• Maadde­78
    Äldre 8 jan 08:42
    19637 visningar
    21 svar
    21
    19637

    Min 12-åring har inga vänner, vad ska jag göra?!

    Han är glad och pigg hemma och har bra kontakt med syskon. Men i skolan har han inga vänner alls. Han sitter bara ensam i matsalen och på rasterna också. Jag har försökt i skolan att uppmärksamma detta och komma med förslag på hur lärarna kan hjälpa till. Ingenting fungerar. 

    Min son vill inte heller många gånger "ge det en chans". Ibland har någon elev sagt "vill du följa med" och min son säger sen till mig att han sa nej för han tycker de pratar om tråkiga saker osv. Jag tror att han fått sin "stämpel" i skolan som den ensamme, vilket blir svårt att bryta sig ur. Hemma är han social och pratsam, i skolan tyst. Pratar dock på lektioner vid grupparbete med sina vänner. 


    Detta känns så svårt. Han kanske inte lider av att inte ha vänner idag, men om ett par år kanske han behöver vänner! Vad gör man då!? Jag känner mig så maktlös har försökt det mesta, bjuda hem andra barn från skolan osv. Men det leder ingenvart, han blir inte bjuden tillbaka och de blir ändå inte bättre vänner i skolan. Nu börjar de bli så stora så "bjuda över" fungerar inte på samma sätt längre. 

    Många i klassen har andra intressen än honom också. Många gillar fotboll och det gör inte han. Han läser och ritar mycket t.ex. 


    Att kontakta andra föräldrar i klassen fungerar inte heller. Det har jag försökt. De verkar ha sina "umgängen" med barnen och jag har ingen kontakt med dem heller.


    Han går och tränar gymnastik också men är osocial mot de barnen i samma grupp som honom också. Så det är lite hans personlighet här också. Han tar inte kontakt med andra barn och är svår att få kontakt med ibland. 

    Vad ska jag göra? Ska jag bara låta detta vara? Ett tag när jag uppmärksammade det blev det för mycket fokus på att han "inte hade vänner". Det blev ockskå fel. Jag vill ju inte att han ska tänka att han inte har vänner hela tiden. 

    Finns det någon som har en lknande situation? Känner mig lite ensam i den här frågan....:(


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-01-08 08:43
    Jag har uppmuntrat honom att sätta sig vid flickorna och prova om det är lättare att komma in i det "gänget" i klassen eftersom det inte har fungerat med pojkarna. Jag vet inte om det är ett alternativ om flickorna är lättare att få kontakt med.....
  • Svar på tråden Min 12-åring har inga vänner, vad ska jag göra?!
  • Äldre 8 jan 12:38
    #1

    Jag är 17 årig tjej som inte heller har några vänner. Det är också en del av min personlighet, att jag inte tar kontakt med andra och är en aning introvert.

    Jag hade dock önskat att mina föräldrar satte mig på fler aktiviteter som liten då jag måste vara med andra människor

    Min bror går på scouterna t.ex och har MASSOR av kompisar och kan snacka med vem som helst typ

  • Äldre 8 jan 18:09
    #2

    Samma med min 12-åriga son :/

  • elyse
    Äldre 8 jan 18:12
    #3

    Finns det inga aktiviteter med hans intressen som han kan gå på? En målarkurs kanske? Eller bokcirkel via biblioteket?

  • Äldre 8 jan 19:22
    #4

    Kontakta Friends!! Fantastisk organisation som jag skänker pengar till! Prata med skolledningen! De är SKYLDIGA att vidta åtgärder!

    FÖRÄLDRAR TILL ICKE MOBBADE BARN!! PRATA MED ERA BARN OM HUR MAN ÄR EN BRA KOMPIS!!!

