• Anonym (Marie)

    Berätta eller inte?

    Hej!

    Min mans bror och hans fru skilde sig i höstas efter ett drygt 20 årigt förhållande och 3 barn (8, 12 och 17 år gamla). Idag är de inte så bra vänner. Hon har en ny.

    Det som vi visst (och hennes man också) var att hon varit otrogen för drygt 10 år sedan.

    Igår kväll fick vi reda på att hon för 2 år sedan varit otrogen med en bror till hennes man och en kusin till hennes man (dvs bror och kusin till min man med). Dessutom hade hon sagt till en arbetskamrat att hon var osäker på om hennes man var pappa till deras yngsta barn.

    Så nu är frågan. Skall vi berätta för min mans bror eller inte? Skall vi tipsa honom att göra faderskapstest? Skall vi berätta om den andra broren och kusinen?

    Hjälp oss!

  • Svar på tråden Berätta eller inte?
  • Anonym (Marie)

    Hej "Risk"!

    Både ock tycker jag.

    Dels för vår egen skull. Vi har visst det drygt 1 dygn och de är de enda tankarna som snurrar runt. Känns som ett jäkla svek mot bror/svåger och inte berätta det och det kommer fram om några år. Då kan jag inte se honom i ögonen och säga att vi inte visste. Lätt att det kommer fram.

    Angående faderskapet så vore det ju hemskt om det blir aktuellt med en donation eller om hans fd säger något. Visst hon är 8 år till våren, men det är ju bättre att veta ju tidigare.

    Dels är vi ju rädda för att de kanske blir ett par igen (även om den risken känns liten nu, men man vet aldrig). Då känns det lite så dags att berätta det.

    Hade jag varit honom hade jag ju inte velat umgås med min bror eller kusin heller. Kanske att han skulle veta och själv göra valet.

    Vi känner också att det blir svårt nästa gång vi träffar kusinen och den broren som hade en affär med henne.

    Dessutom vill vi inte se det svinet till fd svägerska och det är ju lite svårt att undvika det om vi inte berättar varför.

    Vi bor i ett litet samhälle där alla känner alla.

    Rykten sprider sig lätt. Vi känner att vi bör säga detta så han hör det bland de första och inte sista i byn... .

  • Anonym (Kille)

    Berätta för pappan vad ni hört. Relationen är ju redan pajjad med frun. Vad mer oroar ni er för?

    Jag hade känt mig grymt lurad om det kommer fram när barnen är vuxna att jag inte var pappan. Det hade varit en total livslögn.

  • Anonym (Marie)

    Det vi oroar oss för är ju att berätta att hon varit otrogen med hans bror och kusin. Vi och han umgås såklart med dem. Kommer ju inte till att bli en lätt situation. Får jätteont i magen bara tanken på att deras föräldrar får reda på det.

    Sen finns ju en liten risk att ryktena inte stämmer...

    Dessutom blir det ju jättetråkigt såklart om han inte är pappan. Kanske bättre att vara lycklig ovetande...

  • Anonym (Petra)
    Anonym (Marie) skrev 2017-01-18 10:53:55 följande:

    Tack för alla svar!

    Tyvärr är vi väl lite villrådiga ännu.

    Min man ringde till en familjerådgivare igår och hon tyckte inte att vi skulle berätta det. Hon tyckte att det gått för lång tid (2 år sedan otrogen med mannen släktingar och dottern som var osäkert om han var pappa till fyller 8 år till våren).

    Jag känner att det blir väldigt svårt att berätta för mannen till den som varit otrogen. Blir ju inga roliga släktmiddagar framöver. Kan vi ens berätta för min mans föräldrar. Tänk att ha en son som har legat med den andra sonens fru! Kanske de tar avstånd ifrån oss och tycker att vi är konstiga som sprider "rykten".

    Samtidigt känner jag att vi måste berätta det. Jag kan inte gå och hålla tyst om detta för evigt.


    Oj så svårt. Hade kanske berättat om det var min bror. Men bara för honom. Inga föräldrar, andra bröder eller kusiner osv. Mannen här kanske faktiskt redan vet om detta och gjort en lösning eller inte bryr sig. Å andra sidan har familjerådgivaren rätt i att det gått två år. Vet inte om man ska riva upp gammalt. Och gör det absolut inte för att ni inte kan bära på detta. Detta skulle kunna skapa ilska, sorg och förvirring för flera personer och särskilt barnet. Ibland ska man helt enkelt inte lägga sig i. Svårt.
  • Anonym (Oh)
    Anonym (Marie) skrev 2017-01-18 10:53:55 följande:

    Tack för alla svar!

