• fannny

    Äggplock - inte alls farligt! :)

    Hej! Vill bara lugna alla inför äggplock, efter att ha läst en del "skräckhistorier" här på FL. Det var inte alls farligt! Jag var förberedd på att det skulle göra ont, men icke :)

    Nu ska vi göra ivf första gången och jag hade förväntat mig smärta som när ja satte in spiral - men det kändes ingenting alls. Visst var det nervöst: jag fick ta av mig alla vanliga kläder och byta om till en jättesexig sjukhusskjorta, strumpor och roliga sjukhustrosor, min karl fick en blå rock (haha) och hårnät - han borde fått skäggnät också, men sånt hade de inte ;) Samt rosa foppatofflor. Sen fick vi komma in i en större gynsal, typ lite operationsaktig. Fick nåt lugnande så jag blev jättesömnig ("Fredag!" sa sjuksköterskan, haha...) och sen tog själva ingreppet bara några minuter. Det enda jag kände var ett MINIMALT stick, typ "inbillar jag mig eller kändes det lite där?" Sen tillbaka till vårt lilla rum där det serverades enkel frukost, jag fick kissa så de såg att kissandet inte påverkats av medikamenten.

    Det enda som var lite jobbigt var den extrema tröttheten resten av dan, vet inte om d berodde på läkemedel eller att det är känslomässigt omvälvande. Förmodligen både och. Sov som en stock och så även idag, dan efter. Så rekommenderar att inte gå till jobbet dan efter heller, man behöver den där extra dan för att sova ut.

    TIPS: drick mycket vatten efter äggplock, jag blev lite förstoppad eftersom tarmarna slappnar av pga läkemedel. Gör en fet smoothie på 2 frukter, tex apelsin, häll i linfrön eller chiafrön samt vetekli vilket stimulerar tarmarna. Sätt upp fötterna på en pall vid toabesök, så blir d enklare att skita :)

    Se även en mysig feelgood-film och tänk på att du inte är ensam om allt detta :)

    Kram!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-01-18 11:57
    Vill tillägga att katrinplommon också är bra för magen :) Samt att detta såklart e min personliga upplevelse, kanske var ja "lättplockad" och det är svårare för andra.

  • Svar på tråden Äggplock - inte alls farligt! :)
  • fannny
    Anonym (Samma här!) skrev 2017-01-18 11:59:29 följande:

    Så upplevde jag också äggplock. Hade föreställt mig att det skulle göra ont, efter alla skräckhistorier jag hade läst. Jag berättade för läkaren och han sa att äggplock inte ska kännas ALLS. Och helt rätt så kändes det inte alls, kände som små "stick" eller hur man ska förklara det när äggblåsorna spräcktes, men det gjorde varken ont eller var obehagligt. Tog bara några minuter och då plockade de ändå över 20 ägg.


    Oj, många ägg :) Roligt att höra att äggplocket inte känts för fler! :) Har ni gjort ivf nyligen?
  • fannny
    engsan skrev 2017-01-18 13:09:19 följande:

    Så skönt för er!
    Jag upplevde det som fruktansvärt första äggplocket men då hade dom svårt att komma åt blåsorna också!
    Andra gick något bättre och nu sista var lättast av dom alla! Men jag har väldigt låg smärttröskel också! Så det är väldigt individuellt hur det känns!
    Dom råkade punktera en cysta på mig så jag hade extremt ont i magen efter plocket, nästan en vecka, så jag skulle också säga stanna hemma minst en dag, eller fler om man kan! När man går igenom en ivf tycker jag man kan vara hemma någon extra dag OM man känner att man har möjlighet!
    Lycka till med era återföringar :)


    Aj då :P Gjorde det ont när själva blåsan punkterades då, eller? Då tolkar jag det som att det gick bra på tredje försöket - grattis! :) 
  • fannny
    Anonym (Nja) skrev 2017-01-18 18:22:30 följande:
    Är glad för din skull men tyvärr beror det på många faktorer. Det handlar tyvärr inte endast om personlig smärttröskel och om du är "lättplockad" eller ej utan kroppen kan reagera olika på både hormonerna, äggplocket och själva smärtan. Mitt första äggplock var som du beskriver, lätt och snabbt! Endast små ministick och då fick jag inte ens så mycket smärtstillande pga ville vara helt med på skärmen och vad de gjorde.