    Det gör ont i mig när barn blir utsatta. Jag har själv tre barn och har varit förskonad ännu så länge. Alla tre idrottar mycket, vilket säkert gör det enklare. Från att mina barn var väldigt små har jag pratat mycket om hur man är en bra kompis. ''Har man inget snällt att säga håller man tyst'', ''behandla andra så som du själv vill bli behandlad'', att man uppmärksammar och försöker dra med ensamma barn,

    Min yngsta son tog t ex kontakt med en väldigt ensam kille som liksom din son inte gillade fotboll etc och tog med honom till ett Lekland. Den killen blev överlycklig och de ses med jämna mellanrum.

    Jag minns när en mamma tog kontakt med mig och sa att hennes son hade kommit hem träningen och sagt:

    - Mamma, Filip (min äldsta son) passade till mig hela tiden och sen sa han att jag var duktig, fastän jag är sämst!

    Min dotter satt i klassrummet och hörde hur en tjej i klassen sa till en annan tjej att hon inte fick sitta bredvid henne.

    Då reste sig min dotter & hennes kompis och sa ifrån till den tjejen och sedan gick de och satte sig bredvid den utsatta tjejen som var jätteledsen.

    Dottern kom hem och sa:

    - Mamma, det är en kille som nästan alltid sitter ensam i matsalen. Vi tänkte gå ner och sätta oss bredvid honom, men tänkte att han kanske skulle tycka att det var jobbigt.

    - Sätt er bredvid honom! Ni är populära på skolan och om ni sätter er bredvid lär killarna tänka om.

    Så blev det!

    Nej, mina barn är verkligen inte perfekta och jag är definitivt ingen perfekt mamma. Vill bara säga att vi föräldrar kan påverka väldigt mycket genom att prata med våra barn och minska mobbning på skolorna.

    1. Skolan är skyldig att hjälpa din son! Alltför många blundar! Flytta på de elaka! De utsatta ska inte bli lidande! På de äldsta barnens skola var det en fantastisk kille som föreläste i samtliga klasser samt för oss föräldrar och efter det blev minskade mobbningen rejält!

    2. Kontakta Friends, som sagt! De kan säkert ge kloka råd!

    3. När jag växte upp var det en kille som hellre hängde med oss än med killarna! Kan säga att den killen blev mest framgångsrik av oss alla i klassen.

    Finns det ingen träffpunkt dit alla som känner sig utsatta/känner sig osynliga kan vända sig? Så att de kan få vänner den vägen och bygga upp sin självkänsla?

    Skänk gärna pengar till Friends! Som Magnus Johansson, fd hockeyproffs, hockeylandslaget mm säger:

    - Inte en unge ska behöva bli mobbad!

    Känner så för din son och alla andra som blir utsata. i vår stad finns det en skola med mer esteter - dans, musik, bild. Där börjar man från åk 4 och jag har hört att alla är väldigt snälla mot varandra!

    Hoppas verkligen att allt löser sig!

  • Maadde­78
    Äldre 8 jan 20:06
    #5
    Anx123456 skrev 2017-01-08 12:38:15 följande:

    Jag är 17 årig tjej som inte heller har några vänner. Det är också en del av min personlighet, att jag inte tar kontakt med andra och är en aning introvert.

    Jag hade dock önskat att mina föräldrar satte mig på fler aktiviteter som liten då jag måste vara med andra människor

    Min bror går på scouterna t.ex och har MASSOR av kompisar och kan snacka med vem som helst typ


    Hur mår du av det då? Trivs du med det eller skulle du vilja ha vänner? Kan du inte börja på olika kurser mm så att du träffar nytt folk isådanfall? I din ålder borde det finnas massvis med saker att göra? 
  • Maadde­78
    Äldre 8 jan 20:07
    #6
    humlan123 skrev 2017-01-08 18:09:05 följande:

    Samma med min 12-åriga son :/


    Vad gör ni åt saken? Mår han bra i övrigt? Min son är glad och det är inga problem att få iväg honom till skolan. Han vill till och med stanna på fritids. Men det är för att han tycker det är skönt att sitta och läsa/rita/leka på paddan där. Det gör han dock själv i soffan.
  • Maadde­78
    Äldre 8 jan 20:09
    #7
    elyse skrev 2017-01-08 18:12:59 följande:

    Finns det inga aktiviteter med hans intressen som han kan gå på? En målarkurs kanske? Eller bokcirkel via biblioteket?


