Min son har vänt mig ryggen helt!

Jag skulle tro att flickvännen har sagt något om dig. Kanske ljugit ihop en historia om dig för att hon av någon anledning inte vill att sonen ska ha någon fortsatt kontakt med dig.

Det låter verkligen hemskt! <3

Om du tänket efter ordentligt, kan det ha varit något i ditt agerande mot honom eller tjejen som de kan ha tolkat illa? Kanske behandlade du dem annorlunda gentemot de yngre syskonen? Va stämningen god när de bodde hos dig? Det låter som det måste finnas någon förklaring, mycket konstigt att han inte ens kan förklara varför han har valt att göra på det här sättet...

Du vet att han har gjort såhär mot tidigare nära vänner, är det någon av dem du känner? Kanske kan bjuda över eller ringa upp och fråga om de vet något om situationen, om han sagt något till dem osv...

Jag tycker verkligen det skriker manipulativ flickvän om detta, (om det verkligen inte kommer fram någon vettig förklaring) men går du den vägen så kanske du förlorar honom för alltid så var försiktig...

Skriv till honom när han fyller år eller liknande och förklara hur du och resten av familjen känner.

Ge aldrig upp!

Det är osannolikt att din son uppfattar er relation på det sätt du gör med tanke på händelseförloppet. Du behöver nog analysera de konstiga saker som hänt närmare. För hjälp med att vara mer objektiv kan det vara bra att prata igenom det med någon utanför familjen.

Eller fråga din son. Förklara att du inte förstår varför och säg att du vill veta vad som är fel, och att du vill rätta till det.

Oavsett eventuell påverkan från flickvännen är det din son som har tagit avstånd från dig, och du är den vuxna i förhållande till honom. Därför är ditt ansvar större, nu som tidigare.

vad min mor säger så är det helt normalt att föräldrar kastar ut sina barn när de är 18.

Är det?
De flesta 18-åringar har ett år eller längre kvar på gymnasiet och då har föräldrarna försörjningsskyldighet för sina barn.

Idag är det nog mer vanligt att barnen flyttar hemifrån vid 20-21

Nej, det är sjukt beteende. Bra föräldrar är det på livstid.

Vad kännetecknar bra föräldrar egentligen?

Bristerna som i vuxen ålder framträder hos en själv beträffande personlighet går ju rimligtvis bara att härleda till just föräldrar och uppväxtförhållanden.

Tack för era kommentarer!

Hans och min kontakt har varit fantastisk genom hela uppväxten, precis som den jag har med dom övriga syskonen.
Har stått varandra jätte nära,och det VET även ALLA hans vänner,,många utav dom har jag fortfarande kontakt med, och dom känner inte heller igen honom längre.
I somras hade han och jag ett låååångt samtal, BARA HAN OCH JAG!!!
Ett underbart samtal,och han öppnade upp sig för mig, vi talade ut om ev missuppfattningar mm .Jag bad om ursäkt för om han tycker jag gjort något fel, och sa även att INGEN människa är perfekt, men VET man va man har gjort för fel, så har man ju en chans att ändra sig.

Vi skildes som vänner!! (TRODDE jag).

Efter 2 dagar fick jag bara ett kort sms av honom.
(Han ville trots allt bara vara ifred!!)
Varför kunde han inget säga under vårat möte?

Jag har låtit honom vara i stort sett hela hösten!
Skickade honom bara ett grattis på namnsdagen hans via sms,,,inget svar!

När jag fyllde år,,fick jag inget grattis ( inget måste) , men
sen dagen efter råkade vi mötas helt oförberett på IKEA.Han hade flickvännen med sig!
Såg att hon såg oss,,,men ville unvika oss!
Men jag gick fram till min son,kramade om honom,,och frågade bara om vi inte kunde höras nån gång på telefonen?!!
-Jovisst svarade han!
Små syskonen (2 tjtjer på 7 och 9 år ) kramade om honom,,och då tyckte jag mig se,,att han nånstans innerst inne bryr sig,,,?!

Så några veckor efter  det skrev jag bara honom ett nytt sms.
Att vi saknade honom,och att det vore så mysigt om vi kunde ses nått , och att hans syskon saknar honom.

Då fick jag till svar.
-ÄR DU DUM I HUVUDET

Jag bara svarade att jag trodde mig se honom bry sig lite å att sakna sina syskon då vi sågs på IKEA!

Sen fick jag till svar ....att om du hör av dig igen,,,så anmäler jag dig!!

Vi står som sagt ALLA och gapar av förvåning!
Har pratat med sååå många om detta ,,och vi är så rädda att förlora honom helt!
Inte bara inom familjen,,utan även hans vänner reagerar starkt på hans beteende.
Han har ALLTID varit den mest sociala killen,,den omtänksamma och härliga!
Nu är han som helt bortblåst!

Även hans vänner börjar undvika honom pg a hans nuvarande beteende.
Vi är RÄDDA om honom!!!

Sen att säga att en mamma kastar ut sitt barn vid 18 års ålder,,,som nån skrev här,,,DET skulle ALDRIG ske här hemma hos mig!!!

Jag har en 19 hemma boende son också...vi har jätte bra kontakt ff tack och lov!
Han får bo här,,,tills han e flygfärdig!
Har tagit sin student,,kämpar med sitt körkort!!

JAG FINNS HÄR ALLTID FÖR MINA BARN!!!

Det är väl därför jag blir så ledsen när jag tvingas förlora min son på detta tragiska sorgliga vis!!

VILL INTE GE UPP,,,,,MEN VET INTE HUR JAG SKA HANTERA SITUATIONEN!!

Långt inlägg,,,men för att ni ska få bättre inblick! Hoppas ni orkade läsa?!

Hemskt! Tror du flickvännen har ngt att göra i spelet? Hon kanske är psykopatisk, det är vanligt att dessa personer manipulerar och därmed fått sonen att bryta med er. Jag bara spånar. Det viktiga är att du aldrig ger upp. Fortsätter att kontakta och be även syskonen kontakta. Kontakta även till källor som hans flickvän inte kan läsa. Typ jobbamailen (om han har ngt sådan). Lycka till.