Den svenska avundsjukan...

Ja, det är det...

Du har så fruktansvärt rätt där du som flyttade från Sverige. Men missunssamhet är nog svenskens allra största problem. Svensken ,missunnar andra som det går bra för. I grunden har svenskar svårt att känna glädje över att andra lyckas i livet med något de själva inte kan göra...Svenskar dömmer andra på förhand utan att veta ett skit om dennes bakgrund varför den eller  den är si eller så, alla blir dömd a på förhand här. Ser man bara det minsta udda ut, så blir man dömd på förhand på dom flesta ställen. Det bästa man då kan göra är att bara skita i vad andra tycker, och är man dessutom nästan trevligare än andra närr manser udda ut, så är det igen som bryr sig...Men an måste vara stark somperson om man vägrar att se ut som alla andra t.ex.

Så kan man också bortförklara allting för att ingen ska tro att det är tvärtom. Jag bara märker när någon är avundsjuk och missunnar andra när det är något de själv inte har. Man märker det när någon agerar som de gör...Det gäller bara att visa att man är en ännu starkare person än den som är avundsjuk, helt enkelt visa att man skiter i det, menjag ville bara göra ett inlägg här om hur den svenska avundsjukan kan vara...

Det finns så mycket annat än bilar och resor sommankanbli väldigt avundsjuk på att man inte har. För att ta ett exempel, så har jag själv varit väldigt avundsjuk på alla män som fått bli tillsammans med snygg akvinnor, då har jag alltid tänkt, att en såndär snygg kvinna skulle aldrig någonsin vilja hamig, han såg ju mycket ättre ut änmig, på det sättet kan nog många vara avundsjuka  som aldrig får någon partner. Utlandsresoroch bilar däremot har jag aldrig varit avundsjuk på som andra gör. Jag vet at jaghar aldrig  råd med sådant, så varför då ens vara avundsjuk på det. Men flickväänner hade ja g kunat få, men ingen valde mig. Då kan man med räta bli avundsjuk på andra somalltid får någon.

En del människor har ingenting förutom boende och mat,men inget mer. Då är det väldigt svårt att uppskatta det man har,när man inte har något annat alls, där befann jag mig under många  år, och j ag vet hur värdelöst det livet är.