    Jo han har börjat på dans som han verkligen älskar. Men han tar inte kontakt med de andra barnen i gruppen. Jag ser hur en del barn börjar prata med varandra men han är inte intresserad av deras kontakt heller. Detta gör ju del hela mycket svårare. Jag vet ju hur roligt han har när han väl umgås med något annat barn. 

    Målarkurs har jag tänkt på om jag ska anmäla honom till men det ville han inte. Kanske ska man kolla upp det ändå.... 

    Bokcirklar för barn har jag aldrig sett faktiskt.
  • Äldre 8 jan 20:19
    #8

    Jag satt och tittade på en dokumentär om Magnus Carlsen (VM schack) igår. Han gav intryck av att vara som era barn. Det rör sig så mycket i hand huvud att han inte har så mycket tid över för umgänge, verkar det som. Han hade dock uppenbarligen fina relationer till föräldrar och syskon. Han verkade må väldigt bra av att ha något som engagerade och utmanade honom. Om ditt barn ritar kanske det kan uppmuntras med kurser, tips om bra youtubare som visar teckninstekniker, utmaningar från er föräldrar om motiv och tekniker mm?

    Alla trivs inte bland en massa folk. Så länge personen själv är nöjd är det bra.

  • Maadde­78
    Äldre 8 jan 20:21
    #9
    Anna71 skrev 2017-01-08 19:22:52 följande:

    Kontakta Friends!! Fantastisk organisation som jag skänker pengar till! Prata med skolledningen! De är SKYLDIGA att vidta åtgärder!

    FÖRÄLDRAR TILL ICKE MOBBADE BARN!! PRATA MED ERA BARN OM HUR MAN ÄR EN BRA KOMPIS!!!

    Det gör ont i mig när barn blir utsatta. Jag har själv tre barn och har varit förskonad ännu så länge. Alla tre idrottar mycket, vilket säkert gör det enklare. Från att mina barn var väldigt små har jag pratat mycket om hur man är en bra kompis. ''Har man inget snällt att säga håller man tyst'', ''behandla andra så som du själv vill bli behandlad'', att man uppmärksammar och försöker dra med ensamma barn,

    Min yngsta son tog t ex kontakt med en väldigt ensam kille som liksom din son inte gillade fotboll etc och tog med honom till ett Lekland. Den killen blev överlycklig och de ses med jämna mellanrum.

    Jag minns när en mamma tog kontakt med mig och sa att hennes son hade kommit hem träningen och sagt:

    - Mamma, Filip (min äldsta son) passade till mig hela tiden och sen sa han att jag var duktig, fastän jag är sämst!

    Min dotter satt i klassrummet och hörde hur en tjej i klassen sa till en annan tjej att hon inte fick sitta bredvid henne.

    Då reste sig min dotter & hennes kompis och sa ifrån till den tjejen och sedan gick de och satte sig bredvid den utsatta tjejen som var jätteledsen.

    Dottern kom hem och sa:

    - Mamma, det är en kille som nästan alltid sitter ensam i matsalen. Vi tänkte gå ner och sätta oss bredvid honom, men tänkte att han kanske skulle tycka att det var jobbigt.

    - Sätt er bredvid honom! Ni är populära på skolan och om ni sätter er bredvid lär killarna tänka om.

    Så blev det!

    Nej, mina barn är verkligen inte perfekta och jag är definitivt ingen perfekt mamma. Vill bara säga att vi föräldrar kan påverka väldigt mycket genom att prata med våra barn och minska mobbning på skolorna.

    1. Skolan är skyldig att hjälpa din son! Alltför många blundar! Flytta på de elaka! De utsatta ska inte bli lidande! På de äldsta barnens skola var det en fantastisk kille som föreläste i samtliga klasser samt för oss föräldrar och efter det blev minskade mobbningen rejält!

    2. Kontakta Friends, som sagt! De kan säkert ge kloka råd!

    3. När jag växte upp var det en kille som hellre hängde med oss än med killarna! Kan säga att den killen blev mest framgångsrik av oss alla i klassen.

