Hur identifiera dålig anknytning?
Beteendestörningar.
Inlägg från: Anonym (qwerty)
|
-
-
Barn som slåss, ljuger, trotsar etc har förmodligen alla anknytningsstörning i botten.Anonym (Undrar) skrev 2017-01-13 17:12:28 följande:
Kan du utveckla lite?
-
Det är aldrig försent att laga en störd anknytning. Bara svårare.Anonym (Undrar) skrev 2017-01-13 17:22:56 följande:
Hur skiljer man det från mer 'normal trots' då? Och hur kommer man tillrätta med det? Eller är det kört om det inte blev rätt innan barnet fyllde 2...?
Det gäller att vara harmonisk och stabil själv. Överrösa barnet med kärlek samtidigt som upprätthåller hälsosam gränssättning.
Det går att fixa barnets störda anknytning om man åtgärdar själva orsaken till den störda anknytningen. Som ofta är förälderns egna störda anknytning.
Ta hand om dig själv så kommer det andra enklare. -
Man jämför med andra barn. Och drar slutsatser.Anonym (Undrar) skrev 2017-01-13 17:22:56 följande:
Hur skiljer man det från mer 'normal trots' då? Och hur kommer man tillrätta med det? Eller är det kört om det inte blev rätt innan barnet fyllde 2...?
-
Alla barn har en egen personlighet och är därför olika. Behöver ju inte vara tecken på en störd anknytning. Ena barnet är kanske bara mer harmoniskt till sin läggning.Anonym (Undrar) skrev 2017-01-13 23:35:06 följande:
Vet inte om jag misstänker något. Men bara en tanke som snurrar lite...
Det är kanske mer så att jag fått för mig att jag har bättre anknytning till mitt andra barn. Men jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag känner så.
Mitt första barn är en mycket större utmaning att vara förälder till. Han är extra allt liksom. Ett sk plus-barn kanske. Det är svårt att hitta lugn och harmonisk tid tillsammans, känns som att större delen av vårt umgänge går åt till negativa saker, tillsägelser av olika slag.
Mitt andra barn är helt olika. Där är det mesta lätt helt enkelt.
Och trots att vi jobbar hårt för att ge båda barnen en trygg och lycklig uppväxt så maler det en ständig oro över att det inte är tillräckligt.
Så har jag väl börjat tänka att det kanske beror på bristande anknytning på något sätt, men jag vet inte hur jag kan ta reda på om så är fallet...
-
Jag menar inte "trots" som hör till normal utveckling. Barn har ju en egen vilja och kan vara trötta och griniga. Det är klart de reagerar ibland med att inte vilja samma sak som föräldrarna. Jag menar trots som är avvikande. Att sällan vilja samarbeta, att konstant tjafsa med vuxna, kanske ta till våld på ett sätt som barnet borde vuxit ur. Ja helt enkelt avvikande saker.Anonym (Nej) skrev 2017-01-13 20:07:29 följande:
Trygga barn med god anknytning trotsar. De starka och tryggaste barnen trotsar mest, är min erfarenhet. Det har inte med dålig anknytning att göra.
-
Litar barnet på de vuxna i sin närhet. Det är det som det i grunden handlar om.Anonym (Undrar) skrev 2017-01-13 20:54:02 följande:
Hur skulle ni beskriva dålig anknytning hos en 6-åring då?
Kommer barnet till dig (eller någon annan som det borde lita på) med sin oro och sina funderingar?