    Äggplock nummer två oroade mig inte det minsta, men då gjorde det helt plötsligt jätteont! Jag tål vanligtvis smärta bra, men trots höga doser morfin rann tårarna varje gång kanylen gick in. Det gjorde fruktansvärt ont och efteråt förklarade läkaren att kroppen kan reagera sjukt olika dels av sig själv och hur den mår i sig själv för tillfället, och dels kan äggstockar och underliv må lite som en berg-och-dalbana under en ivf. Det kan ändras snabbt. Det fick jag erfara vid mitt tredje äggplock.

    Inför det tredje var jag nervös och fick lugnande innan pga förra gångens smärta. Men.. denna gång kändes ingenting!!! Sååå skönt! Men, då blev jag istället jättedåligt två dagar efter plock och det visade sig att jag fått en infektion med hög feber som följd.

    Så: äggplock kan vara smärtfritt. Men man får ändå komma ihåg att det är ett ingrepp och med ingrepp kommer tyvärr risk för komplikationer. Menar inte att du har fel ts, menar bara att även de "mest lättplockade" och okänsliga tyvärr kan drabbas av smärta och komplikationer oavsett förutsättningar.
    Ja, absolut - detta var ju min personliga upplevelse, som nämnt. Ville bara meddela att det inte behöver göra ont, så som jag trodde innan. Att alla skräckhistorier inte betyder att det inte kan gå finfint för en viss person :)
  • fannny
    uska81 skrev 2017-01-18 18:29:13 följande:

    Mina äggplock gjorde inte ont, men efteråt hade jag såna smärtor att jag knappt kunde gå.... smärtorna höll i sig ca 12 timmar.


    Usch då :/ Jag har bara varit orolig i magen, men det kan jag stå ut med. Är det inte värre, så att säga :) Men just det där med direkta smärtor är aldrig kul!
  • fannny
    Anonym (Samma här!) skrev 2017-01-18 21:18:49 följande:
    Ja några månader sen, tyvärr blev det inget. Det var vår enda och sista chans.
    Oj, varför sista chansen? Är äggen slut? Kram 
  • fannny
    engsan skrev 2017-01-18 21:50:11 följande:
    Hela äggplocket gjorde lika ont så jag kände ingen skillnad på punktering av cystan och blåsorna.
    Men väldigt ont ingen vecka efter. Fick en hästdos antibiotika direkt i blodet efter plocket.
    Ja det har gått bra nu med vårt sista försök i oktober. Är idag gravid i vecka 15.
    Men vi har fått kämpa. Totalt försökt i 5,6 år med 2 fördröjda missfall i bagaget efter pergotimebehandling och sista året med IVF försök! Men det kanske kan skänka er lite hopp att det kan gå till slut. Jag har även pcos och hypotyreos som försvårat våra chanser men det gick tillslut!
    Hej igen :) Ja, det skänker absolut hopp, tack! Hoppas bara inte vi måste gå igenom massor av försök nu... Blev gravid på första försöket för ett drygt år sen, men förstod det inte förrän 2 månader in då ja brjade blöda. Visade sig vara ett X. Andra äggledaren visade sig åxå vara skadad. Men förr eller senare!! Det viktiga är ju att det blir nåt någon gång - och att man inte blir helt knäckt av allt :/ Nu har vi tydligen 7 befruktade ägg och får veta mer om kvalitet på återföringsdagen fredag - NERVÖS :) :P kram
  • fannny
    engsan skrev 2017-01-19 09:10:35 följande:
    Vi får hålla tummarna att ni slipper många försök. Det är hårt att gå igenom detta, det slet betydligt mer på oss än vad jag trodde. Men går det tillslut vägen så är det ju värt allt. Vi hade så långt till kliniken också, 45 mil enkel väg, så det blev väldigt omständigt varje resa dit!
    Hur gammal är du och har ni försökt länge?
    Jag är 35, har försökt sen slutet av sommaren 2015 då vi blev gravida direkt - men det visste jag inte förrän 2 månader senare då jag plötsligt började blöda (X). Blev av med ena äggledaren. Eftersom doktorn sa att mina andra äggledare såg "helt normal" ut trodde vi på det och försökte i 8 tröstlösa månader - helt i onödan, eftersom d visade sig att äv den andra äggledaren va skadad/no good. J-vla läkarskit.

