Ni som hade krävande bebisar...

Hej, känner igen känslan. Har idag en son på över två år och nu börjar det äntligen bli "lätt", då vi mellan 1,5 - 2 hade en period med frustration och självskade beteende som var outhärdligt. Hans första år var ett smärre äventyr.. Klagade konstant, ville inte vara i famnen, inte åka vagn inte åka bil.. Började varje kväll vi 18:30 att gråta i ca 4-3 timmar, aa kämpigt var det. Men det är helt otroligt att det blir bättre och i omgångar trassligt igen vid faser. Märkt att sonen har svårare att bearbeta sin frustration och det jobbar vi dagligen på men annars är han precis dom vilket barn som helst.

Känner igen det du skriver. Min är strax över tre nu och är världens gladaste och mysigaste. Men det tog tid, det var väl när han blev 2-2,5 år som vi började se ljuset i tunneln. Sen han slutat sova på dagarna och orkar vara glad hela dagen som det blivit en tydlig förändring.

Åh, fyfan säger jag bara. Att en så liten människa kan ta så mycket energi av en. :(

Har varit en fas hela tiden, längtar verkligen att det ska bli liiite bättre ialf... Hade planer på att skaffa två barn men är livrädd för att det ska bli såhär igen.

Märkte du skillnad när han lärde sig att krypa, gå, tala?

Precis! Min lilla blir snabbt trött och orkar vara vaken i knappt 2h.. Han blir fort gnällig efter att han har vaknat. Jag tänker att det blir lite bättre när han orksr vara vaken en längre stund! Men just nu är det skönt med dessa pauser så att man får hämta andan lite!

Blev det alls bättre när han lärde sig att gå och prata?

Vill bara spola fram tiden!

Min grabb hade kolik och ville bara sova på mig. Han började sova hela nätter någon enstaka gång efter att han var 18 månader. Är odag lite över 2 år och sover gärna mellan oss och vaknar fortfarande på natten och vill ibland ha lite mjölk.
Men! Han är så snäll och lugn. Annars.
Min systerdotter sov i egen säng och eget rum från 4 månader. Hon har alltid ätit bra och sover läääänge. Min grabb gör aldrig det.
Men hon är långt ifrån lugn idag. Hon är en riktigt buse och har myror i rimpan. Kan inte vara lugn som min son.
Min son röjde i magen med. Hon var lugn.

Min nu 9-åriga son var mycket krävande och missnöjd som bebis. Han hade kolik först och skrek dag som natt i flera månader. Efter detta skrek han ändå så fort jag inte bar honom eller så fort han såg någon annan än mig, pappan eller sin farmor. Det höll i sig hela första året. Han sov väldigt dåligt på nätterna i flera år. Så det var riktigt tufft. Jag kan säga så att det blev successivt bättre. Men han är fortfarande en "känslig själ" och detta är min teori kring varför han var så svår som småbarn/bebis. Nu kan han ju beskriva hur han känner, t.ex. att han avskyr mycket folk och att han behöver lugn och ro, ifall han inte mår bra o.s.v. Men som liten hade han väl inget annat sätt än att bara skrika. Han är i alla fall världens goaste lugna kille nu =)

Lite så har det varit för oss också. Lillebror var mycket nöjdare som bebis men VILD. Han är också mer aktiv med "myror i brallan". Han har varit krävande på sitt sätt, t.ex. genom att han började gå och springa då han var 9 månader med ständigt passande som följd. Äldsta sonen har alltid varit mer lugn, kunnat sitta och leka själv eller se en hel film. Detta har lillebror aldrig ro till utan ska ha ständig uppmärksamhet och någon att leka med för att inte tjata ihjäl oss...

Är faktiskt gravid med tvåan nu, men det tog sin tid innan man kände ens uns av redo och gubben kallar det snarare utövande av själv tortyr. Kan faktiskt påstå att man glömmer jäkligt fort och återfinns det mindre traumatiskt. Mja, sonen började krypa vi fem månader och gå utan stöd vi sju månader så det var han tidig med och envis.. Dock kom talet lite senare och där med viss frustration och förvirring kring hantering av känslor. Separations faserna var något av det absolut värsta ( koliken var enklare) när pappa eller farfar (som var viktiga anknytnings personer) skulle gå bröt ungen i hop och dunkade huvudet i golvet så näsblod flög.. Men även det lyckades vi bearbeta trotts mycket läsning för denna moder om bemötande och vägledning av dessa känsliga små. Ska bli mycket spännande att se om nästa blir lika vild, känslig och vågad som sin bror.

Tyvärr blev det inte så mycket bättre när han lärde sig gå eller prata. Men det är ju olika för olika barn! Jag förstår verkligen att du/ni har det jobbigt. Som sagt nu har vi världens finaste kille här hemma, så rolig och så smart. Det kommer bli bättre! En dag i taget. Kanske blir det bättre när han börjar på förskolan? Går ni på typ öppna förskolan och sånt? Det tyckte min pojk om och var oftast glad då :)

Låt mig säga så här. Jag har tre rätt lätthanterliga barn barn. De var alla rätt förskräckliga som bebisar.

Sen har jag en som är en riktig utmaning, som jag sammanlagt får aktivt jobba med minst dubbelt så mycket som de övriga syskonen tillsammans. Han var plättlätt som bebis. Men det gick över :)

För oss vände det när dottern började prata vid 1-1,5 år. Då slutade hon med det mesta gnället och skriket och började prata och sjunga konstant istället. Sedan dess har hon varit väldigt "lätthanterlig". Nu är hon 11 år och pratar fortfarande mycket, men det är bara trevligt ????