• Mischa

    Min 2,5 åring får vansinnesutbrott!? Hjälp!

    Har det exakt lika med dottern, 2 år och 3 månader. Hon bryter ihop totalt vid av- och påklädning och vid vissa andra tillfällen också. Har försökt att låta henne välja på två tröjor tex, funkar ibland men oftast vill hon inte ha nån av dem. Då väljer jag och tvingar på henne. Då försöker hon ta av sig och då försöker jag avleda. Att få på overallen är en kamp varje morgon och eftermiddag... ett tag försökte jag vänta ut henne men det gick inte för jag orkade inte vänta i 100 år. Så nu frågar jag om hon ska klä på sig själv eller om jag ska hjälpa henne. Oftast vill hon varken eller :) så då tvingar jag på overallen. Sen skriker hon ett tag. När jag jämtar henne kan hon skrika hela vägen hem, hela vägen in och även när vi sen ska ta av overallen. För då vill hon ha den! Har ingen aning om ifall vi hanterar henne rätt men vi gör vårt bästa iaf. Tvååringar, härliga varelser ibland och ibland inte.... :)

  • Mischa

    Vissa strider tar jag dock inte. Om vi bara ska till bilen och sen in på affären så ORKAR jag inte bråka om mössa till exempel. Men jag tror att det är bra om man i de flesta lägen står fast vid det man sagt så att de inte tror att de kan styra och ställa som de vill. När hon väl har börjat bråka om ngt brukar jag verkligen försöka att inte ge mig... om hon ska få slippa mössan så säger jag det direkt typ "jaha du vill inte ha mössan. Okej då, eftersom vi bara ska till bilen slipper du det den här gången"

  • Mischa
    Pedalen skrev 2017-01-11 22:22:49 följande:

    Ta inte striden, det går inte att resonera med en tvååring. De får inte bestämma nåt i hela världen, så jag tänker att vissa hyfsat oviktiga saker som att klä på och av på kvällen kan de få styra lite över.
    När min ene kille nyligen hade en sån period funkade det ibland att klä av framför barnprogrammen. Då kunde han glömma att ha blev avklädd.
    Numera är bästa knepet att göra honom delaktig, att be honom hämta en ny blöja, klä av sig själv medan man berömmer och busar (var tog tårna vägen??? Var är händerna??? Tittut!) slänga den gamla blöjan (åh mammas duktiga hjälpreda) osv. Ta tandkräm själv, tvätta händerna och torka. Det tar en stund men han är glad och känner sig stor.
    Vägrar han pyjamas säger jag, ok då sover vi utan, och går. En minut senare brukar han komma och be om pyjamas...


    Det försöker vi också, alltså låta henne göra så mycket som möjligt själv och berömma extremt mkt så att hon känner sig stor och kompetent :)
Svar på tråden Min 2,5 åring får vansinnesutbrott!? Hjälp!