    Så hösten har bara bestått i att vänta i vårdkön på ivf. Mannen har bra spermier o jag bra ägg. Det blev iaf inget tjafs när vi väl kom dit, typ att de ville vi skulle försöka mer eller nåt - de verkar jätteduktiga. Samt bor nån halvtimme från kliniken, så hoppas detta går vägen nu... Insättning imorn :D Så nervös, vågar inte hoppas riktigt.
  • fannny
    engsan skrev 2017-01-18 21:50:11 följande:
    Hela äggplocket gjorde lika ont så jag kände ingen skillnad på punktering av cystan och blåsorna.
    Men väldigt ont ingen vecka efter. Fick en hästdos antibiotika direkt i blodet efter plocket.
    Ja det har gått bra nu med vårt sista försök i oktober. Är idag gravid i vecka 15.
    Men vi har fått kämpa. Totalt försökt i 5,6 år med 2 fördröjda missfall i bagaget efter pergotimebehandling och sista året med IVF försök! Men det kanske kan skänka er lite hopp att det kan gå till slut. Jag har även pcos och hypotyreos som försvårat våra chanser men det gick tillslut!
    Förrresten, stort grattis till grav :D Kan du njuta nu när det funkat? Eller är det fortfarande mkt oro? Hoppas du njuter av bara den :) 
  • fannny
    engsan skrev 2017-01-19 09:56:24 följande:
    Jag är också 35 :)
    Tråkig missbedömning av läkaren. Varje vecka som går känns som ett år när man inget hellre vill än att bli gravid.

    Vi blev gravid två ggr med hjälp av pergotime stimulering men båda ggr blev det fördröjda missfall!
    Sen efter det sista missfallet blev vi inte gravida fler ggr fast vi försökte i ett år till så då blev det remiss för ivf. Vårt första ivf försök tog inte alls. Vårt andra blev det ingen återföring alls av och som sagt nu på tredje och sista försöket så lyckades det.
    Nja.... kan inte säga att jag kunnat njuta. Analyserar varje liten känsla i magen... men vi har gjort två ultraljud efter vägen hit som lugnat mig lite. Ett i vecka 7 och ett till just före jul i vecka 11! Nu är tanken att vänta till rutinultrat som vi har 16 feb! Hade en liten blödning för någon vecka sedan som gjorde mig väldigt orolig men det var så lite och bara den kvällen så det blev ingen koll efter det. Nu känner jag mig något lugnare, och efter rul kommer jag nog kunna slappna av och njuta om det visar ok!
    Jag håller tummarna hårt för er i morgon, vet precis hur det känns!
    :) Vad jag förstått används pergotime stimulering när ägglossningen inte funkar riktigt som den ska, har jag förstått rätt? Vad var d som gjorde att det inte blev nån återföring av, är det när inga ägg blivit befruktade? Jag har som nämnt inga fungerande äggledare kvar, så ivf är det som gäller för oss.

    Ja, förstått att det är jättevanligt med små blödningar eftersom allt växer i livmodern - men det är klart man blir orolig ändå :S Men är d missfall lär blödningen ju öka, eftersom allt ska ut. Så det är nog ingen fara :)

    Oj så många frågor som dyker upp i skallen, jag är verkligen nybörjare! Vi fick tydligen 7 av 9 ägg befruktade, så imon får vi veta mer om kvalitet och så. När det gäller det här med äggantal sa sjuksköterskan att "Vi vill ha kvalitet - patienterna vill ha kvantitet!" Haha. Då påpekade jag att jag naturligtvis vill ha det dom vill ha! Hellre bättre ägg o färre. Men va jag förstår är 7 befruktade ägg ganska bra.

