Ny inom området - snälla hjälp mig.

Hej alla!

Förra året träffade jag mannen i mitt liv, det kändes rätt direkt och jag vet att det är han jag vill leva mitt liv med, råder inga tvivel på det. Han har dock i sitt tidigare förhållande försökt skaffa barn (ca 3-4 år sedan) men fått reda på att hans spermier aldrig blir mogna tillräckligt för en befruktning. Vilken diagnos han fick vet jag inte men de fick då välja mellan spermiedonation och adoption för det inte fanns annat att göra. De gick skilda vägar sedan för kvinnan inte ville genomföra det och han kände sig stressad till max pga sorgen.

Jag har trots hans problem valt att leva mitt liv med honom. Båda är för spermadonation men även adoption om det inte skulle gå vägen. Trots att jag beslutat mig för att satsa på dessa alternativ nästa år när vi börjar försöka så är jag livrädd. Livrädd för att det känns som allt hänger på mig och jag har aldrig varit gravid innan (har iofs aldrig försökt). Är så rädd för att inseminationen med sperma ej lyckas och att jag kommer få leva barnlös. Jag vet att det inte finns några garantier men får man försöka hur mycket som helst i t ex danmark? Jag kan inte prata med många om det här pga jag är från en familj där man tkr att barn ska vara biologiskt från båda parter. Snälla familjeliv, ge mig stöttning. Jag drömmer om att bli en mamma i framtiden och kan inte tänka mig ett liv utan barn. Jag kan inte heller tänka mig ett liv utan min man så alternativet att lämna är helt uteslutet.

Några som delar/delat dessa tankar? Har någon fått beskedet att killens spermier inte är mogna nog? Uppskattar alla svar jag kan få. Stor kram till er som kämpar.