Pungspark
Jag hatar min fru. Jag hatar att hon bedrog mig.
Jag hatar hennes oförmåga till självinsikt och hennes översitteri. Hennes röst när vi argumenterar. Jag hatar hennes lögner. Jag hatar 2016.
Jag hatar vår gemensamma vän som sväljer hennes omskrivningar av sanningen och deras sessioner och hennes gloria när hon kommer hem därifrån.
Jag hatar våra anhöriga som ingen vill stå upp för moral och etik. Jag hatar deras konflikträdsla. Jag hatar att ingen står upp bakom mig.
Jag hatar hennes orättvisa maktövertag i den fastighet jag lagt ner kropp och själ i för oss och våra barns skull. Hennes girighet.
Jag hatar hennes hitlerfasoner mot våra barn. Jag hatar mig själv.
Jag hatar att vara efterklok.
Fan rent ut sagt. Tvi fan. Jävel.
Finns det ingen med ryggrad nuförtiden?
Men en dag reser jag mig.