• Anonym (dottern)

    Jag curlar min mamma

    Hej. Jag hoppas att jag kan få lite svar från vuxna människor.

    Jag är 16, snart 17 år och går första året på gymnasiet. Jag bor med min mamma och mina småsyskon som är 12 och 9. Min pappa gick bort för 2 år sen.

    Efter min pappa gick bort har mamma blivit alldeles konstig. Det enda hon gör är jobbar, dricker vin och äter rester av maten som jag lagar. Hon bara slutade laga mat, så ett tag åt vi bara smörgåsar tills jag började handla och laga mat. Jag upptäckte för över ett år sen att hon inte betalade några räkningar, så nu gör jag det från hennes konto, jag letade själv reda på bankdosan, kreditkortet och papprena med koder. Mamma gick inte att fråga, för hon var inte helt nykter. Jag tvättar allas kläder och sånt. Jag upptäcker att nya kläder behöver köpas och jag tar med syskonen till stan och köper saker de behöver. Jag och småsyskonen städar.

    Det allra värsta är att på minst ett år så har mamma inte sagt ett ord till mig. Inte ett ljud. Jo, nu i julas när jag hade gjort jul för mina syskon sa hon att jag var snäll. Jag hatar det ordet, snäll. Mormor och farmor säger också det. Du är snäll som hjälper mamma nu, när pappa inte finns längre, säger de. Snäll och duktig som tävttar. Snäll och duktig som hjälper till och lagar mat. Snäll och duktig som städar. Snäll och duktig som har skaffat ett extrajobb och hjälper till med pengar. Blä. Jag vill inte vara snäll och duktig, jag vill skrika åt min mamma att skärpa sig. Men det gör jag inte, för det är elakt. Jag fattar att hon är deprimerad och ledsen, men det är jag och småsyskonen också. Mamma försvann med pappa och vi vill ha henne tillbaka, annar kan vi lika gärna bli föräldralösa helt.

    Jag har en kompis som vet allt det här. Hon säger att jag curlar min mamma och borde skita i alltihop så mamma vaknar upp och skärper sig, men jag vet inte, jag kan ju inte låta mina syskon lida för att mamma har fått en knäpp-

    Är det någon vuxen här som kan ge några råd?

  • Svar på tråden Jag curlar min mamma
  • Apmor2

    Hej. Jag beklagar sorgen.

    Det låter som om din mamma behöver hjälp från någon utifrån, prata med din mormor så att hon kan ta upp det med din mamma. Kanske kan dom mindre barnen bo hos mor/ far föräldrar ett tag. !?

  • Anonym (G)

    Du borde skrika åt henne så att hon förstår din ilska och sorg. Det är inte elakt. Du har rätt till dina känslor och du ska inte behöva ta hand om familjen, det är din mammas ansvar. Det är även hennes ansvar att ta hand om sitt eget mående. Säger inte dina morföräldrar något om detta?

  • i-o

    Din mamma behöver professionell hjälp omgående. Men risken finns att det splittrar fam. om du meddelar myndigheterna då socialförvaltningen troligtvis skulle kunna ingripa.

  • Det kommer bli bra

    Jag beklagar sorgen och den situation du hamnat i där du tvingats ta en vuxenroll.

    Jag undrar om du har någon vuxen du litar på som du kan prata med? Tex i skolan? En mentor, skolsköterskan, kurator? De kan ge dig stöd och ge dig råd. Det är inte rätt eller rättvist mot dig att du tvingas ta den roll i familjen som du gör, så ska inte du behöva ha det. 

    Jag tänker utifrån det du skriver att din mamma har alkoholproblem och inte kan hantera sin sorg. Hon behöver också få hjälp. Nu när du tar hand om allt kan hon fortsätta med sitt missbruk eller riskbruk av alkohol, om du pratar med någon vuxen kan det förhoppningsvis i förlängningen leda till att din mamma får hjälp både med att hantera sin sorg och med att bekämpa sitt alkoholmissbruk. 

    Styrkekram till dig! 

  • Anonym (dottern)
    Apmor2 skrev 2017-01-04 17:23:36 följande:

    Hej. Jag beklagar sorgen.

