att leva sig in i andras känslor.

Samsjuklighet och differentialdiagnoser
Vid narcissistisk personlighetsstörning är samsjuklighet med depression vanlig och förekommer också med substansrelaterade störningar och anorexia nervosa.

Samsjuklighet med andra personlighetsstörningar är inte ovanlig, då främst inom samma kluster samt med paranoid personlighetsstörning. Histrionisk, antisocial och borderline personlighetsstörning kan vara svåra att skilja från den narcissistiska, de kan också förekomma samtidigt. Individer med narcissistisk personlighetsstörning har emellertid inte samma tendens till impulsiva beteenden, självdestruktivitet och instabil identitetskänsla som personer med borderlinestörning. De saknar också de dramatiserande och beroende drag som finns hos histrioniska individer. Gemensamt med personer med antisocial störning är ytligheten, sättet att utnyttja andra och svårigheterna att känna empati. Den narcissistiske individen är dock oftast mer inriktad på att vinna personlig makt och status, än på att skaffa sig förmåner och vinster i sitt utnyttjande av andra. Den saknar även den impulsivitet, aggressivitet och svekfullhet, liksom symtom på uppfö- randestörning under barn- eller ungdomsåren som finns hos en person med antisocial störning.

Bemötande och behandlingsaspekter
Ur ett kliniskt perspektiv kan människor med narcissistisk personlighetsstörning te sig provocerande och krävande. Att oreserverat försöka tillmötesgå den narcissistiska individens önskemål är inte en framkomlig väg. Sannolikt kommer man längst med ett empatiskt bemötande och vänligt formulerad information om vilka behandlingsalternativ som är realistiska. Känner man sig som behandlare provocerad av individens överlägsna attityd och krav på särbehandling, kan det vara till hjälp att minnas att bakom fasaden lurar en djup osäkerhet kring den egna personen. Det finns en omfattande psykoanalytisk litteratur om begreppet narcissism, men empiriska studier gällande behandling av narcissistisk personlighetsstörning saknas.

Antisocial personlighetsstörning
Antisocial personlighetsstörning är nästan alltid förknippad med en rad medicinska och sociala problem såsom missbruk, självdestruktivt beteende och kriminalitet.

Klinisk bild Antisocial personlighetsstörning kännetecknas av ett varaktigt och genomgående mönster av bristande respekt för och kränkningar av andras rättigheter. Enligt DSM krävs att det finns belägg för diagnosen uppförandestörning före 15 års ålder, en förutsättning som inte krävs enligt ICD.

Hit räknas ett mönster av beteenden som innefattar kränkning av andras grundläggande rättigheter eller som visar att barnet bryter mot för åldern grundläggande sociala regler och normer. Exempel på sådana beteenden är att hota, trakassera eller förödmjuka andra eller att uppvisa fysisk grymhet mot människor eller djur. Uppförandestörning innefattar också beteenden som stöld, skadegörelse och andra regelbrott. Det psykologiska mönstret medför stora svårigheter att fungera såväl socialt som i skolarbete. Aggressivitet är ett genomgående tema, liksom skolkning (som i vuxen ålder ofta återspeglas i oförmågan att sköta ett arbete). Svårigheterna att anpassa sig till rådande normer och lagar fortsätter genom adolescensen upp till vuxen ålder. De leder ofta till upprepade brottsliga handlingar eller bedrägligt beteende med upprepade lögner. Inte sällan behöver man därför hämta information från andra källor än individen själv då den diagnostiska utredningen görs.

Individer med antisocial personlighetsstörning är ofta impulsiva och oförmögna att planera. Beslut fattas oftast i stundens ingivelse, utan närmare eftertanke eller oro för konsekvenser. Påtaglig irritabilitet och aggressivitet är också vanlig, vilket visar sig genom upprepade slagsmål och misshandel. Personer med antisocial personlighetsstörning kan obekymrat nonchalera andras säkerhet och uppvisar även en ansvarslöshet som tar sig uttryck i svårigheter att etablera ordnade arbetsförhållanden och uppfylla ekonomiska åtaganden. Slutligen föreligger ofta en påtaglig brist på ångerkänslor. När de gjort något orätt mot en annan människa, har de ofta lätt att skylla händelsen på offret eller hitta någon bortförklaring. De uppvisar brist på empati och tenderar att uttala sig cyniskt eller föraktfullt kring andras lidanden. Antisocial personlighetsstörning är förknippad med ökad risk för såväl självmordsförsök som genomförda självmord. Antisocial personlighetsstörning är också en riskfaktor för död av andra onaturliga orsaker och plötslig våldsam död genom olyckshändelse.

