När vattnet går

Med första började vattnet sippra i samband med att jag ställde mig upp efter att ha kissat. Det kom så pass mycket att jag inte kunde vara säker på om jag hade kissat på mig eller om det var vattnet, men då jag inte var kissenödig längre och precis hade kissat kändes det inte som kiss. Och det luktade inte kiss. Det luktade ingenting. Och det kändes inte heller riktigt som om jag hade kissat. Det var först osäkert om så var fallet eller inte, särskilt som det blev ett uppehåll på rätt många timmar/över natten, men dagen därpå var det ingen tvekan om att det var vattenavgång då det rann hela tiden. Det gick åt ett antal bindor och i bilen/soffan/sängen hade jag både plastad frotté och handduk under mig för säkerhets skull. De första värkarna kom ca 1,5 dygn senare och bebisen kom mer än tre dygn efter att vattnet hade börjat sippra,

Med tvåan så stod jag och hängde tvätt när jag kände att vattnet gick. Det var inte så att det forsade men jag kände hur det rann. Jag hängde klart tvätten, ringde mannen och kollade när han skulle komma hem från jobbet, ringde barnvakten för att förbereda att det nu närmade sig och så gick jag och lagade middag som vi åt i lugn och ro innan vi lämnade dottern hos barnvakt och åkte in på kontroll där det konstaterades vattenavgång. Som omföderska rekommenderade de igångsättning pga infektionsrisken men jag ville åka hem och sova/vila upp mig så vi åkte hem. Först nästa dag, när jag var inne för kontroll kom första värken i samma stund som de kopplade in ctg. Nu valde vi igångsättning men det var fullt på förlossningen med ett rum som behövde städas ur så vi åkte iväg och åt lunch (som jag kräktes upp). Därefter var vi på en second hand och köpte lite böcker att läsa innan vi åkte till förlossningen. Två timmar efter att jag hade fått droppet inkopplad föddes lillasyster. Och boken jag köpt, den hade jag försökt läsa i nästan under hela förlossningen :D