Plussade den 25/1 med beräknad Bf i början av oktober.
Nu sitter man ju och läser om allt som kan hända de första veckorna. Är rädd för att få missfall eller andra komplikationer :(
Så jag tänkte att vi kanske kunde dela med oss här inne om våra tankar och kanske stötta varandra lite :) 
Kan någon bjuda in mig i fb gruppen snälla :)
Hej allihop!
Jag hoppas också in här!
Väntar mitt första barn med hjälp av IVF 7:e oktober så jag är vecka 13 nu.
Har mått otroligt illa och kräkts ganska mycket sen vecka 5 och har inte direkt blivit bättre. Har en väldigt äcklig smak i munnen också vilket ju inte gör saken bättre:) Fick Lergigan comp utskrivet men fick svårt att sova när jag hade tagit dem så då skrev de ut vanlig Lergigan istället. Blev lite,lite bättre av dem men det gjorde inte så stor skillnad. Tar ingenting nu utan står ut. Kräks ändå mest i samband med tandborstning nu för tiden även om jag mår illa 24h/dygnet.
Hade också som en del av er småblödningar i början och trodde hela tiden att jag fick missfall men än så länge har det gått bra. Var och gjorde KUB-test igår och bebisen såg helt normal ut och växte som den skulle. Har släppt lite på oron nu i och med att jag passerat vecka 12 och har inte heller blött på några veckor.
Ska bli kul att följa er och se hur det går!
Grattis till oss alla!
Hejsan! Får man hoppa med i denna tråd? 
Var på inskrivning hos min BM igår och hon räknade ut bf till den 3 oktober! Är 28 år och väntar 4e barnet och är extremt nojig denna gången för att något ska vara fel! Denna graviditet var ALLT ANNAT än planerad och kom som en chock! På tok för långt från ÄL för att ens kunna bli, men nu blev det! 
Abort var det enda jag kunde tänka mig men sambon var så emot den tanken att jag började överväga och efter ett par veckor då det sjunkit in ordentligt kändes det självklart att behålla då det känns som ödet! Vi ska ha 4, om detta nu går vägen! Vi har sedan tidigare 3 pojkar på 8, 5 och 3 år och med dom har jag inte ens märkt av att jag varit gravid enligt mående, genom alla 3.. Denna gång har jag haft alla möjliga symtom och tröttheten är så fruktansvärt jobbig att det är sjukt!! Orkar ingenting och humöret är verkligen lättretligt! Illamåendet har tack och lov lagt sig! Kan ju inte sticka under stolen att jag hoppas på en liten flicka denna gången! Nu är det väl min tur? Men, bara skrutt är frisk, det är ju allt som räknas i slutänden! Har dock ett stort problem som tar udden av de roliga... Jag måste berätta för mina föräldrar........
Oj så långt mitt inlägg blev! Haha, det var inte meningen! Klapp på axeln till dig som orkat läsa allt!
Ja, det är vårat andra försök. Gjorde första i höstas men det slutade med ett ofullbordat missfall i vecka 6 som vi inte fick veta förrän v 10 så det är så skönt att det gått bättre den här gången.
Tycker verkligen att illamåendet har varit tufft att hantera och för varje dag som går efter vecka 12, när de flesta ställen skriver att det brukar gå över, blir det nästan jobbigare och jobbigare. Min tandborstning blir inte direkt noggrann så jag hoppas att jag inte får en massa hål 
Fattar att du är orolig inför KUB:en. Jag var jättenervös innan. Har hört att chansen är större att det kan bli något fel när man är lite äldre (är snart 40) så jag hade nästan riktat in mig på att få dåliga besked.
Ska hålla tummarna för att det går bra för dig Linnnn!
Hejsan! Får man hoppa med i denna tråd? 
Var på inskrivning hos min BM igår och hon räknade ut bf till den 3 oktober! Är 28 år och väntar 4e barnet och är extremt nojig denna gången för att något ska vara fel! Denna graviditet var ALLT ANNAT än planerad och kom som en chock! På tok för långt från ÄL för att ens kunna bli, men nu blev det! 
Abort var det enda jag kunde tänka mig men sambon var så emot den tanken att jag började överväga och efter ett par veckor då det sjunkit in ordentligt kändes det självklart att behålla då det känns som ödet! Vi ska ha 4, om detta nu går vägen! Vi har sedan tidigare 3 pojkar på 8, 5 och 3 år och med dom har jag inte ens märkt av att jag varit gravid enligt mående, genom alla 3.. Denna gång har jag haft alla möjliga symtom och tröttheten är så fruktansvärt jobbig att det är sjukt!! Orkar ingenting och humöret är verkligen lättretligt! Illamåendet har tack och lov lagt sig! Kan ju inte sticka under stolen att jag hoppas på en liten flicka denna gången! Nu är det väl min tur? Men, bara skrutt är frisk, det är ju allt som räknas i slutänden! Har dock ett stort problem som tar udden av de roliga... Jag måste berätta för mina föräldrar........
