Tandläkaren förstörde alla mina tänder

Käraste TS!

Jag känner så igen mig i din berättelse!
Jag är född på 80-talet. Men har också bara 2 "olagade" tänder från mina år 9-14. Flera har fått göras om i vuxen ålder.

De var fullkomligt fruktansvärda med mig på folktandvården som barn! Till att börja med så fick mina föräldrar aldrig vara med i undersökningsrummet för att "-Du är så stor så du ska klara detta själv nu". Mina föräldrar försökte väl säga emot, men ja.. de kände väl att den professionella tandläkaren visste bäst?
Sedan fick jag bara bedövning om jag satt snällt och stilla, annars ingen bedövning och tandsköterskan fick hålla fast mitt huvud istället. Ni hör ju hur bisarrt det låter! Vid flera tillfällen fick min mamma höra att jag hade 16 hål eller FLER! Jag gissar att det var inga alls...Min tandläkare var en hård och okänslig äldre kvinna (mellan 55-65 gissar jag).

När jag fyllde 16 började de prata om tandställning i "förebyggande" syfte och då TOTALVÄGRADE jag gå mer till tandläkaren. Jag gick till en psykolog när jag fyllt 25 och fick hjälp med min rädsla och nu vågar jag faktiskt gå till min (noga utvalda) tandläkare. Så det finns ljuspunkter och nu har jag lärt mig att:

1. Det ska aldrig någonsin göra ont hos tandläkaren. Inte ens när de pillar med den lilla "pinnen" i tandköttet. Gör det ont eller "spränger" när de ger bedövning så gör de det slarvigt.
2. Vi betalar jävligt mycket för vår tandvård. Alltså ska tjänsten vara upp till standard. Alltså trevlig och inte "anklagande" (man ska inte känna sig skyldig och bli "skälld" på av tandläkaren, någonsin!")
3. Är du inte nöjd med hur du blir bemött, eller känner att tandläkaren inte lyssnar på dig / tar det lungt - SÄG DET! Du betalar för tandläkarens tid och då får de fan ta sig tid till att du ska känna dig trygg i en såpass utsatt situation.

Jag fick en gammal tandläkare och råkat ut för samma som TS - och jag är född 88! Hoppas den "gamla" sorten är long gone nu. 

Jag brukar få en bedövningsgel på stället de ska sticka en stund innan. Då känns inte sticket. Om tandläkaren lutar nålen så den inte träffar så nära den stora nerven som går därigenom så känns det inte alls. Men det går snabbare att bedöva om man sticker direkt vid nerven så därför har några tydligen lärt sig göra så.

Tror du verkligen jag försöker "skylla ifrån mig"? Jag ifrågasätter inte alls att tandläkare kommer med skötselråd eller påpekar något - det ska de ju göra, dte är ju vad man betalar för. Men frågan är HUR man säger det/ framför informationen. Jag har träffat tandläkare som har varit mindre bra på det.

Jag mötte en riktigt dålig tandläkare i Karlskrona för ungefär ett och ett halvt år sen. Min lagning hade fallit bort och jag var på genomresa så jag bad om en tid där.. 

Jag förklarade att jag gått i terapi för min tandläkarskräck och frågade tandläkaren om hon kunde använda de metoder som jag var van vid. Hon sa att det kunde hon absolut och lovade att arbeta långsamt (jag bokade en dubbel timma just därför och betalade därefter). När hon började bedöva kände jag såklart på en gång att hon totalignorerat allt vi kommit överens om (inklusive den delen om att jag får panik om hon inte tar sprutan ur munnen på mig sekunden som jag räcker upp min arm). Jag avbröt behandlingen och övervägde att anmäla henne eftersom hon så känslokallt lovat mig vård som hon inte hade kapacitet för.

Det var på vippen att jag skulle falla tillbaka i min fobi igen, men hade turen att i Malmö träffa den mest underbara tandläkaren i världshistorien