Anonym (Undrar) skrev 2017-01-13 23:35:06 följande:
Vet inte om jag misstänker något. Men bara en tanke som snurrar lite...
Det är kanske mer så att jag fått för mig att jag har bättre anknytning till mitt andra barn. Men jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag känner så.
Mitt första barn är en mycket större utmaning att vara förälder till. Han är extra allt liksom. Ett sk plus-barn kanske. Det är svårt att hitta lugn och harmonisk tid tillsammans, känns som att större delen av vårt umgänge går åt till negativa saker, tillsägelser av olika slag.
Mitt andra barn är helt olika. Där är det mesta lätt helt enkelt.
Och trots att vi jobbar hårt för att ge båda barnen en trygg och lycklig uppväxt så maler det en ständig oro över att det inte är tillräckligt.
Så har jag väl börjat tänka att det kanske beror på bristande anknytning på något sätt, men jag vet inte hur jag kan ta reda på om så är fallet...
Alla barn har sina egna personligheter. Vissa är lugnare och andra inte. Jag skulle gissa att ditt barn blivit lite mer självständig och kanske en trotsålder? Kanske är det hur saker och ting var förr du saknar?
