• Lisenw

    Kejsarsnitt eller vaginal födsel - vilket föredrog du?

    Jag har mitt andra snitt inplanerat på grund av risker vid vaginal förlossning. Dock är inte riskerna så pass allvarliga att jag måste föda med snitt - jag får helt enkelt välja själv. Mitt förra snitt var ingen positiv upplevelse. Operationen gick bra och snittet läkte ganska bra även om det var en liten del som tog längre tid på sig att läka. Jag mådde väldigt dåligt över att inte kunna göra saker som vanligt och över att ha det där såret på magen. Jag kände mig fången och därför har jag nu funderingar kring att föda vaginalt, med lite över två veckor kvar till snittet ???? Har dessutom ett barn till att ta hand om nu och även om min man kommer vara hemma minst en månad så är vårt nuvarande barn av den mammig typen. Så snälla jag vill höra era ärliga svar om vad ni föredrog och gärna varför, då det är skillnad på ett akut och planerat snitt också. Tusen tack!

  • Svar på tråden Kejsarsnitt eller vaginal födsel - vilket föredrog du?
  • Randig

    Jag har bara fött vaginalt så jag kan personligen inte tycka något. Men jag har en vän som gjort båda, första var snitt andra var vaginal. Trots att den vaginala var blev halvt katastrof, hon blev igångsatt och fick klippas mycket för att pojken skulle komma ut så säger hon att hon hade hellre tagit en till vaginal förlossning.

  • Vet hur det känns

    Jag fick snitt med min första och upplevde som du efter. när jag väntade andra fick jag välja men valde efter lång tid att föda vanligt. den förlossningen gick fantastiskt och jag kommer ihåg att jag kände mig så lycklig av att kunna duscha, gå, och röra mig normalt samt att jag var så glad att jag fixade det.

  • Mandelkanel

    Skulle föda vaginalt men det blev snitt eftersom barnets hjärtljud försämrades vid igångsättning. Jag upplevde kejsarsnittet som en befrielse, kände mig väldigt otrygg i förlossningssalen. Det berodde kanske mest på personalen, att jag var rädd och kände mig dåligt förberedd mentalt då det gick så snabbt. I operationssalen kände jag mig dock helt trygg, upplevde att personalen var superproffs och det var så tydliga rutiner. Jag upplevde heller inga komplikationer efter, kunde röra mig obehindrat efter några dagar även om jag ju följde restriktioner att inte lyfta tungt osv. Hade inte särskilt ont eftersom man fick smärtlindring och ärret läkte fint och syns knappt längre. Det enda negativa var att jag skildes från mitt barn tre timmar och inte fick hålla det direkt efter förlossningen. Men utifrån min erfarenhet så skulle jag helt klart (om jag får välja) välja planerat snitt om det blir fler barn.

  • elyse

    Saken är ju den att man inte vet hur man kommer att må efteråt i något av fallen. Min svägerska var oförskämt fräsch bara nån dag efter kejsarsnitt och bar bebisen utan problem... För mig tog det ca en månad innan jag kunde gå som vanligt och några veckor innan jag kunde sitta och min förlossning var helt normal enligt vården.

  • aztec

    1 skedde vaginalt och 2 kejsarsnitt. Om jag hade fått välja hade även nummer 2 skett vaginalt, så ja det är mitt svar.

    Vaginalt, gick jättebra, ingen smärtstillande och var pigg dagen efter. (ont förstås men ändå)

    2 var planerat snitt men pga komplikationer som upptäckes på ultraljud på barnet så beslutades det att plocka ut honom, så fick inte ha honom på bröstet eller liknande utan de visade honom snabbt bara sen skickades han vidare till neo... Men kejsarsnitt gick bra annars, läkte fint osv, men som du skrev så kände jag mig fången, i vad jag fick och kunde göra.

  • syntharen

    Jag födde mitt första barn vaginalt, dock med sugklocka pga dåligt hjärtljud på pojken. Han var medtagen och fick lite hjälp efteråt. Blev klippt och sedan sydd i underlivet, hade rejält ont både där och i svanskotan efteråt.

