• Anonym (ts)

    storasyster slår lillasyster, orkar inte mer

    Nu skriver jag det jag aldrig trodde jag skulle skriva, jag är på väg att ge upp och behöver tips!

    Jag har en tjej som snart fyller fyra år. För tio månader sen föddes lillasyster och min dotter har blivit en..riktig skitunge rent ut sagt. Hon smäller till lillasyster för jämnan och ger henne tjuvnyp HELA tiden. Jag försöker vara där och avstyra det hela men när de bor i samma hus är det omöjligt att hålla dem isär jämt. 

    Ikväll fick stora tjejen fatt i ajax-flaskan (jag vet, skitdumt att den stod så att hon nådde, men jag tänkte inte så långt..) och sen sprutade ungen medlet rakt i ansiktet på lillasyster. Jag som stod vänd mot diskbänken och lagade mat upptäckte först inte vad hon höll på med. Hör bara ett tjut och jag blir sååååå redigt förbannad. Redan skittrött och noll med tålamod, så stora tjejen får gå in på rummet.

    Hon kommer ut och får äta efter en stund. När jag står och håller på med disken är det dags för nästa grej. Hon sätter på en hård metallhårklämma runt lillasysters öra. Blir så jäkla förbannad att jag är nära att smälla till ungen.. hon får gå in på rummet igen.

    Jag älskar såklart båda mina tjejer. Den stora tjejen är extremt intensiv och kramig, jag ger henne all uppmärksamhet jag kan. Nästan så mycket att jag känner att den lilla tjejen blir lite försummad ibland, för att jag inte hinner mysa lika mycket med henne. Men vad fann ska jag göra med det här problemet?!

    När sambon var hemma med barnen EN dag var han helt svettig efteråt för att stora tjejen var på lillasyster konstant. Om det inte är tjuvnyp så är det händer framför hennes ansikte så att hon inte kan se osvosv... Hon hittar alltid något att göra för att få uppmärksamhet lixom.

    Tror inte detta är jätteovanligt men har någon något tips att ge? blir såååå gaaaaalen på detta.

  • Svar på tråden storasyster slår lillasyster, orkar inte mer
  • Dumbledore

    Oj jösses! Har du kollat så inte bebisen fått i sig något av medlet, eller i ögonen? Det är rätt starkt ju...

    Men. Helt klart är det ju att storasyster har det jobbigt och söker uppmärksamhet. Går hon på förskola? Jag hade tagit upp problemet med bvc och bett om hjälp, och det snarast. Det är inte rättvist mot någon att det är på det här viset.

  • Anonym (ts)
    Dumbledore skrev 2017-01-27 19:55:41 följande:

    Oj jösses! Har du kollat så inte bebisen fått i sig något av medlet, eller i ögonen? Det är rätt starkt ju...

    Men. Helt klart är det ju att storasyster har det jobbigt och söker uppmärksamhet. Går hon på förskola? Jag hade tagit upp problemet med bvc och bett om hjälp, och det snarast. Det är inte rättvist mot någon att det är på det här viset.


    Jag gick in i duschen med henne, men att tvätta en bebis i ansiktet är inte det lättaste. Hon fick panik när jag tvättade henne med strålen, så jag fick ta vatten i handen och försöka göra rent..:( stackars lilltjejen.. usch..

    Ja, stora tjejen går på förskola mån-tors och ledig fredagar. Ibland har jag henne hemma även mitt i veckan för att hon ska känna sig inkluderad.. Men det är nästan dem dagarna som är jobbigast, eftersom stora tjejen får  fler chanser att göra illa lillasyster. Jag säger till henne hela tiden, men det är som att det åker in genom ena örat och ut genom andra.

    Lägger över snuttefilten över lilla tjejens huvud så hon får panik och blir jätterädd. En annan grej är att stora tjejen även har börjat bajsa i trosan minst två-tre gånger per dag, något hon aldrig har gjort förut. Också uppmärksamhetsbeteende tror jag..
  • Dumbledore
    Anonym (ts) skrev 2017-01-27 20:04:34 följande:

    Jag gick in i duschen med henne, men att tvätta en bebis i ansiktet är inte det lättaste. Hon fick panik när jag tvättade henne med strålen, så jag fick ta vatten i handen och försöka göra rent..:( stackars lilltjejen.. usch..

