Inlägg från: blomman 2 |Visa alla inlägg
  • blomman 2

    Största förändringen efter barn!

    Det viktigaste av allt är att ni båda VILL bli föräldrar lika mycket,det är en stor förutsättning för att lyckas med sitt föräldraskap och nya utmaningar. Självklart blir det en enorm förändring på flera plan,framförallt går inte era intressen/behov först längre utan barnets. Det går sällan att förutspå hur saker och ting kommer att bli när man får barn,det mesta växer man in i. Något som är viktigt i alla fall är att diskutera mycket med varandra,att man har någon slags samsyn. Självklart har man inte samma slags frihet som innan man fick barn,och i mitt fall så saknade jag den inte alls på samma sätt de första 3-4 åren. Med god planering så kan man ge varandra utrymme för egentid/intressen vid sidan av föräldraskapet,ni är ju två. Sedan kommer allt "det där" med rutiner...vilket är väldigt viktigt att ha när barnet växer upp. Det ger trygghet och barnet vet vad som väntas. Dvs: rutiner är som en inre klocka hos barnet. Det är mycket kring det praktiska när barnen är små,många tider att passa som måltider och barnets sömn. Sedan oron när barnen blir sjuka och är oroliga och man inte är van vid det och inte riktigt vet vad man skall göra. Man är alltid lite oroligare med det första barnet. Sedan när man börjar att arbeta igen är det tufft med allt vabbande...man inser inte hur ofta små barn blir sjuka/förkylda/feber/tänder de första 3 åren. Jobbigt att ringa chefen och utebli från jobbet vid vabb,men där kan ni turas om. Sedan är det självklart så fantastiskt roligt och spännande med att bli förälder att det jag rabblade upp lätt glöms av ALLT man FÅR tillbaka! Jag blev ensamstående när jag fick barn och jag klarade det! Nu är mitt barn i skolåldern och det som är tufft idag är att rodda allt själv med att hitta på maträtter ( aldrig gjort "barnmat") sedan handla den och laga den. Göra allt i hemmet som kräver mer än en vuxen börjar att slita på mig..så ni behöver samarbeta så inte den ena tar största lasset kring barn och hem. Två nattarbetande föräldrar vet jag inte så mycket om...arbetar själv dagtid...men att arbeta över finns inte i min värld just nu,mitt barn är min karriär för tillfället och det känns väldigt bra att kunna ge hen min tid. Hoppas att det här fick er att se på föräldraskapet på ett positivt sätt,stort lycka till!

  • blomman 2
    Jubilee skrev 2017-01-15 22:51:15 följande:

    Någon av oss kommer ju att få byta skift om det inte blir så att jag börjar studera.

    Så de kommer ju antagligen bli så att min sambo fortsätter jobba natt och jag dag.

    Det känns som att ni alla är ganska eniga om vad som har varit den största förändringen och jag måste säga att jag är lite lättad. Men jag tror att jag fortfarande kommer få en rejäl chock.

    Min mor o far har alltid sagt att dom alltid har velat vara med oss. Att det har varit viktigast för dem. Jag hoppas verkligen att vi också kommer att känna så. Men jag är lite rädd för skuldkänslorna som kan tänkas komma när man just känner att man skulle behöva vara ifred... för att tex plocka ur diskmaskinen el ta en dusch el kanske läsa den där boken.

    Hur hanterar ni de?


    Jag reagerade lite på en sak som du nämnde...att det antagligen blir så att din man jobbar natt och du dag...Det låter som att du kommer att få ta det mesta av markservicen...om han inte har lediga dagar förstås...annars blir det tufft för dig,speciellt när man är två vuxna och räknar med viss hjälp...Det kan lätt uppstå konflikter kring det...Tänker även på det du säger om att studera...det kan också vara väldigt tufft när man får barn,att orka båda delarna samtidigt. Visst,många gör det,men jag undrar om det verkligen är så bra....Sedan skall du inte ha dåligt samvete för att du sätter dina behov först ibland...du är också viktig,det ska du visa ditt barn. Att ta en dusch måste man ju,ofta med dörren öppen och barnet inom synhåll förstås..hihi...
  • blomman 2
    Polett skrev 2017-01-15 23:18:15 följande:

    Tror att man får lära sig leva med skuldkänslorna som mamma. Även fast man inte borde ha det. Jag får mest skuldkänslor när man pratar med andra mammor som har två eller tre barn. Och jag är slut av ett barn och vill ha egentid. Då känner man sig väldigt dålig... och man får ju höra också att ett barn är rena semestern. Så man vågar ju knappt klaga.


    Jag har också ett barn och kan känna som dig! Fast...jag tänker också att de som har fler barn slipper känna dåligt samvete att hitta på stimulerande aktiviteter mm då barnen kan aktiverar varandra...Det hänger mycket på mig som vuxen att se till att mitt barn får stimulans. Ingen överdriven stimulans,men kompisar och så...mycket planerande och fixande i alla fall.
Svar på tråden Största förändringen efter barn!