    Jaha, nu får jag väl försöka koncentrera mig på jobbet här då då... ;) 
  • fannny
    engsan skrev 2017-01-19 11:33:03 följande:
    Ja jag fick pergotime för min pcos, dvs jag har mkt äggblåsor men dom utvecklas inte så det blir ingen egen ägglossning.
    Vi har fått ca samma ägg antal som du vid våra uttag, men vid andra försöket klarade inte min sambo av att lämna spermaprovet. Det var mkt som strulade och pressen blev för stor så vi la ner det försöket!
    Ja det sa dom åt oss också, att hellre mindre antal med bra kvalité än tvärtom. Men dom vill inte ha för få heller, det ska ju finnas nog för att få några befruktade också. Men nu har vi både spermier och ägg i frysen samt några befruktade så vill vi någon gång försöka igen så finns det. Men det är tveksamt! Orkar nog inte gå igenom allt igen!
    Vi har båda varsitt barn sedan tidigare. Vi får som en sladdis nu. Sambons son är 20 år och har just blivit pappa själv och jag har en dotter som är 11 år. Fick henne naturligt men var ju lite yngre då! Bara fråga om det är något jag kan svara på så gör jag det gärna. Har ju dock mest bara personliga erfarenheter men vet att det är skönt att skriva av sig lite. Hade jättebra stöd av några tjejer här på fl som gick genom samma! Vi har alla tre lyckas :)
    Aha, förstår. Lär mig mycket nu... Kan verkligen förstå att det är tufft även för männen, även om det är vi som tar sprutor mm. Att pressa sig själv på det viset kan ju inte va kul, så jag har försökt peppa karlns självförtroende på det området, lite diskret sådär utan att det blir uppenbart :) Samtidigt har han ju inget att va osäker över, det är ju mig de e fel på :( 

    Ja, nånstans får en ju bestämma sig för att vara nöjd :) ! Vi satsar på två.

    Tack så himla mycket, hör absolut av mig vid frågor! Det betyder mkt :) FL är ju lite irriterande med alla skräckhistorier överallt men samtidigt är det jättebra att ha folk att skriva till o fråga om erfarenheter! Och så himla kul att det lyckades för er alla tre som följdes åt :D :D Så fint.
  • fannny
    engsan skrev 2017-01-19 19:34:17 följande:
    Ja jag upplevde att min sambo hade det jobbigare med ivf än vad jag hade. Hos oss är problemet också hos mig, men han hade skit jobbigt att prestera på beställning. Speciellt när vi hade så långt dit till kliniken också, han var ju tvungen att lämna provet där efter att ha kört bil i typ 4 timmar och rummet för att lämna provet var ju inte heller så där tilltalande direkt! Sprutorna upplevde jag inte som jobbiga. Det var typ det enklaste i behandlingen tyckte jag.

    Jo det finns av alla sorter här på fl, men tack och lov kan man ju välja vilka man skriver med och ignorera resten. Man får ta allt med en nypa salt, men jag tycker det är så intressant att höra andras erfarenheter och upplevelser, och så får man ju ha det bakom örat att det är ju inga doktorer man pratar med!

    Vi var tre tjejer som följdes åt, alla tre med samma problem som mig, dvs pcos och hypotyreos och under ivf behandling! Det var så skönt att ha någon att ventilera med som förstod exakt vad man går igenom.
    Har en till grupp jag följer som dom flesta kämpar på med sina behandlingar!
    Ja, gud vad jobbigt med en massa bilkörande och så långt! Och att anpassa jobbet är ju också en kul utmaning :P 

    Har faktiskt en fråga, hur mycket B12 bör man äta? Jag har "bara" ätit 2,5 mikrogram (µg) vilket finns i vanliga kvinno-vitamintabletter. Men ser nu att det står 1 mg, alltså MILLIgram, i pappren... :S Det är ju sjukt mycket mer.

    Borde jag ätit mer? Men ett helt mikrogram finns ju inte som receptfritt och jag har inte fått nåt recept och dom har inte sagt nåt om detta alls... Gud så mycket att tänka på! Tänk om man gör fel... 
  • fannny
    engsan skrev 2017-01-20 11:35:59 följande:
    Hm...alltså har ivf kliniken bett dig ta extra B12?
    Det har jag inte tagit under vår behandling.
    Jag fick rekommendation att börja med folsyra så fort vi viste att behandling blir av. Hann äta dom nästan ett år från start tills positivt gravtest.
    Men om man läser om b12 så får du ju mkt av dom vitaminerna bara genom maten, så om du tänker att du tar tabletter plus set du får via födan så blir det ju betydligt mer än vad enbart tabletter tillför. Men jag är väldigt dålig på sånt där, kanske kan fråga på Apoteket?!
    Du får ju mkt b12 via kött, mjölk, ägg osv!
    Nu är vår lilla blubb insatt :) Hoppashoppashoppashoppas.