    Andra barnet blev jag igångsatt när jag gått 2 veckor över. Allt gick bra fram till krystfasen, då kändes det som om han satt fast. Det blev sugklocka även där men han rubbades knappt och till slut blev han påverkad och sugklockan släppte (och en stor del av hans hud på huvudet åkte av) så det blev ett akut kejsarsnitt där jag sövdes. Trots det så tycker jag bättre om min andra förlossning. Jag hade rejält ont i magen en vecka ca (och fick ha kateter i 4 dygn), sedan blev det sakta bättre. Men det kändes bättre att ha ont i magen än i ett känsligt ställe som sin muff OM det blir fler barn så kommer jag begära planerat snitt.

  • Mälaröbo

    Har fött på båda sätten och skulle välja vaginalt om en trea skulle vara aktuell.

  • Vivvianna

    Jag har fött två barn vaginalt och efter första kunde jag inte sitta normalt eller gå på toa utan dusch på två veckor på grund av alla stygn och sår. Var öm ett bra tag till efter det också. (Blev dock helt återställd när allt läkt.)

    Andra gången gick det betydligt bättre och jag var återställd nästan direkt.

  • Delilah2001

    Jag föredrar absolut kejsarsnitt. Har fött på båda sätten.

  • Lisenw

    Tack för alla svar. Sjukt svårt det här alltså. Har ingen bra historik bland kvinnorna i familjen heller så jag tvivlar på att det kommer bli en perfekt vaginal förlossning då flera har trångt bäcken, förlösts med katastrofsnitt och är värksvaga. Det inberäknat med mina medicinska problem gjorde att jag valde snitt förra gången. Jag hade inte alls ont efteråt men kände mig ändå fången. Dock kan ju det bero på andra omständigheter omkring också, som att min man inte var hemma någonting, sonen hade kolik osv men jag vet inte. Det verkar ju som att det kan bli svårt att göra allting klockrent ändå oavsett vilken typ av förlossning man genomgår

  • Fru Ve

    Jag har fött första med snitt p.g.a. stort barn som låg fel, och andra föddes vaginalt. Den förlossningen tog lång tid (latensfasen 36 timmar, sedan ytterligare drygt ett halvt dygn innan han kom ut). Men jag tyckte ändå det var mycket bättre! Efter snittet (som ju var planerat och utan komplikationer) kände jag mig trött, illamående och dålig i flera veckor. Det gick verkligen ut över relationen med bebisen. Efter vaginala var jag superpigg och åkte hem direkt. Jag väntar trean nu och planerar föda vaginalt igen. Det gör väldigt ont stundvis men är verkligen värt det.

    Dock i ditt fall TS har ju du snittats av en orsak som finns kvar - i mitt fall berodde det ju på barnet. Har de mätt ditt barns storlek och gjort en bedömning av chanserna till en vaginal förlossning? Kanske ett alternativ är att du försöker föda vaginalt men att de är generösa med att avsluta med snitt om det blir komplikationer?

  • ajnas

    Första vaginalt. Upplevde det som ganska traumatiskt, det gjorde sjukt ont och bedövningen hjälpte inte riktigt. Och ändå hade jag en "normal förlossning utan komplikationer", bra värkarbete, inga problem vid utdrivning, brhövde bara sy några få stygn. Men trauma, verkligen.

    Andra och tredje planerade snitt. Allt gick bra under själva operationen, och jag mådde SÅ bra efteråt! Behövde nästan inte ta några värktabletter, kunde röra mig i princip obehindrat från början. Piece of cake.

    .....ändå skulle jag ge MYCKET för att få uppleva en vaginal förlossning igen. Det är det häftigaste, mest magiska jag varit med om. En erfarenhet som inte går att komma nära på något snnat sätt. Något helt unikt. Jag säger Do it!!

  • Wooden

    Funderar faktiskt i samma banor. Väntar mitt andra barn (dock i sommar, så har god tid på mig!) Jag födde vaginalt förra gången och jag får lov att uttrycka mig som flera här ovan, förlossningen var "helt normal och utan komplikationer". Inga konstigheter liksom. Jag har såå bra upplevelse av värkarbetet och sådär. Hade mycket värkförstärkande pga att jag öppnade mig långsamt och bebisen inte sjönk ner som han skulle. Men hade tagit epidural så jag var relativt smärtfri under lång period. Lustgasen var även min bästa vän. 

