Jag klarar inte av att vara mamma till min snart 4 åring.

Ni behöver helt klart hjälp och verktyg att hantera situationen men först säkerhet och sedan ork.

Eftersom det fungerar ok på förskolan skulle jag be om utökad tid, du får vila och har tid över för lillebror. Då är det mindre tid du är ensam hemma med båda. Det skulle jag börja med.

Vilken otroligt tung och jobbig situation. Har du någon kontakt med bup? ( barn och undomsspykiatrin)

Jag vill också varmt tipsa om "kära barn" podden på spotify. Men utöver det så kännet jag mig alldeles för okvalificerad att komma med några råd. Hoppas att ni får hjälpen ni behöver snart.

Hur ber man om utökad tid? och till vem, förskolan?

Jag har föreslagit bup till mannen, men han tyckte verkligen inte det. Han är så anti mot alla sådana instanser:( Han tycker ju knappt om att jag ringt till BVC om detta.´ens:/ trots att han också tycker att det är jobbigt hemma och skriker, skäller, tar tag i sonen när han går igång så fattar han nog ändå inte riktigt att detta inte är normalt. Eller så vill mannen bara inte erkänna att vi har ett problem.

Jag tycker det är jättebra att du ringt BVC, ska gå föräldrakurs, etc. Du gör så mycket du bara kan. Men jag tror du och din man måste sätta er ner och diskutera situationen, era upplevsler och hur ni ska göra och ha en enad front. Allt från hur ni bemöter den äldste sonen, till att ge varandra vilotid där ni bara är med ett barn i sänder för att skydda lillebror och för att samla ork. 

Finns det något som fungerar bättre?

Finns det situationer då det är bättre?

När triggas han igång mest?

Kanske kan det hjälpa att skriva upp alla iakttagelser för att se om det går att hitta mönster som utlöser utbrott och mönster då utbrotten är färre. 

Kan ni prata på fsk om hur de gör när han har utbrott.

Ligg på hos BVC om att få komma till BUP. Varken du eller pojken eller lillebror (och säkert inte din man heller) mår bra av att ha det så här.

Styrkekram till dig!

Jag har inga råd, men jag följer tråden och ser vilka svar du får!
Vi har det ungefär likadant och mellan mina skiljer det ett år (den äldsta är 3,5). Vi har inte heller någon avlastning. Båda barnen måste övervakas oavbrutet, (bokstavligt talat)  annars händer något hemskt på 30 sekunder. Jag har slutat laga middag (och dricka, för jag hinner inte gå på toaletten) på vardagarna när mannen jobbar, för det går inte att vända ryggen till så länge. Vi gör storkok på helgerna och värmer upp. :(

De sköter sig helt exemplariskt på förskolan och när vi har besök, så det talar mot något funktionshinder. Jag fattar inte vad vi gör fel i vår uppfostran heller, för vi har verkligen provat de strategier som vi läst om, och är lugna, tålmodiga och engagerade föräldrar. Den äldre är dock ett high-need-barn och den yngre är en otrolig trigger för honom. Kombinationen blev fruktansvärd.

Hoppas att din yngre är lugn och bra på att hålla sig undan. 

TS, ni och framförallt ditt barn behöver hjälp, nu. Tycker definitivt att du ska vända dig till BUP så snart som möjligt, ring de och rådfråga åtminstone - men var ärlig och berätta allt som du berättar här. Jag är förvånad att BVC inte har remitterat sonen till BUP, om ni nu har sagt allt hur läget verkligen är. 

Det vad din sambo tycker spelar mindre roll nu då det är uppenbart att barnet behöver hjälp och vård. Har däremot förståelse att många tycker att den psykologiska vården inte är lika viktig som den somatiska, eller att man skäms och inte vill inse problemet. Fråga din sambo om eran son hade brutit armen, hade han tyckt samma sak - att inte gå till läkare?

Tycker verkligen synd om pojken, vilken ångest och problematik han bär inombords som han inte har förmåga att hantera eller förstå. Istället för att göra allt för att han ska få hjälp och vård så avgränsas hans utrymme hemma. Det är bara frågan om tid innan detta blir ohållbart och ni hamnar hos socialtjänsten.

Jag vill verkligen be dig att ringa till BUP eller gå via BVC, så snart som möjligt. Hoppas det löser sig.

Tycker det låter akut. Ev adhd? Ni behöver omående hjälp och hjälp att skydda ert andra barn. Stå på dig. Har Bvc verkligen förstått allvaret?

Känner igen det där med att inte hinna äta, dricka eller kissa knappt. När mannen jobbar så är det ofta jag inte äter eller dricker tills han kommer hem, för jag glömmer av när jag har så fullt upp. 

Jag måste ha med med bebisen till toan. Ibland har jag chansat och lämnat bebisen i baysittern när stora kollar på film, ibland har jag bittert fått ångra det och ibland har han låtit lillebror vara. 

I mitt fall är ju inte storebror exemplarisk på förskolan heller även fast han är bättre där än hemma, vi har haft en barnpsykolog inkopplad även på förskolan pga vissa beteenden han har där, framförallt att han är så känslig och växlande i humöret. 

Lillebror är tack och lov världens snällaste bebis, det är nog tack vare honom som jag också förstått att stora pojken inte riktigt följer stadgarna på vad som är normalt för bebisar och barn. 

Vi misstänker starkt en diagnos på storebror, men inte säker på vad. Kanske ADHD eller Trotssyndrom vad jag kan läsa mig till på nätet stämmer bäst.

Ja, vi, eller framför allt jag misstänker ADHD på pojken. Det ligger nämligen på min sida av släkten. 

Nej, BVC har nog inte riktigt velat se allvaret. Det är först nu för ca 1 mån sedan som de erbjöd oss familjeterapeut som är kopplad till BVC. Han familjeterapeuten remittera oss till BUP ?