Trött på brukande syskon

Åh hjälp! Tur att det gällde bråkande syskon och inte brukande, det hade varit ett ännu större problem! ;)

Jag har tyvärr inga tips att komma med, det är svårt med syskon som är lika gamla, det är samma utvecklingsfaser och samma mognad. :/ Hoppas någon kommer in med bra råd! Mina barn är yngre så jag har inte upplevt det där än...

eller hur 

tillslut går det bara över. Har tätt i ålder till min lillasyster - 13 månader. Och vi bråkade hela tiden, tills vi var 14 och 13. Bråkade varje dag. Hoppas det går över tidigare för din del.

Bestraffa den som håller på och startar käbbel. Barn förstår konsekvenser, inte resonlighet.

fast de är skitsvårt att avgöra vem som startar när man kommer in i bråkets mitt typ.
Då käbblar de ju redan båda två med varandra.

Då straffar man båda :) Nog sjutton blir de mer måna att hålla sams om lördagsgodiset eller TV-spelet ryker.

ok erkänner att jag inte är så mycket för den typen av bestraffningar ändå. Ser inte vitsen med att straffa ens med något som inte hör ihop med varandra . En konsekvens av att man börjar bråka i bilen på väg till bion och att mamma vänder hem är en mer direkt konsekvens för mig ( påhittat, har inte hänt men för att illustrera vad jag menar)

Eller inte. Jag och min syster är 13mån mellan och nu som vuxna (40+) så bor vi i samma stad men har kontakt som max 4-6ggr/år. Vi började väl bråka som 3-4åringar och kan fortfarande inte befinna oss i samma rum mer än några timmar i sträck innan det blir krig.

Barn är inte hundar. Förklarar man kopplingen mellan handling och straff så fattar de, om de inte är alltför små.

Precis, barn är inte hundar och jag straffar inte mina barn på det viset. Tror inte på det som metod alls. Du är fri att tro annat, men tack för rådet i alla fall. 

Då får du nog finna dig i att ha ständigt bråkande ungar som inte respekterar gränser och regler. "Låt ungarna göra som de vill"-metoden fungerar bevisligen inte, och resulterar i ungdomar som lärt sig att dåliga handlingar inte får konsekvenser och att de kan bete sig som de vill.
Man gör inte sina barn en tjänst genom att mjäka och klema bort dem.

men du, jag har gränser och jag har inte ungar som är konsekvenslösa. Tack för omtanken, men att inte utföra straff som inte har konsekvenser relaterade till handlingen och kollektiv bestraffning är inte samma sak som att ha en bortklemad fostran eller låt ungarna göra som de vill

Lider med dig, här är det samma. Dock är barnen 8 och 5....Emellanåt är det outhärdligt.

Modsey - det låter som att du har en väldigt sund inställning till straff/konsekvenser, och det är som sagt INTE samma sak som att vara mjäkig och inte ge barnen några gränser alls. Men folk som inte begriper bättre tror ju det.

Måste du lösa deras konflikt?

Deras bråk deras sak att lösa det är så enkelt att låta ngn annan lösa ens konflikter. Så länge det inte är fara för liv och hälsa så skulle jag kort förklara för käbblarna att ni startade det ni avslutar.

Det är oftast ungefär så jag gör, men när de står bredvid mig och liksom tävlar om luften de andas,, pratar i mun på varandra, skriker fula ord ( inte som i jättefula grova, utan mer bara otrevliga och inte ok i vår familj) eller där den ena till slut drämmer till den andra , ja då blir det svårt att bara gå därifrån o be dem lösa det själva. Även om de tär det jag många gånger gör. Vad jag önskar är ju att de inte ska hamna i sånt här titt som tätt.. Det förtar ju onekligen stämningen hemma.

Säg
- Ska ni vara inne och slåss så får ni gå ut.