Hittade hit först nu... Kul att få följa andra i samma sits. Väntar vår fjärde (och det har inte varit en helt problemfri resa emotionellt). Har en 12-, 7- och 6-åring här hemma. Nu känns det som om det börjar bli verklighet och dagarna går såååå långsamt. Känner mig rastlös och otålig. Galet mycket sammandragningar. 32+5 idag...
Nu har jag en fråga och jag är lite rädd.. men kanske helt i onödan.
Jag vaknade strax innan kl 8 av smärta i magen.. kan inte beskriva det riktigt, det gör ont. Ibland blir magen hård, ibland INTE. Kan absolut inte ligga på rygg, känns som att jag kvävs. Plötsligt kommer som mensvärk, känner att jag behöver göra nummer 2. Det går.
Smärtan sitter typ i hela magen och går bak not ryggen. Ibland avtar den DN kort stund (tänkte på värkar..) men känns nästan som den sitter i mest hela tiden sedan dess. Är ändå en timma sedan nu.
Bebis rör sig. Mår illa av det hela. Brukar ju få sammandragningar av att gå eller vara aktiv överhuvudtaget. Brukar få som mensvärk mellan varven.. men såhär? Vad är detta?
Funderar på att ringa förlossningen och rådfråga men känner mig så jäkla larvig. Är ju säkert inget som har med bebis att göra. Eller? Jag vet inte själv.
Om det är svaga värkar så kanske det påverkar tappen.. hur mycket gör det? Sålänge det inte drar igång på riktigt alltså. Är i vecka 33.
Jag känner mig SLUT. Vecks 34 på måndag men känner att jag kommer vara och alltid vart gravid. Jag är sååå trött i kroppen nu. Helt matt. Varenda rörelse i magen gör såå ont förutom om jag ligger ner på sidan helt avslappnad. Speciellt på kvällarna är det väldigt mysigt och så. Men dagtid och i upprätt läge är det sjukt smärtsamt nästan alltid.
Min 6åring blir ledsen för att jag inte orkar göra massa saker och när vi väl "gör saker" så orkar jag så kort stund eller så får han görs mycket själv. Känner mig elak och dålig.. han är ändå väldigt duktig på att fixa själv och hjälpa till. Men i dessa stunder känner jag mig dålig.
Har ju bonusen på 5,5år varannan vecka också, och under sommaren har det gått jättebra. Dem leker så bra ihop. Snart börjar förskola och skolan för min stora. Det blir mer tid att hinna vila för mig.
Försöker delta i saker som jag verkligen kan typ rita/måla, pyssla eller pussla. Men det är svårt med bonusen. Han gillar inte sånt, har inte viljan eller tålamod att lära sig..
Idag fick min lilla kille ett pussel på 200bitar som han ska roa sig med. Med världskartan. Han vill bara slita upp det och börja nu! :D Men imorgon ger han upp när "lillebror" kommer och vägrar lägga pussel.
Vad gör man mer? Hur får man ork? Mår inte dåligt är bara helt SLUT. Aå jag skulle kunna somna när jag kör bil. Nästan dygnet runt.
Är i vecka 36 nu (35+3). Egentligen beräknad till 12/9. Har 3 barn sen tidigare och har en förmåga till att få väldigt stora barn. 3:an beräknades ligga på ca 6 kg som fullgången och jag mådde väldigt dåligt psykiskt under mitten-slutet av den graviditeten, som också satte spår efter födseln. Den här gången har de därför håller ett extra öga på mig under hela graviditeten och jag upplever själv att allt jag säger och framför tas på stort allvar. Med trean fick jag strida för igångsättning och fick det efter mycket om och men. Han föddes 39+0 (alltså två veckor tidigt) och vägde 5 kg. Nu har vi gjort 3 extra TUL och jag ska dit än en gång på fredag. Än så länge verkar "liten" hålla sig i schack, där av bedömningen den 23:e. Jag själv har inga rädslor för igångsättning (dels för att jag är mer rädd för kejsarsnitt) och det fick så bra sist. 3:an var lite trögstartad, men vi hängde mycket i Mörby C (föder på Danderyd i Stockholm) och fördrev tiden i början, sen när det väl kom igång gick det undan, men då har jag ju ett par förlossningar sen tidigare. Det som stressar mig lite den här gången är egentligen det faktum att jag inte planerat på att sluta jobba helt och har planerat in konferensdagar med mina pedagoger 24-25/8 (????????)... får eventuellt tänka om lite. ????
Idag var jag och maken och skulle besöka ett familjecenter som har nån typ av dagis som man kan umgås med andra mammor, bibliotek, barnmorskemottagning, aktiviteter för barn osv. Fick göra komtroll hos henne där hon mätte magen, lyssnade hjärtat och tog blodtrycket. SF måttet var hon lite orolig men inte så att hon tyckte att barnet inte mådde bra utan mest för att se så magen inte sjunker mer än vad det gjorde idag. SF måttet hamnade på 33 cm alltså gick den upp 1 cm sen sist. Hon ville då att jag skulle gå påmen extra kontroll för att se hur mycket den växer nästa vecka. Efter det visade barnmorskan oss runt stället för att visa vad som görs där och det kändes jätte bra att vi valde denna platsen då allt verkade så trevligt och mysigt. Vi fick även träffa personalen som var hur trevliga som helst :)
Än så länge ligger han på +6%, men siste man slutade på +45%, så jag har regelbundna kontroller nu i slutet. Ska dit igen på fredag, så är skitnervig. Stor del av igångsättningsplanen denna gång är att förhindra att mitt psykiska mående inte ska bli sämre. Jag har också blandade känslor vad gäller igångsättning, det är ju liksom lite av grejen att inte veta och att bebis får bestämma själv, samtidigt är jag livrädd för att det ska sluta som sist...det blir bra den här gången. Hoppas jag. Såklart också nervös för vad bedömningen ska säga...så jobbigt när man inte vet (kontrollbehov. Ja.).
Nu är det ju hur som helt inte många veckor kvar...
Åh, jag saknar promenader, att ligga på mage och läsa i solen (fasiken bara brun på framsidan i år) och maten man ska undvika, åh tänk att få en bit gravad lax liksom. Hmm... ja, och smidigheten såklart. Att få på sig kläder utan att stånka å stöna. X-D
...samtidigt vill jag inte att det här ska ta slut. Älskar att vara gravid (och det här är ju nästan garanterat sista gången för mig), så vill liksom suga ut det bästa av karamellen - samtidigt är jag såååå redo för nästa steg (fast jag tvivlar så mycket mer än jag nånsin gjort innan att jag kommer ihåg hur man gör! Är jag ens kapabel att ta hand om en bebis?!)
Ja, så nära som det är nu har vi aldrig varit. Jag tror min lille också är fixerad nu, men ska till BM imorgon, så då får vi se om jag har rätt. Fast egentligen spelar det ju ingen större roll om man ser till helheten. Längtar mest nu. Ska bli kul å se vem av er som får först när ni har samma BF och båda är förstföderskor. 
Inte helt fixerad, men ruckbar. Hade SFmått på 40(!) idag (vecka 36+2). Gjorde även ett till TUL som visade på gränsfall på för mycket fostervatten...BM skulle lämna en notis om det till läkaren så får vi se vad de säger... Bebis ligger i alla fall normalt i vikt än så länge (+4,8%). Tack å lov.