    Finns det ingen träffpunkt dit alla som känner sig utsatta/känner sig osynliga kan vända sig? Så att de kan få vänner den vägen och bygga upp sin självkänsla?

    Skänk gärna pengar till Friends! Som Magnus Johansson, fd hockeyproffs, hockeylandslaget mm säger:

    - Inte en unge ska behöva bli mobbad!

    Känner så för din son och alla andra som blir utsata. i vår stad finns det en skola med mer esteter - dans, musik, bild. Där börjar man från åk 4 och jag har hört att alla är väldigt snälla mot varandra!

    Hoppas verkligen att allt löser sig!


    Oj tack för ditt engagerrande svar! 


    Jag har suttit i möte många gånger med både ledning, specialpedagog och lärare och ingen upplever det som att någon är dum mot min son. Min son tycker inte heller det. Eleverna har blivit uppmuntrade att ta med honom med på rasten vilket de också gjort. Men min son har antingen då tackat nej eller gått med för att sen tycka att det är tråkigt "för de pratar om sånt som inte intresserar mig". Och sen har han inte följt med en andra gång och barnen slutar ju till slut fråga. 

    Han vill gärna vara kvar på fritids trots att han inte leker med någon där, han gillar att sitta där och läsa/rita/spela på paddan. Han är aldrig svår att få iväg till skolan. På lektioner i diskussioner är han med och medverkar men säger att han alltid sätter sig ensam på lunchen osv för killarna beter sig ändå som om han inte finns när han sätter sig vid deras bort. Jag försöker ge honom förslag på att han kan inleda diskussioner men det är svårt, jag tror han har svårt att ta för sig i gruppen. 

    Kan vara fler orsaker, han är inte så social/utåtriktad, sen har han inte samma inreessen som killarna (de gillar fotboll han gillar dans) och han kan helt obrydd ställa sig och öva på sina moves i klassrummet på rasterna och då kan en del killar skratta åt honom säger han. Det här är så svårt. Jag vet inte om han blir ledsen då men när han säger det så låter han mer som att "det bara är så". Och därför tänkte jag att han kanske kunde prova sätta sig med tjejerna istället, de kanske tycker dans är roligare än killarna. 

    Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Hans personlighet är ju så också att han inte tar kontakt och även om någon tar kontakt med honom så kan han vara ointresserad eller avvisande. Jag vet ju att han har jätteroligt när han väl umgås med andra jämngamla och tror att han skulle må bra av det. Det känns bara så svårt och jag känner mig maktlös... 

    Men det där med friends ska jag kolla upp, tack för det tipset!

  • Maadde­78
    Äldre 8 jan 20:23
    #10
    Ugglemorfar skrev 2017-01-08 20:19:18 följande:

    Jag satt och tittade på en dokumentär om Magnus Carlsen (VM schack) igår. Han gav intryck av att vara som era barn. Det rör sig så mycket i hand huvud att han inte har så mycket tid över för umgänge, verkar det som. Han hade dock uppenbarligen fina relationer till föräldrar och syskon. Han verkade må väldigt bra av att ha något som engagerade och utmanade honom. Om ditt barn ritar kanske det kan uppmuntras med kurser, tips om bra youtubare som visar teckninstekniker, utmaningar från er föräldrar om motiv och tekniker mm?

    Alla trivs inte bland en massa folk. Så länge personen själv är nöjd är det bra.


    Så kan det vara, jag vet att min son inte gillar när det blir för mycket ståhej. Min son gillar att rita jag har funderat över att hitta på mer sånt åt det hållet. Blir bara lite rädd ibland att han sen behöver vänner och så har han inga. Vet inte hur viktigt det är egentligen för välbefinnandet, han har ju sin bror som är en vän också och sina kusiner. Så ensam är han ju inte heller. Blir bara lite orolig ibland att han ska känna sig utanför i skolan och tycka att det blir tråkigt...
Svar på tråden Min 12-åring har inga vänner, vad ska jag göra?!
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.