    Ja, stora tjejen går på förskola mån-tors och ledig fredagar. Ibland har jag henne hemma även mitt i veckan för att hon ska känna sig inkluderad.. Men det är nästan dem dagarna som är jobbigast, eftersom stora tjejen får  fler chanser att göra illa lillasyster. Jag säger till henne hela tiden, men det är som att det åker in genom ena örat och ut genom andra.

    Lägger över snuttefilten över lilla tjejens huvud så hon får panik och blir jätterädd. En annan grej är att stora tjejen även har börjat bajsa i trosan minst två-tre gånger per dag, något hon aldrig har gjort förut. Också uppmärksamhetsbeteende tror jag..


    Det är så typiskt, man anstränger sig extra och hittar på mysiga saker och då ballar ungen ur och går bananas. :( Jag tror på att så gott det går ignorera dumheterna hon gör, plocka bara bort snuttefilten från lilltjejens ansikte utan att säga något (och jag vet att det är skitsvårt när man är så arg att man är beredd att sälja ungen), låtsas som att det inte hänt. Kanske har ni fastnat lite i era roller, storasyster gör dumheter och du blir arg. Jag förstår dig verkligen, det gör jag! Man vill ju skydda det lilla barnet, och man är besviken på det stora och man undrar vad man gjort för fel. Involvera henne så mycket det går förstås, hitta på saker med bara henne, lämna lillasyster till barnvakt om inte pappan kan ta henne?

    Men försök att inte låtsas om dumheterna, just då. Ägna dig åt att trösta lillasyster i stället för att skälla på storasyster, för precis som du säger, det går in genom ena örat och ut genom andra. Kolla om det finns någon föräldrakurs ni kan gå på och få lite tips? Många tipsar om boken "fem gånger mer kärlek", det kanske också kan vara något?
  • Anonym (O)

    Förlåt men jag tycker detta är jättekul men mest för jag känner igen mig så otroligt mycket. Jag var 3 när jag fick min lillasyster och min mamma kunde aldrig lämna oss i samma rum. En gång låg hon och sov och jag plockade upp henne, vände henne upp och ner och gick gåendes med min systers fötter i mina händer och sedan bet jag hennes tår framför mamma. Vi hade också en gunga inomhus i dörrkarmen och där stod jag tålmodigt och väntade på att min syster skulle krypa förbi så jag kunde gunga på henne. Hemskt jag vet
    Jag vet dock inte vad min mamma gjorde för att sluta för idag är jag och min syster bästa vänner. Vi bråkar aldrig och har ett fantastiskt syskonskap <3

  • Anonym (Ojoj)

    Oj oj oj... Boka möte med BVC genast.

    Alltså, det här kan låta hårt, och jag vill egentligen inte det eftersom höjas själv har två barn som nästan knäckte mig. Det kan vara så fruktansvärt jobbigt så man vet inte hur man ska klara sig igenom dagen...

    MEN... Du MÅSTE hindra minstingen från att bli utsatt för sånt här. Skala av alla måsten en tid. Ät färdigmat, hyr in städerska, fixa så din man är hemma en tid tillsammans med er, eller vad som som kan underlätta.

    Se sen till att du alltid kan se bebisen, köp en ordentlig lekhage eller något som 4-åringen inte kan komma över.

    Sen tror jag också att du måste försöka sluta bli arg på flickan! Jag förstår din frustration, men hon är ju uppenbarligen avundsjuk och kan nog inte hantera sina känslor. Det är ju ett stort trauma att få ett småsyskon. Om du blir arg och skickar in henne på rummet kommer du bara förstärka att bebisen är förknippat negativa känslor.

  • Dumbledore
    Anonym (O) skrev 2017-01-27 20:32:10 följande:

    Förlåt men jag tycker detta är jättekul men mest för jag känner igen mig så otroligt mycket. Jag var 3 när jag fick min lillasyster och min mamma kunde aldrig lämna oss i samma rum. En gång låg hon och sov och jag plockade upp henne, vände henne upp och ner och gick gåendes med min systers fötter i mina händer och sedan bet jag hennes tår framför mamma. Vi hade också en gunga inomhus i dörrkarmen och där stod jag tålmodigt och väntade på att min syster skulle krypa förbi så jag kunde gunga på henne. Hemskt jag vet

    Jag vet dock inte vad min mamma gjorde för att sluta för idag är jag och min syster bästa vänner. Vi bråkar aldrig och har ett fantastiskt syskonskap <3


    "Jättekul"? Väldigt bra och stöttande kommentar till en mamma på bristningsgränsen som ber om hjälp.
  • Anonym (Fy sjutton)

