Svårt med att han redan har barn

Tycker du ska bryta, det känns inte som att han är rätt för dig.

Flytta absolut inte ihop! Var särbo ett tag och se hur du känner.

Jag inser att det kanske är dumt att flytta ihop när jag bär dessa tvivel. Samtidigt känns det ofta mycket bättre när vi ses även om jag bygger upp en oro och stress innan. Och mina negativa tankar kommer i högre grad när jag är ensam. Jag känner också en viss åldersnoja och tänker att jag  snart är för gammal för att skaffa egna barn och jag har absolut ingen lust att ge mig ut i någon dejtingdjungel. Många här skulle inte påstå att jag är för gammal (fyller 27 i år).

Jag är också 27 år, född 89. Jag skulle aldrig stanna i ett förhållande där jag inte trivs bara för att jag är 27 år och känner någon ålderspanik. 

Han må vara en toppenman, men om du inte känner att du trivs i förhållandet så tycker jag du ska bryta upp. Men varför är det så hemskt att han har barn sedan tidigare? Jag är ingen psykolog, men det låter som om det är något du borde jobba på. Prata med en psykolog som kan hjälpa dig reda ut dina tankar och farhågor. 

Eller så skiter du i att prata med en psykolog och bara accepterar att bonusfamiljelivet inte är något för dig. Det är inte alla som passar i en bonusfamilj. De bonusföräldrar jag pratat med har många gånger tampats med skuldkänslor för att de inte umgås mer med barnet eller ställer upp mer. Eller så tycker de att det är jobbigt att inte kunna gå runt i underkläder i sitt eget hem när bonusarna är där för de känner inte sig bekväma. Finns många anledningar till varför bonusfamiljelivet kan vara jobbigt. 

Att du inte snart är för gammal för egna barn det inser du ju själv. Jag kan förstå att det är jobbigt att bygga en familj med någon som redan gjort det en gång. Att man inte startar på samma ruta, särskilt när man är såpass ung. Har flera vänner som har bonusbarn och det är inte alltid så lätt och man har både barnet och barnets andra familj att ta hänsyn till. Men att han inte skulle tycka om era gemensamma barn lika mycket det tycker jag du ska släppa, det kommer han med all säkerhet göra. Du måste bara bestämma dig om han är mannen i ditt liv, i så fall kommer ni lösa det mesta. Annars är det bättre att lämna nu.

Vill han ha flera barn?För det är ju viktigt för dig.Sen måste du fundera ordentligt om du vill ha hans son boende vv med dig.Kommer du orka/vilja.Bara du vet svaret.

Nja det låter tveksamt detta. Ett år är inte så länge att ha varit ihop faktiskt, men om du har känt så här hela tiden och inte har kunnat släppa det kommer du nog inte att göra det. Du behöver nog inte oroa dig för att han inte skulle tycka om ev nya barn lika mkt som det äldsta. Kärlek växer, säger man ju. Det är inte så att kärleken inte räcker till barn nummer 2, 3 eller 4, snarare blir den "större" eller "mer". 
Däremot finns nog risken att du inte kommer tycka lika mycket om han förstfödde som om du får en egen eftersom du har de tankar du har nu. Även om du kan "övertala" dig själv att det fungerar och ni skulle kunna bo ihop är det mkt som blir förändrat om man själv får barn. Jag tror att har man inte förlikat sig med tankarna du har kommer det snarare bli sämre i relation till bonusbarnet. Det finns massor med familjer där man älskar sina bonusar men då har de nog inte tampats med såna tankar du har. 

Situationen kommer nog inte bli så mycket bättre. Det är inte rättvist mot barnet om det fortsätter. Vore det inte bättre att bli ihop med en man utan barn?

Tyvärr är detta saker du får förhålla dig till. Det verkar vara tydligt vilka förhållningsregler som gäller. Är han villig att kompromissa i något? Tyvärr tror jag det är svårt att få sådana uppoffringar från någon som ger så klara besked, särskilt efter bara ett års förhållande. Låter som att du är den som får ändra dina planer om du vill vara med denna man. Är du villig att göra det för någon som redan gjort "allt"?