storasyster slår lillasyster, orkar inte mer

Ja, alltså jag kan verkligen förstå!! Jag är själv helt knäckt av två barn (6 och 3 nu) och har tom varit sjukskriven på deltid för att orka. Känner mig alltid otillräcklig vilket i sin tur leder till mer negativa känslor. Blir en ond spiral.

Men det kommer att växa bort! Även om bråken kan fortsätta långt upp i åldrarna, så kommer det snart en tid då det iaf inte är lika farligt att titta bort en stund.

Jag tror också på (som någon annan skrev) att du ska testa att behandla 4-åringen som ett mycket mindre barn. Låt henne få vara liten. Det blir så lätt att man pushar ett barn i den åldern att bete sig äldre när man får ett nytt barn. Man vill att de plötsligt ska vara stora och duktiga, växa upp lite, så man kan ta hand om bebisen. Så testa göra tvärtom en tid.

Jag gick på en kurs om barn och där fick jag lära mig att det finns en anledning till varför man som förälder bör skaffa barn innan barnet fyllt tre. Alltså, har du ett barn och vill ha fler så är det "snällare" att skaffa ett till innan barnet fyllt tre. Det ör pga barnet inte ska hinna leva i "jag är ensambarn". Efter tre börjar barnet vänja sig vid att man är ensambarn och INGEN annan är barnet ska fånga mammas/pappas uppmärksamhet.

Statistiken visar att (75%) föräldrar som har tre år mellan första och andra barnet får det betydligt mycket tuffare pga avundsjukan som uppstår hos första barnet.

Det finns olika metoder och sätt som man kan göra för att göra det lite bättre. En sak som fungerar hos många är att ha en dag/veckan där man säger till storebror/storasyster det här är din dag. Du får bestämma precis vad du vill göra och antingen följer mamma eller pappa med.

Hoppas det blir bättre! Lycka till och ta hand om er.

Tror som viseversa: Ha lillasyster i sjal när du behöver vända ryggen till. Eller kanske grind både till kök och storas rum? Stora behöver väl inte vara där när du lagar mat? Lilla kan sitta i hokus pokus-stol. Tror också på lekhage till lilla ibland.

Jag scrollade och skumläste igenom en del så jag kan ha missat omd u fått dessa råd tidigare.

Min mamma som jobbat med barn i hela sitt liv har alltid sagt att hon skulle kunna ha hur många barn som helst, bara hon slapp dem när de var fyra... (Vi är totalt fem syskon)

Någon skrev att försöka ignorera när hon gör dumheter och det kan fungera kanonbra. Ge henne MASSOR  med beröm när hon gör bra saker men ignorera när hon gör dumheter. Barn bruka göra det de får uppmärksamhet för,

Försök också få egentid med din stora och gör något med bara henne. Låt pappan ta lillbebisen en lördag och åk iväg med din stora, eller låt pappan åka iväg med den lilla. Även pappan kan ta den stora med ut på äventyr.

Om du måste göra något så du inte kan ha uppsikt non stop så måste du försöka ordna något som gör att storasyster inte kommer åt lillbebisen. Det kan vara en hage eller liknande, eller att du har lillbebisen i bärsele. Finns ju även för större barn.

Haha, åh, vad olika det är! Mina barn har varit underbara vid fyra års ålder, och det är min favoritålder på barn när jag jobbar. :D

Du ger säkert din äldsta dotter mycket egentid med dig redan nu, men skulle ni inte kunna spendera lite mer tid ihop utan lillasyster? Ta med fyraåringen till affären till exempel. Låt henne få mer mamma-tid utan lillasyster. 

Kom ihåg att berömma henne när hon gör något bra, hon söker onekligen uppmärksamhet och då är det ju viktigt att ge henne den. Ge henne små uppgifter som du vet att hon klarar av, det kan vara småsaker som att plocka upp sina strumpor från golvet. 

Min son var likadan under cirka ett år mot lillasyster. Jag gjorde maaaassor för att ge honom uppmärksamhet och stimulans. Varje fredag var vi på öppna förskola och annat som han tyckte om. Eller hemma och lekte tillsammans 24/7 men så fort Maten behövde göras osv så var han på syrran. Vi fick hjälp av bup till sist.

