Klin skrev 2016-12-30 15:30:05 följande:
Jag vet precis vad du menar, tänker likadant. Man blir så besviken på kroppen som i de flesta fall klarar så sjukt mycket. Men egentligen gjorde väl kroppen sitt jobb nu också och jag försöker så mycket att se det på det viset. Att detta förmodligen inte hade varit ett livsdugligt barn och därför gjorde naturen det valet åt mig. Jag vill tro det.
Vilken lycka att du blev gravid igen så snabbt och att det gick vägen! Grattis :)
Min mamma sa till mig igår att inte låta mig tyngas ner av detta utan istället försöka igen så fort jag slutat blöda efter aborten, för chansen är stor nu när jag nyligen "är"/varit gravid pga hormonerna. Då är man mer mottaglig tydligen. Och det känns jättebra att höra! Så vi kommer inte ge upp!
Jag har noll förtroende för sjukvården i Malmö med tanke på det dåliga bemötandet jag fick igår på KK. Först svarar dem inte i telefon på 7 timmar, och när jag väl åker in mitt i natten så sitter de och pillar navelludd och dricker kaffe men skickar hem mig. Hon hade noll förståelse och noll medkänsla. Var iskall med ett fult flin i ansiktet när hon sneglade på min remiss jag hade med mih och sa att såna saker inte prioriterades på jourtid och att jag fick komma tillbaka på dagtid. Jag förklarade att jag inte kunde det men då flinar hon och säger "ja.. nä.. det är sånt som händer." Slet min remiss ur handen på henne, sparkade upp dörrj*veln och gick hem. Ringde idag och då hade jag redan en bokad tid på måndag, men ingen som meddelat mig. Hade skatan igår bara gjort sitt jobb och åtminstone kollat upp mig så hade hon sett det och kunnat meddela det. Så nej. Jag har noll förtroende för dem så jag ventilerar här istället :/
Jag åkte in akut på akutmottagningen, efter att ha kopplats till en kvinnoläkare där via 1177. Hon var av rysk härkomst och redan på telefon var det språkförbistringar. Jag låg på köksgolvet med värkar (hann bara komma till akuten så stötte kroppen ut det) o försökte andas när jag ringde henne, hon bad mig ta två alvedon och vila..... och hela grejen på akuten var horribel, ska inte ens berätta. Men ja, vi hade extrema problem att förstå varandra och det hela blev väldigt jobbigt för mig, i en redan jobbig situation. Det tog nästan en vecka innan KK hörde av sig, bokade in en efterkoll och erbjöd kurator. Vid efterkollen (bestående gravtest typ 4 veckor senare) behandlade den läkaren/SSK/USKA/BM/vad hon nu var, mig som om jag gjort en abort och var så sjukt positiv till att det lyckats så bra och började pratat preventivmedel med mig.. jag tog väldigt illa vid mig, tycker inte det ska vara såååå jobbigt att öppna journalen innan patienten kommer in, o se om det är abort eller MF/MA det handlar om.. så nä, min erfarenhet var väl inte den bästa heller. Men min BM på MVC jag fick sen var suverän, och tog min oro på allvar, utan att dalta med mig (hatar dalt!). Men det tog nog till efter RUL innan jag helt kunde slappna av..
