Hur mycket hjälp och stöttning får ni av er partner

Hej!

Hur hjälpsamma är er män nu när ni är gravida? Min man har alltid varit lat men jag trodde att han skulle börja hjälpa till lite mer nu när jag är gravid.

Är i v32 och har ofta väldigt ont numera foglossningar och sammandragningar. Gick bra i början men nu de senare veckorna börjat de kännas riktigt jobbigt.

Känns som jag får göra allt hemma utan avlastning. Han kan ta en promenad varannan eller var tredje dag om jag tjatar. Gör det ibland om jah har mycket ont. Brukar oftast vara värst på kvällen så är då jag brukar vilja ha hjälp, o då har jag redan gått själva kvällspromenadaden så då är der bara att gå ut o kissa hunden lite snabbt.. mår väldigt illa på morgonen igen men har aldrig ens frågat om hjälp för det skulle aldrig hända.

Sköta tvätten gör jag också... han skulle aldrig få för sig att slänga in en tvätt frivilligt... städar är det också jag som gör o ibland kan jag eventuellt få hjälp om ja frågar... nästan alltid jag som plockar ir diskmaskin... byter sängkläder osv... jag som fyller på luften i däcken o fixar bilen om den är trasig... jah som fixar med ekonomi o bank... frågat om han kan hjälpa mig bära när ja har tunga matkassar men då tycker han hellre att jah ska handla flera gånger i veckan o färre saker...känns som jag gör allt o aldrig får avlastning blir snart galen..

Känner ofta att jag skulle vilja lämna min man.... har ni haft samma problem när ni var gravida? Hur mycket tycker ni man ska kunna förvänta dig av sin sambo?

Sjukt...själv är jag sjukskriven halvtid pga stress och är gravid i v 30. När jag lämnat barn på förskola har jag 4 timmar för mig själv innan jag far till jobbet. Denna tid använder jag till att försöka fara och simma, gå promenader eller om jag är helt knäckt ligger jag i soffan och vilar...

när jag åker på jobbet där vid 16.00 hämtar min man på förskolan, gör middag till sig själv och dottern(om inte jag gjort middag vill säga, gör det ibland) diskar bort, dammsugar, rensar kattlådan, skurar, gör i ordning kvälls-mål, byter blöja, borstar tänder på dottern samt nattar henne.

Alltid fint och mysigt när jag kommer hem vid 21.00.

Jag brukar diska på förmiddagarna när jag orkar, starta tvätt och stöka bort så det är hyffsat fint när familjen kommer hem men det tyngsta lasset drar min man just nu som dessutom knappt har ngn fritid. Det är tur att han får lite egen-tid när barnet somnat i af... 

Jag får väldigt dåligt samvete så klart, men orkar inte dammsuga och det finns ju en anledning till varför jag är sjukskriven. Han klagar aldrig utan är så go och fin.

Allså gud vad jag har det bra när jag tänker efter, tar så mycket för givet...