Samsjuklighet och differentialdiagnoser
Samsjuklighet med missbruk är mycket hög. Cirka 80 procent av individer med antisocial personlighetsstörning har någon gång under livet uppfyllt kriterier för någon substansrelaterad störning. Ångestsyndrom, affektiva syndrom och somatiseringssyndrom förekommer, liksom spelberoende och andra typer av impulskontollstörningar.

Samsjuklighet med andra personlighetsstörningar är vanlig, framför allt inom kluster B. Diagnosen antisocial personlighetsstörning kan alltså enligt DSM bara ställas om individen kan antas ha haft diagnosen uppförandestörning före 15 års ålder. För individer över 18 år ställs diagnosen uppförandestörning endast om kriterier för antisocial personlighetsstörning inte är uppfyllda. När antisocialt beteende i vuxen ålder är associerat med en substansrelaterad störning ställs diagnosen antisocial personlighetsstörning endast då det funnits ett antisocialt beteende under barn- och ungdomstid. Antisocialt beteende som enbart förekommer vid schizofreni eller mani skall inte diagnostiseras som personlighetsstörning. Diagnosbegreppet psykopati enligt Hare inkluderas inte i DSM och ICD-systemen. Skillnaden är framför allt att psykopatibegreppet mer tar fasta på emotionella och psykopatologiska aspekter och i mindre utsträckning är baserad på beteendeavvikelsen i sig. En person kan ha en psykopatidiagnos utan att fylla kriterier för antisocial personlighetsstörning och tvärtom, även om det senare sannolikt är mindre vanligt förekommande.

Bemötande och behandlingsaspekter
Personer med antisocial personlighetsstörning saknar oftast motivation att förändra sitt problematiska beteende. När de ändå söker sjukvård är det nästan uteslutande av andra skäl, t.ex. missbruk, ångest eller depressivitet. Det kan också handla om olika typer av sociala problem eller önskemål om recept på beroendeframkallande läkemedel. Allmänt sett föredrar antisociala personer enkla lösningar på problemen och de har svårt att godta behandlingsförslag som innebär krav på eget ansvarstagande och egna bemödanden. Det är lätt att bli förledd av den antisociala individen som på olika sätt försöker påverka behandlaren i önskad riktning. Här ställs stora krav på professionalitet hos behandlaren samt struktur och ramar för det kliniska arbetet. En annan viktig aspekt i behandlingen är bedömning av risk för våldshandling (se s. 37?39). I behandlingsarbetet med antisociala personer ser man oftast drogmissbruk eller sekundära konsekvenser av missbruk som ångest och depressivitet. Besvären är viktiga att uppmärksamma, identifiera och behandla. Man bör i det sammanhanget betänka att behandlingen kan komma att försummas på grund av patientens problematiska personlighet.

Det är väldigt olika. Man måste komma ihåg att alla har en personlighet bakom sin störning. Så alla med en och samma störning är ju inte likadana.

Min vän med störningen är jättebra på att köpa presenter och överöser gärna andra med gåvor i tid och otid - det är en del av hens manipulation och sätt att få människor att se hen som empatisk, snäll och generös, vilket de flesta gör. Så det fungerar uppenbarligen för folk stannar. Jag stannade. För jag såg inte sanningen förens flera år senare...

Man ska inte blandar ihop IPS (borderline) med narcissistisk ps. Personer med IPS är inte manipulativa och gör saker för egen vinning. Det är personer med narcissistisk ps och dom gör nästan bara saker för egen vinning.  Min vän köper som sagt många presenter, i tid och otid för att på så sätt linda människor kring sitt lillfinger och lura i folk att hen är empatisk, snäll och generös - vilket också fungerar.

Att medvetet manipulera någon för egen vinning är inte samma sak som att ge någon en fin present. Det förstår nog du också.

Den här personen är inte empatisk, generös och snäll. Hen är utstuderat manipulativ.

Absolut! Det är stor skillnad. Alla människor har ju mer eller mindre drag av olika beteenden (egocentrisk, narcissistisk, empatisk, godtrogen osv osv osv) vi ligger alla någonstans på skalan. Det är när det går över en viss gräns och ställer till svårigheter i livet för en själv eller andra, som det klassas som sjukdom eller störning.

Den forskningen får du gärna länka i så fall.. Den infon jag fått från psykiatrin är att narcissistisk personlighetsstörning och alla andra personlighetsstörningar inte beror på någon hjärnskada utan på att man haft problem med utvecklingen av sin personlighet. Flera av personlighetsstörningarna kan man ju bli friskförklarad ifrån så hur rimmar det med hjärnskada?