Jag förstår känslan av att sitta fast. Var ca 10 mån sen jag dumpade mitt ex. Ett förhållande där han misshandlade mig psykiskt och var extremt manipulerande och elak. Under förhållandet vägrade han konsekvent att gå i parterapi fast jag bad och bönade. När jag gjorde slut började han prata om att gå i terapi tillsammans och att han skulle förändras. Då var det redan försent, alla mina känslor för honom hade han effektivt dödat. Bröt all kontakt med honom men det var fruktansvärt jobbigt. Idag är jag så glad att jag slipper vara i ett sånt destruktivt förhållande. Är singel och älskar det. För första gången på flera år gör jag vad fan jag vill utan att oroa mig för att han ska straffa och döma mig. Reser, renoverar hemma, börjat med en ny sport, går på teater och opera, tar nya chanser i arbetslivet och träffar mina vänner och familj så mycket jag bara kan. Kan känna sorg över de åren jag lät honom utnyttja mig men idag vet jag bättre och gör mitt yttersta för att sätta gränser och hålla dem. Oavsett när man hittar styrkan att lämna kommer du inte ångra det men du kan inte göra det förrän du själv är redo. Uppbrottet kan ju vara extremt jobbigt men jag lovar att det liv du får efteråt kommer att vara värt det. Håller tummarna för dig TS! :)