Oj så långt mitt inlägg blev! Haha, det var inte meningen! Klapp på axeln till dig som orkat läsa allt!
Grattis! Håller tummarna för att det blir en flicka den här gången då!
Får man fråga varför det är så jobbigt att berätta för dina föräldrar? Tror du inte att de blir glada för er skull?
Hoppar in här jag med. Bf 10 oktober, gjort kub med bra siffror idag.
Skulle gärna vara med i en fb grupp!
Grattis! Håller tummarna för att det blir en flicka den här gången då!
Får man fråga varför det är så jobbigt att berätta för dina föräldrar? Tror du inte att de blir glada för er skull?
Ja, jag också! 
Vill berätta för syskonen att dom ska få en liten, men måste berätta för föräldrarna först.... Överväger ärligt att skriva ett brev och förklara hur jag känner osv, men det känns inte heller rätt, men att behöva se deras reaktion och höra deras dömanden vill jag inte heller! Sambons föräldrar är jätteglada, trotts att detta blir deras 17e barnbarn (sambon har 6 syskon) så där är en stor familj inget konstigt.. Men hos mig har ingen mer än 3... Blä allt känns bajs samtidigt som det känns så rätt!
Hejsan! Får man hoppa med i denna tråd? Var på inskrivning hos min BM igår och hon räknade ut bf till den 3 oktober! Är 28 år och väntar 4e barnet och är extremt nojig denna gången för att något ska vara fel! Denna graviditet var ALLT ANNAT än planerad och kom som en chock! På tok för långt från ÄL för att ens kunna bli, men nu blev det! Abort var det enda jag kunde tänka mig men sambon var så emot den tanken att jag började överväga och efter ett par veckor då det sjunkit in ordentligt kändes det självklart att behålla då det känns som ödet! Vi ska ha 4, om detta nu går vägen! Vi har sedan tidigare 3 pojkar på 8, 5 och 3 år och med dom har jag inte ens märkt av att jag varit gravid enligt mående, genom alla 3.. Denna gång har jag haft alla möjliga symtom och tröttheten är så fruktansvärt jobbig att det är sjukt!! Orkar ingenting och humöret är verkligen lättretligt! Illamåendet har tack och lov lagt sig! Kan ju inte sticka under stolen att jag hoppas på en liten flicka denna gången! Nu är det väl min tur? Men, bara skrutt är frisk, det är ju allt som räknas i slutänden! Har dock ett stort problem som tar udden av de roliga... Jag måste berätta för mina föräldrar........
Oj så långt mitt inlägg blev! Haha, det var inte meningen! Klapp på axeln till dig som orkat läsa allt!
Ja, jag också! 
Vill berätta för syskonen att dom ska få en liten, men måste berätta för föräldrarna först.... Överväger ärligt att skriva ett brev och förklara hur jag känner osv, men det känns inte heller rätt, men att behöva se deras reaktion och höra deras dömanden vill jag inte heller! Sambons föräldrar är jätteglada, trotts att detta blir deras 17e barnbarn (sambon har 6 syskon) så där är en stor familj inget konstigt.. Men hos mig har ingen mer än 3... Blä allt känns bajs samtidigt som det känns så rätt!
Äh! Va tråkigt! Man vill ju att alla ska vara glada för ens skull och vara ett stöd. Förstår att det känns jobbigt att behöva vara rädd för tråkiga reaktioner.
Jag är iallafall glad för er skull!
Håller tummarna för en liten pojk för dig Hallonfrossa!
Ja, det är vårat andra försök. Gjorde första i höstas men det slutade med ett ofullbordat missfall i vecka 6 som vi inte fick veta förrän v 10 så det är så skönt att det gått bättre den här gången.
Tycker verkligen att illamåendet har varit tufft att hantera och för varje dag som går efter vecka 12, när de flesta ställen skriver att det brukar gå över, blir det nästan jobbigare och jobbigare. Min tandborstning blir inte direkt noggrann så jag hoppas att jag inte får en massa hål
Fattar att du är orolig inför KUB:en. Jag var jättenervös innan. Har hört att chansen är större att det kan bli något fel när man är lite äldre (är snart 40) så jag hade nästan riktat in mig på att få dåliga besked.
Ska hålla tummarna för att det går bra för dig Linnnn!