    Det stod 1 mg på ett av typ 100 papper vi fått, upptäckte jag. Så ja, de rekommenderar det men tydligen inget avgörande. Sjuksköterskorna (eller om de var läkare) som satte in skrattade och sa att de båda fött barn helt utan B12-tillskott, så det skulle säkert gå bra för mig också :) Pust. Fast har ändå köpt sk. "Behepan" asså B12 1 mg (milligram), som de har BAKOM kassan på apoteket, då de är så starka - därför ja aldrig sett dem i hyllorna :P Jag kollade bara vanliga vitamintabletter o dom har typ 2,5 MIKROgram (alltså sjukt mkt mindre än 1 milligram), vilket även är Livsmedelsverkets råd till gravida kvinnor. Så en himla dunderdos, m a o.

    Tror att B12 fungerar tillsammans med folsyran på nåt vis, har heller inte stenkoll. Och både folsyra & B12 finns ju i vanliga vitamintableter. Plus, som du skriver - man får det ju via maten åsså!

    Så nej, tror inte jag hade behövt hetsa upp mig ;) Man är bara så himla känslig & det känns som att det är tusen saker att ha koll på... Valde bort sushi idag "för säkerhet skull" trots att de nya råden säger att det går alldeles utmärkt om det inte är typ gammal sunkig sushi :) Fast senare kan man kanske börja chilla lite mer...!

    Så önskar dig helt enkelt en chill helg och många härliga tankar på er växande bebis!! 
  • fannny
    engsan skrev 2017-01-20 21:10:51 följande:
    Så roligt med återföringen, håller alla tummar och tår att det går vägen!

    Det är en riktig berg och dalbana med alla hormoner så det är inte så konstigt att man hetsar upp sig mellanåt. Man vill ju göra allt rätt och riktigt för att ha så stora möjligheter att lyckas som möjligt. Lätt att man över analyserar saker men man gör ju det av en anledning!
    Trevlig helg till dig med!
    När har ni fått test dag?
    Kram
    Tredje februari :S :S :) Så ja - jag har redan börjat känna efter i kroppen ;) Men gissar att det ändå tar en stund innan det börjar hända nåt, om d funkat. Inatt hade jag lite lätt värk i livmodern, men det kan ju vara Lutinus-tabletterna åsså vad jag förstått. Typ att dom ger symtom i stil med graviditet - vilket i sin tur kan ge liknande känslor som inför mens, haha... Ont i brösten men det hade jag före återföringen åsså. Så får väl va beredd på ALLT.

    En liten fråga, vad händer nu typ? Om det INTE funkat, kan ja få mens när som helst eller kommer den efter cirka 2 veckor som i en "vanlig" period? Asså 2 veckor efter ägglossningen...? Insåg igår att jag inte har en aning XD

    Jätterudis, haha! Kram!
  • fannny
    engsan skrev 2017-01-21 13:58:15 följande:
    Alltså lutinus gav mig alla symptom, Både misslyckade gången och den lyckade.
    Typ ont i brösten och mensvärk! Det är väl väldigt olika hur man reagerar men det är mest troligt lutinus du reagerar på så här tidigt! Jag hade inte märkt av min graviditet alls om det inte var för det positiva testet och det kraftiga illamåendet som drog i gång i ca vecka 7! Annars märkte jag nada.....typ vecka 14 har jag börjat få ont i bröstvårtorna igen! Nu i vecka 16 känner jag små fladder i magen någon gång i veckan! :)

    För mig blev det så vid det misslyckade försöket att jag började få bruna flytningar redan på dag typ 11 efter återföring. Så jag förstod att det inte gått. Annars är det väl lika vanligt att man börjar blöda då man skulle vänta sin mens. Det blir ju egentligen samma som vid en naturlig grav. Men lutinus kan väl spöka till det lite, den ska ju hjälpa till att få behålla embryot och kan väl senarelägga mensen något! Vi fick vänta 21 dagar från återföring till test för att dom tyckte två veckor var för tidigt att testa. Men det är olika mellan klinikerna hur länge man ska vänta.
    Det är ditt första barn?
    Ja, antar Lutinus :P Asså, hur räknar man när det gäller vilken vecka man är i - från insättning då eller...? Vid vanlig befruktning räknar man ju från förra mensen, så egentligen minus två veckor - men med oss ivf:are? :O)

    Fick du ett tydligt streck på g-testet? Varför ville dom att ni skulle vänta med testet? Jag tänker oxå att 14 dar e ganska kort tid efter insättningen... Men men. Så härligt med fladder i magen! :D Hört att det även kan kännas lite som en fisk som slår med stjärten.