    Det låter som om din mamma behöver hjälp från någon utifrån, prata med din mormor så att hon kan ta upp det med din mamma. Kanske kan dom mindre barnen bo hos mor/ far föräldrar ett tag. !?


    Hej. 

    Min mormor är en sån där som inte tror på psykologer och sånt, utan bara på healing och kristaller och doftterapi. Jag bad henne en gång att säga till mamma att söka hjälp, för jag såg ju att hon var ledsen, men mormor sa bara att hon måste få sörja på¨sitt sätt och att det tar den tid det tar. 

    Både mormor och farmor och farfar bor över 70 mil härifrån, tyvärr, och vi måste ju gå i skolan.

    Förlåt också om jag svarar lånsamt, jag lagar mat.
  • Heddviga

    Hej!

    Jag tycker du skall prata med någon vuxen person på skolan, finns där en kurator eller skolsyster tex? De har tystnadsplikt. Annars kanske du har en "mentor" på skolan eller annan lärare som du har förtroende för? Det verkar som om din mamma har problem med lite allt möjligt, känslor av förlust och sorg och kanske också känner hon att allt är liksom övermäktigt. Hon kanske även är nedstämd och deprimerad och skulle nog må väldigt väl av att prata med någon om sin förlust ex genom kontakt via vårdcentralen. Genom att du pratar med skolsyster eller kurator kan ni båda få hjälp (kurator föreslå hur ni går  vidare och kan också hjälpa till med att förmedla kontakter etc) så att dels din mamma kan få hjälp med att ta sig ur denna dåliga spiral (kanske behöver hon stöttning i att sluta med vindrickandet också), dels så att du kan få avlastning vad gäller ansvaret över hemmet och dina småsyskon. Du behöver också få möjlighet att sörja din pappa och kunna fokusera på dina gymnasiestudier.

    Dåligt av din mormor och farmor tycker jag att bara kalla dig för "snäll" och inte försöka hjälpa till att stötta upp och ta kontakt med ex vårdcentralen åt din mamma. Din mamma behöver ju med all tydlighet stöttning ex genom samtalskontakt, och det behöver vara med en vuxen person som har detta som yrke och kan sådant här. Det håller inte i längden att du håller din mamma under armarna, och dina småsyskon behöver också känna trygghet vilket de antagligen inte gör lika mycket så länge din mamma mår så här dåligt.

    Vänta inte, så fort skolan börjar igen efter jullovet gå och prata med kurator eller skolsyster. De brukar oftast ha "öppen mottagning" någon dag i veckan minst så att man bara kan gå dit.

    Kram, lycka till och ta hand om dig!

  • Anonym (dottern)
    Anonym (G) skrev 2017-01-04 17:24:56 följande:

    Du borde skrika åt henne så att hon förstår din ilska och sorg. Det är inte elakt. Du har rätt till dina känslor och du ska inte behöva ta hand om familjen, det är din mammas ansvar. Det är även hennes ansvar att ta hand om sitt eget mående. Säger inte dina morföräldrar något om detta?


    Jag känner mig elak om jag gör så. Men jag förstår vad du säger.

    Mormor säger bara att mamma måste få sörja på sitt sätt.
  • Anonym (dottern)
    i-o skrev 2017-01-04 17:29:11 följande:

    Din mamma behöver professionell hjälp omgående. Men risken finns att det splittrar fam. om du meddelar myndigheterna då socialförvaltningen troligtvis skulle kunna ingripa.


    Jag är rädd för att de bara ska sätta oss i varsitt familjehem och låta mamma och vårt hem förfalla.
  • i-o
    Anonym (dottern) skrev 2017-01-04 17:40:10 följande:
    Jag känner mig elak om jag gör så. Men jag förstår vad du säger.

    Mormor säger bara att mamma måste få sörja på sitt sätt.
    Blandar du in kurator och likn. via skolan har de troligtvis anmälningsplikt kring missförhållanden i hemmet.

    Känner du annars någon annan vuxen som kan vara till avlastning?
  • i-o
    Anonym (dottern) skrev 2017-01-04 17:42:13 följande:
    Jag är rädd för att de bara ska sätta oss i varsitt familjehem och låta mamma och vårt hem förfalla.
    Som sagt. Det är ett troligt scenario. Skaffa en vuxen pojkvän annars.
Svar på tråden Jag curlar min mamma