Hur identifiera dålig anknytning?
Beteendestörningar.
Beteendestörningar.
Kan du utveckla lite?
Hur skiljer man det från mer 'normal trots' då? Och hur kommer man tillrätta med det? Eller är det kört om det inte blev rätt innan barnet fyllde 2...?
Hur skiljer man det från mer 'normal trots' då? Och hur kommer man tillrätta med det? Eller är det kört om det inte blev rätt innan barnet fyllde 2...?
Vet inte om jag misstänker något. Men bara en tanke som snurrar lite...
Det är kanske mer så att jag fått för mig att jag har bättre anknytning till mitt andra barn. Men jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag känner så.
Mitt första barn är en mycket större utmaning att vara förälder till. Han är extra allt liksom. Ett sk plus-barn kanske. Det är svårt att hitta lugn och harmonisk tid tillsammans, känns som att större delen av vårt umgänge går åt till negativa saker, tillsägelser av olika slag.
Mitt andra barn är helt olika. Där är det mesta lätt helt enkelt.
Och trots att vi jobbar hårt för att ge båda barnen en trygg och lycklig uppväxt så maler det en ständig oro över att det inte är tillräckligt.
Så har jag väl börjat tänka att det kanske beror på bristande anknytning på något sätt, men jag vet inte hur jag kan ta reda på om så är fallet...
Trygga barn med god anknytning trotsar. De starka och tryggaste barnen trotsar mest, är min erfarenhet. Det har inte med dålig anknytning att göra.
Hur skulle ni beskriva dålig anknytning hos en 6-åring då?