    Jag hade samma problem med mina, har en son som är fyra år äldre än lillasyster. Han var på henne hela tiden och kunde göra precis vad som helst. En gång la han en kudde över ansiktet på henne De fattar inte hur farligt det är att ge sig på en så liten, så man måste påminna gång på gång på gång på gång. Jag lyckades oftast låta bli att bli arg, men jag tror det är viktigt att man gör ordentlig skillnad på det som är farligt och det som "bara" är elakt.
    Jag köpte en grind som vi satte in till storebrors rum så att han hade en fristad, och lite senare köpte jag även en lekhage till lillasyster. Jag vet inte om det hjälpte eller om det var en fas som växtes ur... Det viktigaste är att inte lämna dem ensamma någonsin, även om det innebär att ha liten sovande i vagn inomhus, eller sele eller sjal om det accepterades (dottern vägrade) så att man alltid har den lilla under uppsikt.
    Se till att lämna bebis med pappan ibland och bara ta hand om storbarnet.
    Nu är mina 8 och 4 och han är fortfarande på henne en hel del, men nu kan hon ge igen och så är hon inte så ömtålig längre. De har väldigt mycket kul tillsammans med, det är inte bara bråk.

  • Anonym (Minna)

    Jag tänker att du inte ska hålla äldsta barnet hemma från förskola för att inkludera i att ta hand om syskonet, för det blir ju inte bra. Snarare att alla tillfällen som går ordna så att barnet får egentid med en av er föräldrar. Tex kan pappan (eller du!) och äldsta åka iväg och göra roliga grejer som lillasyster är för liten för, och då ska detta påtalas att det här roliga är bara för stora tjejer, så storasyster får känna sig speciell. Ordna mycket egentid utan lillasyster med henne.

    Att hon bajsar på sig är ju att hon ser lillasyster göra det, jag skulle försöka utan värdering bara byta trosa på henne och inte kommentera. 

    Hjälp henne att sätta ord på det ni tänker att hon känner men inte kan uttrycka. Tex genom att läsa mycket böcker om att få syskon eller se på filmer. I de flesta behandlas ju barns svartsjuka på fint sätt och som gör det påtagligt för barnen.

    Kan du/din man ha lillasyster i sele så kan inte storasyster komma åt henne så mycket? Lämna aldrig syskonen ensamma! För storasyster har ju visat att denne hanterar sin svartsjuka genom att skada lillasyster, och hon har ännu inte konsekvenstänk för att förstå att lillasyster kan på riktigt blir allvarligt skadat (som ajax i ögonen, eller kvävd av att något läggs på lillasyster, etc).

  • Anonym (Seriöst?)
    Anonym (O) skrev 2017-01-27 20:32:10 följande:

    Förlåt men jag tycker detta är jättekul men mest för jag känner igen mig så otroligt mycket. Jag var 3 när jag fick min lillasyster och min mamma kunde aldrig lämna oss i samma rum. En gång låg hon och sov och jag plockade upp henne, vände henne upp och ner och gick gåendes med min systers fötter i mina händer och sedan bet jag hennes tår framför mamma. Vi hade också en gunga inomhus i dörrkarmen och där stod jag tålmodigt och väntade på att min syster skulle krypa förbi så jag kunde gunga på henne. Hemskt jag vet
    Jag vet dock inte vad min mamma gjorde för att sluta för idag är jag och min syster bästa vänner. Vi bråkar aldrig och har ett fantastiskt syskonskap <3


    Ja verkligen skitkul att du och ts dotter misshandlar/t och plågat era småsyskon. Inte det minsta kul enligt mig. Vidriga ungar. Har själv 5 barn och INGEN av dom har betett sig så sjukt kring småsyskon.
  • nnnnnnnn

    kan inte pappan vara hemma på fredagarna?
    Då är ni 2 vuxna som har ögon och öron på barnen...

    Och blir det tajt ekonomiskt så finns några varianter:
    * om han eller du har dagar kvar på äldsta barnet så kan pappan ta ut fredag + lördag + söndag på ena barnet när du tar ut dagar på andra barnet.
    * har ni bara dagar kvar på yngsta barnet så bör den som har högst lön ta ut flest SGI-dagar. SÅ då får ni ta ut maximalt 7 dagar tillsammans, fördelat så att den som har högst lön tar ut flest dvs om du har högst lön så tar du 7 dagar/vecka om han har högst lön så tar han fre+lör+ sön och du tar mån - tors

Svar på tråden storasyster slår lillasyster, orkar inte mer