Gah! Snart 4-åring vägrar lägga sig!

Kan ni inte bara ligga kvar tills hon somnat? Det låter som att hon vill ha uppmärksamhet och närhet tycker jag och det skadar ju aldrig att ge. Hellre ligga bredvid i sängen en kvart än att gå upp och bråka i två timmar.

Jag hade stannat kvar i rummet helt enkelt, eller utanför så hon inte kommer någonvart. Och inte pratat mer med henne än bara upprepat "nu ska du sova, godnatt och sov gott", för att inte lämna utrymme för diskussioner. Sen kanske det kan vara läge att börja natta lite senare?

När sonen hade jobbigt att sova lade jag mig ofta bredvid. Oftast somnade jag med och mådde asdåligt när jag vaknade MEN vi lyckades bryta den onda cirkeln och efter någon vecka kunde jag sitta och läsa i dörrhålet och sedan efter ett tag gick det bra utan att jag syndes. Han har dock en speldosa som är ett måste för att kunna slappna av.

Tack för tips, alltid bra att bolla! När hon var 3 år bröt vi en långdragen nattning som innehöll 5 böcker, killa ryggen, prata mm. Vi bestämde oss för att en bok fick räcka, lite samtal och sen fick hon vänja sig vid att somna in själv. Det har gått väldigt bra i snart ett år, men det är klart, allt är ju faser. Kanske behöver hon att man finns kvar lite just nu... vill dock ogärna hamna i det läge att man spenderar 1 timme på hennes rum. Vi har en bebis också, den lilla stund man får över på kvällen som är ens egen (typ en timme) är så mkt värd... :P

Hejsan!

Känner igen de där väldigt mycket! :D

Min pojk blev 3 år i augusti.

Och han beter sig likadant nu.

"Törstig pappa, kan inte sova," etc etc.

Och likadant som du nämner går upp flera gånger ibland och kommer smygandes runt hörnet för se va man gör eller kommer som ett spöke med täcket. Haha

Jag brukar få leda in han igen och förklara att de är natten nu och måste sova. Och då kan de bli rätt bra utbrott på han (väldigt bestämd) men jag är lika envis och lägger om han. Och visst tar de på krafterna till max! Och en annan som har deladvårdnad med varannan vecka så går han hemma med mig 7 dar i veckan 24/7 så ibland är de svårt hålla humöret uppe, speciellt om man har tusen saker som måste göras med innan natten är slut.

Men jag tror de är bara att vara bestämd och hålla humöret som du säger (inte de lättaste alltid) de vet ja, många gånger ja fått höja rösten och säga nu är de nog. Och man känner sig som påse slit efteråt. Men dom måste få in rutiner med, och ge med sig hela tiden de funkar inte för då utnyttjar dom de till max.

Våra sov rutiner är att han får välling eller kvällsmat vid runt 18.00, sen en halvtimme vaken till sen för borsta tänderna och lägga oss vid ca 19 för läsa en bok (inte alltid man orkar själv men)

Sen är de natti som gäller.

Har slutat med ge han vatten och så på kvällar då han kissar för mycket på nätterna då.

Och många är ju olika åsikter med de där lägga sig brevid dom tills somnat etc. Jag själv är faktiskt emot de lite för mitt barn, för ja vill att han ska kunna klara av själv börja gå lägga sig ordentligt på nätterna utan att ha nån som ska behöva ligga brevid tills somnat. Och blev till och med lite små sur när ja hörde att mamman gör så med han. För de sabbar sov rutinerna för han här.

Men som sagt där är alla olika, så jag säger verkligen inte att de är fel på nåt sätt! Utan bara är man ensamstående så måste man ha mer rutinerna för ha ett fungerande hem. Speciellt när dom är med en 24/7.

Du ska se att de går över med tiden :)

Såg ett Nanny program där Nannyn förklarade att man inte ska prata med barnen när man går in med dem i rummet. Man kan säga till två eller tre gånger att barnet ska lägga sig. Nu pratar jag om efter att man har läst godnatt saga, gett en kram för godnatt och liknande. Det är när barnet vill gå upp efter att man har gjort sin rutin.

Efter det säger man inget utan tar med barnet in till sin säng. Om man pratar med dem så får dem uppmärksamhet och det är det de vill ha.

En förälder fick sedan sitta på en stol utanför sitt barns rum. Varje gång som barnet kom upp så gick föräldern in med barnet och gick ut och satte sig. Det blir en kamp av viljor men man får inte ge vika. Om barnet vill gå på toaletten så går man till toaletten och sedan tillbaka. Man säger inget utan går in med barnet till sängen.

Kanske har det med bebisen att göra att sömnen blivit mer orolig för det större barnet? Min äldsta son reagerade bl.a. med sömnkrångel då han fick en lillebror vid 3½ års ålder. Det höll i sig flera månader. 

Jag skulle nog också ha provat att börja natta lite senare om barnet ändå är vaken en lång stund. Det blir mindre frustration då för både barnet och er. Kanske låt barnet se en film en stund i soffan istället kl 19.30 och sen natta? Då får ni en lugn stund ändå på kvällen.

Här kommer ett kort och enkelt tips:
MP3-spelare (eller liknande, som INTE har spelmöjligheter/filmmöjligheter).
Ladda in massor med ljudböcker och barnskivor.
Låt barnet lyssna efter sagan, liggande i sängen, med lampan släckt (nattlampa ok, men inte läsbelysning).

När vi började med detta runt 3,5-års ålder när barnen bytts ut mot Alfons Åberg (dvs evighetslånga nattningar med vatten, kissa osv.), så blev det lugn och ro.
Lugn och ro = barnet somnar snabbare än man kan tänka sig! Vi smyger och tjuvkikar in i rummet efter 15 min. Då sover barnen 9 av 10 ggr. Är barnet vaket så kollar vi efter ytterligare 15 min, då sover det i princip alltid. Någon enstaka gång så har barnet inte sovit då, men efter 45 min så har våra sovit. Barnet har inte märkt att vi tjuvkikar på det, så det störs inte av att vi tittar till det.
När barnet sover så tar vi av lurarna och stänger spelaren.

Vill bara påpeka att den här tråden får mig som barnlös att uppleva en lite mysig skadeglädje.