Min 2,5 åring får vansinnesutbrott!? Hjälp!

Been there... Under utbrottet, var lugn, vänta ut honom. Försök sen sätta fokus på något annat intressant och försök avdramatisera det hela. När han sen lugnat sig kam du låta honom välja bland rimliga kläder t ex.

Been there... Under utbrottet, var lugn, vänta ut honom. Försök sen sätta fokus på något annat intressant och försök avdramatisera det hela. När han sen lugnat sig kam du låta honom välja bland rimliga kläder t ex.

I vissa situationer tycker jag i och för sig att man måste vara mer bestämd. Men alltid lugn.

Har det exakt lika med dottern, 2 år och 3 månader. Hon bryter ihop totalt vid av- och påklädning och vid vissa andra tillfällen också. Har försökt att låta henne välja på två tröjor tex, funkar ibland men oftast vill hon inte ha nån av dem. Då väljer jag och tvingar på henne. Då försöker hon ta av sig och då försöker jag avleda. Att få på overallen är en kamp varje morgon och eftermiddag... ett tag försökte jag vänta ut henne men det gick inte för jag orkade inte vänta i 100 år. Så nu frågar jag om hon ska klä på sig själv eller om jag ska hjälpa henne. Oftast vill hon varken eller :) så då tvingar jag på overallen. Sen skriker hon ett tag. När jag jämtar henne kan hon skrika hela vägen hem, hela vägen in och även när vi sen ska ta av overallen. För då vill hon ha den! Har ingen aning om ifall vi hanterar henne rätt men vi gör vårt bästa iaf. Tvååringar, härliga varelser ibland och ibland inte.... :)

Inte alltid man har tid att vänta ut honom! Typ på morgonen när man ska till jobb o förskola.
Tyvärr hjälper det nog inte att han får välja, har han bestämt sig så ger han sig inte!
Men han ger sig inte heller förrän han får som han vill! Han gallskriker!!!
Ska man tvinga eller låta honom få som han vill i den mån det går?
Eller lär han dig ännu mer att han kan bestämma då?

Ta inte striden, det går inte att resonera med en tvååring. De får inte bestämma nåt i hela världen, så jag tänker att vissa hyfsat oviktiga saker som att klä på och av på kvällen kan de få styra lite över.
När min ene kille nyligen hade en sån period funkade det ibland att klä av framför barnprogrammen. Då kunde han glömma att ha blev avklädd.
Numera är bästa knepet att göra honom delaktig, att be honom hämta en ny blöja, klä av sig själv medan man berömmer och busar (var tog tårna vägen??? Var är händerna??? Tittut!) slänga den gamla blöjan (åh mammas duktiga hjälpreda) osv. Ta tandkräm själv, tvätta händerna och torka. Det tar en stund men han är glad och känner sig stor.
Vägrar han pyjamas säger jag, ok då sover vi utan, och går. En minut senare brukar han komma och be om pyjamas...

Vissa strider tar jag dock inte. Om vi bara ska till bilen och sen in på affären så ORKAR jag inte bråka om mössa till exempel. Men jag tror att det är bra om man i de flesta lägen står fast vid det man sagt så att de inte tror att de kan styra och ställa som de vill. När hon väl har börjat bråka om ngt brukar jag verkligen försöka att inte ge mig... om hon ska få slippa mössan så säger jag det direkt typ "jaha du vill inte ha mössan. Okej då, eftersom vi bara ska till bilen slipper du det den här gången"

Det där känner man igen haha. Snart är det väl mitt nästa barns tur....

Det försöker vi också, alltså låta henne göra så mycket som möjligt själv och berömma extremt mkt så att hon känner sig stor och kompetent :)

Om det är på kvällen det ofta blir bråk om detta med avklädning och blöja - går det inte att göra det då han somnat istället? Mina barn har sovit rätt hårt då de väl sover så då är det ju bara att ta av tröjan + byxorna och byta blöjan i sängen. De kan ju sova i bara blöja. Då slipper du åtminstone den striden. Jag tycker man ska vara bestämd om det gäller viktiga saker - men detta är inte viktigt. En annan lösning kanske är att han alltid får bada/duscha på kvällen och då blir det ju naturligt att klä av sig allting. Låter för övrigt normalt att en 2-åring bråkar på det sättet med vansinnesutbrott över t.ex. kläder så du behöver inte oroa dig. Ett av mina barn var helt omöjlig med kläder fram till 5-årsåldern. Om ni bara är hemma så låt honom gå naken istället för att tjafsa. Alternativt ge honom två val på t.ex. tröja så han känner att han har makt. Spara striden tills det är verkligt nödvändigt att han klär sig - när ni ska iväg någonstans.

Mm precis så var det för oss också. Skrik och massor av tårar både då kläder skulle på och av... det är ganska tröttsamt faktiskt. Tror vissa barn har svårare för övergångar. Likaså skrik både då vi skulle till förskola och från förskola eller vart som helst egentligen.