Börja jobba efter föräldraledighet...

Jag kan börja med att säga att jag tycker ni gör rätt som delar även om du tycker det är jobbigt. Däremot kan ju själva grejen att byta rakt av efter 9 mån kännas tuff.

Vi väntar tredje barnet nu och har tänkt dela på dagarna 50/50. Dock tänker vi göra så att jag börjar jobba lite redan efter 6 månader och sen tar pappan över mer successivt. Nu förutsätter ju detta att man är lite flexibel med amningen. Jag har tänkt att antingen pumpa ur lite på jobbet eller att bebisen äter ersättning delvis kanske från 4-5 månaders ålder för att det ska fungera bra (har erfarenhet sedan tidigare två barn av att göra så, vet att det fungerar för oss).

Nu kanske inte det hjälper dig TS att få vet hur vi gör. Måste du jobba heltid för att ni ska klara er ekonomiskt, eller kan du gå ner lite i tid för att kunna komma hem tidigare eller vara hemma en dag i veckan extra? Kan pappan jobba t.ex. varje lördag (om han har en sånt typ av jobb) annars så ni har råd att du är hemma lite mer? Annars om du måste jobba heltid när han är hemma så får du väl försöka vara med dottern allt du kan när du väl är hemma. Att du tar henne direkt då du kommer hem och han fixar annat. Det är lite svårt, men försök tänk också att ni får en bra relation av att ni delar och att det gynnar barnet.

9 månader är en jättekänslig ålder. De gör ju ett rejält utvecklingssprång då och brukar bli lite mer oroliga generellt.

Det kommer gå över.

Har din man och dotter möjlighet att komma och luncha med dig några dagar i veckan? Kanske skulle hjälps både dig och henne lite?

Men håll ut: denna fas går över för henne och du kommer också vänja dig. Men förstår att det är tufft. Men ni gör något som är toppen för ert förhållande tror jag- jag har tagit all föräldraledighet och det ångrar vi båda nu. Så även om det känns tufft så försök se det som en 'investering' som ni alla kommer få utdelning av i framtiden.

Tack för era kloka svar. Ja jag inser ju rent intelektuellt att det är bra att vi delar och jag är jätteglad att jag har en man som tycker det är självklart att ta sin del av föräldraansvaret. Och jag måste stålsätta mig och härda ut. Vet bara inte hur jag ska stå ut. Men kanske blir det bättre om några veckor. Är rädd att missa saker också och att den fina kontakt vi haft innan ska bli sämre. Tycker redan det hänt nämligen, för hur ska man hinna ta igen det på ett par timmar på kvällen. Det gör ont i hjärtat. Kanske en utvecklingsfas nu också. Jag kan i nuläget inte gå ner i arbetstid. Blir det outhärdligt får det kanske bli så sen. Blev bara så överrumplad av denna ångest. Trodde jag skulle njuta av glada skratt med kollegorna igen men jag längtar bara hem. Jag vet att hon har det bra med sin pappa. Det är helt klart jag som mår sämst.

Måste du jobba heltid direkt? kanske vore skönt med bara ngr procent mindre och kanske sluta tidigare en dag i veckan så du känner att du får mer tid och mer ork på kvällen....

Jag tror att det är det faktum att du jobbar heltid som gör det så extra tufft. Skulle jag aldrig greja. 75% blir det efter "bytet".

När min son var 10 månader och jag var i sluttampen av min föräldraledighet upptäcktes en hjärntumör som opererades akut (hann inte säga hejdå till mina barn eller man). Sen var jag sövd och bandagerad i 1 månad.

När jag fick träffa min som igen så vände han sig från mig. Började gråta och kröp upp i svärmors famn.

Mitt hjärta krossades.

Men: Det gick över. Efter en vecka hemma var allt bra igen och han låg på min mage och sov.

Detta har ingenting med din situation. Ville bara säga att en föräldra/barnrelation klarar mycket.

Hon kommer bli precis som vanligt igen men just dem åldern är känslig. Hon måste nog bara vänja sig vid det nya.

Men förstår att det är jättejobbigt. Men det kommer bli bra.

Ja jag ska fundera på det. Vi kom överens om att den som jobbar jobbar heltid så vi kan spara på föräldradagarna. Trodde detta skulle gå lätt som en plätt men jag var naiv. Börjar på en annan tjänst snart och då kan jag kanske gå ner lite i tid.

Usch vad hemskt. Tack för att du skrev. Skönt att höra att det blev bra igen!

Vi byttes också av runt 9-månader med jobbade deltid båda två en månad för en mjukare överlämning för alla parter. Jag ammade dessutom fortfarande så pappan och bebis fick komma till mitt jobb en sväng på förmiddagen så jag fick tömma. Sen jobbade pappan kvällar. Jag tyckte det var väldigt kul att komma tillbaka till jobbet, men halvdagar var lagom i början :)

Jag är säker på att det kommer gå över. Det är bra att hon reagerar på förändringen! Hon märker att något är annorlunda och visar att hon märker det. Hon kanske behöver distansera sig från dig en period för att ställa om sig till att ha en ny sorts relation till sin pappa. Jag tror att det viktigaste är att du och pappan visar att förändringen är bra och positiv. Låt henne förstå att allt är som det ska, du finns kvar och kommer hem varje dag. Försök att förmedla att du känner dig glad och tillfreds med att gå till jobbet. Skapa en ny rutin med henne, skypea på lunchen varje dag eller gör någonting bara du och hon varje kväll när du kommer hem. Gör samma varje dag. När rutinerna sätter sig så kommer hon att processa färdigt förändringen och kunna närma sig dig igen. Förändring är inte dåligt eller farligt och det är positivt att hon märker och reagerar på att något är annorlunda. Hon är inte besviken på dig, hon bearbetar det ändrade läget!