Vi började med att trösta tjejen så fort något hänt för att visa henne att vi tyckte det var fel vad han gjort men sa inget alls till honom. För den uppmärksamhet han skulle få skulle göra att han gjorde mer. Det tog ändå lång tid men nu har vi fasat bort det. Det hjälpte också att lillasyster började prata och vara en lekkamrat.

Hon är inte psykolog. Tror att hon är sjuksköterska och barnmorska och terapeut. Hon heter i alla fall Louise Hallin och podden heter kära barn. Finns lite delade meningar om henne men jag tycker att hon är jättebra :) levererar ganska obekväma svar ibland utifrån vad som är barnets bästa och inte föräldrarnas.

Att nernu: just det! Och stämmer, hon är ju barnmorska i grunden, glömde det. Gillar henne men förstår om hon är kontroversiell ibland. Men mycket hon säger känns rätt 'i magen' på något sätt.

Psykoterapeut och barnmorska med specialistutbildning i barn- och ungdomspsykiatri. :)

Håller helt med dig! Känns befriande med någon som pratar om barnens bästa utan att ta händyn till vad som är bekvämast för föräldrar eller politiskt korrekt. Men hon är ändå väldigt peppande och respektfull. Väldigt bra pod!Så var det ja :) både psykoterapeut och bm är ju vidareutbildningar och så bup på det. Hon har mycket kunskap och erfarenhet.

Är inte detta "jätteovanligt"? Herregud vart är mänskligheten på väg? Är det fyraåriga terrorister vi har att vänta och föräldrar som står som fågelholkar.........?

Det är inte ovanligt med svartsjuka äldre syskon nej. Att de är så utåtagerande som ts barn är inte lika vanligt, nej. Men om du nu vet precis hur ts ska agera så kan du ju skriva ett konstruktivt inlägg i stället.

För övrigt tycker jag det är mer befogat att fråga vart mänskligheten är på väg när man läser om föräldrar som tycker det är helt okej att låta sexåringar spela klart våldsamma tv-spel till exempel. Eller de som inte frågar efter hjälp när de anser att situationen är ohållbar.

Det låter som avundsjuka, vilket inte alls är ovanligt. Att hon bajsar i trosan beror på att hon har sjunkit i ålder, det är också vanligt. En del syskon vill börja med napp eller välling igen. Det är bra att du försöker involvera din stora flicka men försök involvera henne mer i lillasyster. Som hämta grejer, välja kläder, hjälpa till vid matning osv. Visa bilder på när storasyster var lika liten och prata om att de snart kan leka. få det till en rolig grej. Sen varje gång ni säger till henne så får hon uppmärksamhet. Sluta ge henne den. klart ni måste säga ifrån men kanske inte fullt lika mycket. Sen ist för att storasyster gör dumma saker bakom ryggen på dig så få med henne i dina aktiviteter ist. lagar du mat så ställ henne vid dig, låt henne röra i grytan eller dela med en matkniv. Städar du så låt henne vara med och torka, damma eller dammsuga. Samma med vikningen av tvätten eller liknande.
Min 4 åring har inga små syskon, bara större och hon ger sig på dem hela tiden. Nu kan de försvara sig så klart så är inte lika illa, men känner igen beteendet. Speciellt vi tillsägelser och hon blir tusen ggr värre. mig lyssnar hon på, kan få nån stamp i golvet eller ett gaaah ljud. Men är inget mot när hennes pappa säger ifrån. Det är tufft, men viktigast är att prata om det, är detta okej? varför gör du så? Tror du det gör ont eller blir lillasyster rädd? Är det bra? Det är en riktigt tuff ålder nu och mina 2 äldre flickor var riktigt jobbiga när de var i den åldern också.. Min äldsta kunde ställa sig och gapa inne på ica, sa jag till henne så vrålade hon: -"slå mig inte" rätt ut. Måttligt pinsamt!! Eller det här att försöka släppa handen och springa rätt ut i gatan eller runt på parkeringen. Det höll som tur är inte i sig så länge, men tror åldern har betydelse.. 

Jaha, så tycker du. Jag utgår ifrån att här på FL så får folk tycka olika........eller är det du som sätter ramarna?