    Nu till varför jag tvekar inför nästa. Hade krystvärkar i en timme och min livmoder hade helt tröttnat efter allt värkförstärkande under dagen. Så sugklockan åkte fram och jag var lugn tills dom skulle sätta den, då fick jag fullständig panik och bara vrålade och det var det vidrigaste jag varit med om. Isärklass! (Inget ont om sugklocka annars, det här är helt och håller en egen upplevelse som jag fick, så menar det inte som nån skrämselpropaganda, men jag flippade helt enkelt). Bebisen kom på tredje dragförsöket och allt var frid och fröjd med honom. Fick bristningar grad 2, säkert helt normalt vid sugklocka och syddes i typ en timme. Men alltså, efteråt hade jag så fruktansvärt ont. Gick på full värktablettsdos i två veckor och kunde fan inte sitta, ställa mig själv, sätta mig själv och gick som en sengångare. Rädslan för sugklocka samt den där vidriga smärtan efteråt får mig att fundera. Har dock pratat med min barnmorska och kommer förmodligen skriva i förlossningsbrevet att sugklocka är en aaaabsolut sista utväg om det skulle vara fara för mitt eller barnets liv och snitt av någon anledning skulle vilja undvikas ännu mer. Blir ju ändå snitt om barnet inte kommer med sugklockan, så kan tycka att det steget kan undvikas!

    Summan av kardemumman är att jag hade en fantastisk upplevelse av förlossningen och tror jag skulle känna mig snuvad på konfekten om jag snittades. Inte få genomgå pirret med att undra när det ska sätta igång, ringa förlossningen, åka in och sen genomgå allt det där häftiga. Det var säkert jobbigare än jag minns det. Men ser heller inte snitt som nån sorts enklare utväg. Det har ju förstås både fördelar och nackdelar det också. 

    Lycka till i ditt beslut!

  • Lia4

    Har bara (personlig) erfarenhet av vaginal förlossning. Har fött fyra barn helt utan problem. Har varit uppe på benen direkt och mått precis som innan förlossningen.

  • Kasperina

    Vaginal fl: Havandeskapsförgiftning upptäcktes vid ankomst till fl v37+0, mådde skit, hade pinvärkar som gjorde ont även i värkpauserna och inte gjorde ett skit. Med eda och dropp kom det äntligen igång men avstannade igen. Efter 30 timmar började barnet bli stressat, så det blev klocka och yttre press. Ut kom en pytteliten bebis som svultit i veckor. Hamnade direkt i kuvös med syrgas (ca 15 min) och värme (ca en timme). Han var så liten så jag bara behövde sy 4 stygn, hade inga problem efter med vare sig nr 1 eller nr 2 och inte särskilt ont. Fem år senare insåg jag dock att bäckenet dragits snett eftersom det var för trångt, något INGEN märkte på plats. Hade även problem med vätska i kroppen veckorna efter fl pga havandeskapsförgiftningen, men jag behövde inte medicinera.

    KS: Vattenavgång v40+3. Värkarbetet kom igång efter nån timme, åkte in, fick lustgas och eda eftersom jag inte hunnit sova nåt. Sov lite, fick dropp, allt gick som på räls, riktiga värkar som var helt hanterbara. Vid 8 cm avstannade allt. De testade ALLT. Manuell öppning (aj). Krysta utan krystvärkar i 4 x 15 min, inte ett skit hände. Läkaren kliade sig i skallen och gick och kollade min gamla fl-journal. Kom tillbaks och sa att mitt bäcken var för trångt. Att det var på håret att de fick ut första med klockan. (Att det var därför mitt bäcken blivit snett fattade jag först 6 månader senare). KS. Spydde som en räv när jag låg på rygg, i övrigt var KS helt ok. Fick inte klippa navelsträngen som jag velat, men hade barnet hos mig hela tiden förutom ett par minuter just vid klippet. Hade jävulskt ont efter pga kombinationen en timmes krystningar och sedan snitt, en läkare påpekade att hela min livmoder måste var ett stort enda blåmärke  

    Hade jag fått fler barn hade jag ju inte haft något val då bäckenet är för trångt, men jag upplevde ändå att jag hade färre problem efter den vaginala förlossningen även om den var långt mer traumatisk än "akutsnittet". 

Svar på tråden Kejsarsnitt eller vaginal födsel - vilket föredrog du?