    Tyvärr är vi väl lite villrådiga ännu.

    Min man ringde till en familjerådgivare igår och hon tyckte inte att vi skulle berätta det. Hon tyckte att det gått för lång tid (2 år sedan otrogen med mannen släktingar och dottern som var osäkert om han var pappa till fyller 8 år till våren).

    Jag känner att det blir väldigt svårt att berätta för mannen till den som varit otrogen. Blir ju inga roliga släktmiddagar framöver. Kan vi ens berätta för min mans föräldrar. Tänk att ha en son som har legat med den andra sonens fru! Kanske de tar avstånd ifrån oss och tycker att vi är konstiga som sprider "rykten".

    Samtidigt känner jag att vi måste berätta det. Jag kan inte gå och hålla tyst om detta för evigt.


    Du ska berätta sanningen. Förr eller senare kommer den ändå ut. Hade nån hållit nåt sånt inne så hade jag aldrig förlåtit personen. Om det nu är sant att han inte är pappan så betalar han ju underhåll för ett barn som inte ens är hans. Barnet har rätt att veta vilka sina föräldrar är.

    Fram med sanningen och ställ de alla mot väggen. Ett faderskapstest skall tas.
  • Anonym (Oh)
    Anonym (Petra) skrev 2017-01-18 13:38:31 följande:
    Oj så svårt. Hade kanske berättat om det var min bror. Men bara för honom. Inga föräldrar, andra bröder eller kusiner osv. Mannen här kanske faktiskt redan vet om detta och gjort en lösning eller inte bryr sig. Å andra sidan har familjerådgivaren rätt i att det gått två år. Vet inte om man ska riva upp gammalt. Och gör det absolut inte för att ni inte kan bära på detta. Detta skulle kunna skapa ilska, sorg och förvirring för flera personer och särskilt barnet. Ibland ska man helt enkelt inte lägga sig i. Svårt.
    Mannen har rätt att få veta om han är pappan eller inte. Ilska, sorg och förvirring far helt enkelt tas. Familjerådgivningen har fel för det är aldrig försent. Bättre nu än om flera år.
  • Påven Johanna II
    Anonym (Marie) skrev 2017-01-18 13:34:37 följande:

    Det vi oroar oss för är ju att berätta att hon varit otrogen med hans bror och kusin. Vi och han umgås såklart med dem. Kommer ju inte till att bli en lätt situation. Får jätteont i magen bara tanken på att deras föräldrar får reda på det.

    Sen finns ju en liten risk att ryktena inte stämmer...

    Dessutom blir det ju jättetråkigt såklart om han inte är pappan. Kanske bättre att vara lycklig ovetande...


    Ja, jag tillhör sannerligen inte dem som tar lätt på otrohet, men med det sagt så tycker jag att dina reaktioner på det som hänt tar sig väldigt märkliga proportioner. Svårt att träffa kusinen och brodern (som det heter) och vill undvika "svinet" till före detta svägerska... Oroa sig för föräldrarna - alla inblandande är väl vuxna? Detta låter extremt överdrivet och konstigt i mina öron. Du/ni kanske ska överlåta reaktionerna till dem som är direkt berörda av detta och det kan väl knappast sägas vara ni.
  • Anonym (Petra)
    Anonym (Oh) skrev 2017-01-18 13:54:21 följande:

    Mannen har rätt att få veta om han är pappan eller inte. Ilska, sorg och förvirring far helt enkelt tas. Familjerådgivningen har fel för det är aldrig försent. Bättre nu än om flera år.


    Fortfarande kanske mannen väljer att inte göra något med informationen. Han kanske inte vill ha ett faderskapstest.
  • Anonym (Oh)
    Anonym (Petra) skrev 2017-01-18 14:17:49 följande:
    Fortfarande kanske mannen väljer att inte göra något med informationen. Han kanske inte vill ha ett faderskapstest.
    Knappast. Det kommer säkert att hända.
  • Anonym (Ja!)

    Ja ni ska berätta. Man ska alltid berätta. Taskigt att veta och lämna den som har mest med det att göra utanför.

Svar på tråden Berätta eller inte?