    Ja första potentiella bebisen här :) 

     
  • fannny
    engsan skrev 2017-01-22 09:34:51 följande:
    När vi plussade så ringde jag kliniken. Hon räknade ut åt oss och sa att man räknar äggplockningsdagen som ägglossningsdag!
    Så då blir det ju samma som vid naturlig grav. Mens ca två veckor före. Och om jag gör en uträkning med tex familjelivs sån där sak man fyller i så använder jag mig av att fylla när jag haft ägglossning. Då stämmer det med hur kliniken räknat.

    Ja jag fick tydligt streck, det var ingen tvekan om att det var positivt. Dom sa att dom sätter alltid 21 dagar. Vet egentligen inte exakt varför men tyckte det var tre långa veckor att vänta. Ville testa i förväg men höll mig. Dom menar väl på att två veckor kan visa men att det är osäkert ändå. Att det är bättre att vänta en extra vecka!
    Jo lite luddig känsla ännu och jag tvekar mellanåt om det är lillen jag känner eller om det är tarmar å sånt men det känns ändå annorlunda. (Fortfarande tveksam att detta är sant liksom ;))
    Hoppas hoppas hoppas verkligen att ni får lyckas!
    Bra att du höll dig! Jag hade nog velat vänta lite till med att testa, vill inte ha nåt jätteotydligt svar som kan tolkas på olika vis, men får väl göra som dom säger ;)

    Kan tänka mig att man ändå fortsätter tolka kroppen hela tiden, typ är det där bebben eller bara gaser...? XD Ibland känner jag att jag nästan e inställd på att det inte kommer funka, typ skulle vi ha sån himla tur att lyckas på första försöket? Vi gjorde ju det förra ggn när det var ett X, så sannolikheten finns ju vicket gör att jag nog har lite höga krav på det hela... typ att det ska funka igen på första försöket, har dessutom väntat så länge redan :P

    Blä, idag har jag ont i ryggen och molande mensvärk, inte kul. Som tur är sitter det på sidan där jag opererade bort äggledaren så det är iaf inget X som känns ;) Det började som ont i sidan/ryggen på mig.

    Hur mår du? Har illamåendet försvunnit? När var d ni skulle få nästa ultraljud?
  • fannny
    engsan skrev 2017-01-23 09:54:35 följande:
    Ja man analyserar som sina chanser hela tiden. Jag hade hört att man brukar säga att 2 av 3 par lyckas bli gravida vid ivf. Och jag hade världens ångest över att två av oss tre som följdes åt här på fl hade lyckats så jag tänkte hela tiden att då är vi det där tredje paret som inte kommer lyckas! Det är en sådan jobbig och energikrävande känsla!

    Illamåendet är mkt mkt bättre och mår endast illa vid ansträngning nu. Ultrat är först 16 feb så det till att vänta!

    Men men det kommer!
    Jaha, jag har för mig att jag läst att typ 80 procent av alla par blir gravida "inom 3 ivf-behandlingar", men då vet jag inte om d gäller just tre försök eller om de menar totalt de 3 hormon-behandlingsomgångar man får offentligt - och det kan ju vara ganska många gånger om man får många ägg till frysen! Jag håller mig långt från statistiken, eftersom den ändå aldrig stämmer på individnivå ;) Men förstår känslan :P Har ändå viss tilltro till oss, eftersom våra respektive bidrag verkar ha trivts ihop tidigare, då lär det ju finnas en chans iaf. Hoppas jag...

    Åh, det är så spännande med ultraljud - även innan ja ens har en bebis i magen ;) Att man kan se allt och så. Så coolt.
  • fannny
    Gena skrev 2017-01-23 10:32:09 följande:

    Jag har gjort fem äggplock och för mig var det busenkelt. Jag såg t.o.m. nästan fram emot det, eftersom jag fick ett väldigt behagligt lugnande medel.

    Vi genomgick IVF pga manlig infertilitet. Jag misstänker att detta bidragit till  att äggplockningen gick så smidigt. Det rör sig om lägre hormondoser  för kvinnan om det inte är hennes "fel" att man måste göra IVF.


    Haha, ja det där lugnande medlet var helt ok :) Blev lite väl yr först, hade svårt att fokusera på skärmen - men sen övergick d i ett trevligt dimmigt läge.
Svar på tråden Äggplock - inte alls farligt! :)